Nyhetsarkiv

Ma Yantao, psykiater i Peking tjänar 5.000 kronor i månaden

I entrén till ett av Pekings största psykiatriska sjukhus råder full aktivitet. På andra våningen väntar Ma Yantao, psykiater och forskare, specialist på bipolära sjukdomar.
Efter några månaders förberedelser har ledningen för sjukhuset accepterat att ta emot oss.

– För många är det fortfarande förenat med skam att söka sig till ett psykiatriskt sjukhus. Patienterna kommer hit på rekommendation av sina familjeläkare, få skulle självmant söka sig direkt till en psykiater eller till de psykologer som arbetar här på sjukhuset, säger Ma Yantao.
Varje morgon klockan 06.15 lämnar hon sitt hem, en lägenhet på 21:a våningen i stadsdelen Chang Ping-distriktet i norra delen av Peking.
Arbetsveckorna är långa. Ma Yantao är på jobbet vid åtta på morgonen och är sällan hemma förrän halvnio på kvällarna. Under helgerna ägnar hon sig åt sin forskning.

De bor i en stor lägenhet på 165 kvadratmeter. Lägenheten köpte Ma och Wei 2003 och betalade 3 000 kronor per kvadratmeter. På bara fyra år har priset mer än fördubblats.

Ma är tacksam att hon och Wei har haft råd att köpa lägenhet i en växande storstad som Peking. Priserna på bostäder stiger för varje dag och glappet mellan fattiga och rika ökar.

Som specialistläkare tjänar Ma cirka 5 000 kronor i månaden, av dem går 800 kronor till skatt och 3 000 kronor direkt i lånebetalning till banken. Kvar blir 1 200 kronor.

För de 47 procent av befolkningen som lever på cirka två dollar per dag kan Ma ses som en välbeställd kvinna. Jämfört med många arbetstagare i Kina som lever under usla arbets- och lönevillkor, lever Ma ett priviligierat liv. Hon har tre veckors betald semester och reser utomlands flera gånger per år. Till våren ska hon åka med Wei till New York. Han har blivit inbjuden av ett galleri för att visa prov på modern kinesisk konst.

Kvinnor pensioneras tidigare än män
Jag frågar Ma om specialistläkarnas villkor. Ma berättar att i Kina går kvinnor i pension cirka tio år tidigare än männen. Det beror lite på var du arbetar, men till exempel på vårt sjukhus går en kvinnlig läkare i pension i 55 årsåldern, medan manliga läkare kan arbeta kvar tills de är 65 år, säger Ma.

Fackliga frågor om löner och arbetsvillkor är inte lätta att få besvarade. Alla fackföreningar lyder under den statsstyrda landsorganisationen ACFTU (All China Federation of Trade Unions), alla oberoende fackföreningar är förbjudna.

Ma började sin läkarutbildning 1991 vid Peking University Health Science Center (tidigare kallat The Beijing Medical University).
Det grundades 1912 och var det första universitetet i Kina som startade läkarutbildning i västerländsk medicin.
Alla som läser till läkare i Kina studerar både västerländsk och kinesisk medicin.

Ma Yantao valde en västerländsk läkarutbildning och blev färdig specialistläkare i psykiatri 2005; under två år var hon också gästforskare vid University of Boston i USA.

Egentligen hade Ma tänkt att bli specialistläkare i internmedicin, men under sin specialistutbildning blev hon hänvisad till psykiatrin. På den tiden var det många av kollegorna som höjde på ögonbrynen, psykiatri stod inte högt i kurs. I dag är attityden en annan, menar Ma Yantao.

– Fler och fler, särskilt unga medicinstuderande, är nu intresserade av frågor som ryms inom psykiatrin.

Det finns uppskattningsvis 13 000 psykiater i Kina. Med tanke på att det bor 13 miljoner invånare bara i Peking (antalet förväntas stiga till 22 miljoner inom några få år) är bristen på psykiater skriande stor.

– Man räknar med att cirka fem procent av befolkningen lider av psykiska problem eller störningar, så det säger sig självt att vi inte har de resurser som krävs för att kunna ta hand om de växande problem som människor i Kina brottas med, säger Ma Yantao.

Det råder fortfarande stora klass-skillnader i Kina och i kölvattnet av den starka ekonomiska utvecklingen ökar klyftorna mellan städerna och landsbygden.

Hälso- och sjukvårdsförsäkringar
har blivit en het politisk fråga i Kina idag
Många provinser, i framförallt västra Kina, har halkat långt efter kust- och storstäderna. Hälso- och sjukvårdsförsäkringar är därför idag en het politisk fråga.

På sjukhuset där Ma arbetar är cirka 40-60 procent av patienterna omfattade av en sjukförsäkring, cirka 20-30 procent betalar ur egen ficka. Resterande får sin sjukvård betald av arbetsgivaren.

– Det är dyrt att bli sjuk i Kina om du inte har en sjukvårdsförsäkring, så att bli sjuk är en av de främsta orsakerna till att människor hamnar i fattigdom, säger Ma.

Efter 1949 byggde kommunistpartiet i Kina upp en landsomfattande sjukvård, bland annat genom att utbilda ett stort antal ”barfotaläkare” med begränsad medicinsk utbildning. Även avlägsna byar fick tillgång till enklare hälso- och sjukvård.

Trots att den ekonomiska utvecklingen efter 1978 har varit snabbare än i något annat land i världen, är hälso- och sjukvården fortfarande svårt eftersatt och mycket av den är förlagd till städerna, där den kvalificerade sjukvården finns.
Sjukvården i Kina är idag reserverad för dem med arbetsgivare som betalar en sjukvårdsförsäkring, för de rika och för medlemmar i kommunistpartiet.

Av Kinas befolkning på 1,3 miljarder har 250 miljoner en sjukvårdsförsäkring med full täckning. Ytterligare 250 miljoner har en försäkring som delvis täcker sjukvård.

Kvar blir 800 miljoner människor som helt står utanför sjukvårdsystemet, de flesta av dem bor på landsbygden. Många fattiga som insjuknar tvingas skuldsätta sig för att ha råd med vård.

Ojämlik sjukvård
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är dödstalen på landsbygden upp till sex gånger högre än i städerna. Även barndödligheten är hög i Kina. 1999 dog 37 av 1000 barn under fem år på landsbygden. År 2002 hade antalet stigit till 39 barn per 1 000.

För många av de kvinnor, som kommer från den fattiga landsbygden och nu arbetar i städerna, är sjukdom eller graviditet förenat med stor oro och ångest.

Statistik visar att 90 procent av de kvinnor som flyttat in till städerna för att arbeta inte har råd att gå till ett sjukhus för vård. Majoriteten av dessa kvinnor är hänvisade till olagliga förlossningskliniker när de blir gravida.

Ojämlikheterna ska bekämpas
Men löften finns om förändring. I samband med det kinesiska kommunistpartiets kongress i oktober 2007 beslutade ledarna att göra särskilda satsningar för att utjämna de stora klyftorna i samhället. Fram till 2010 har man beslutat att förbättra sjukvården för de fattiga på landsbygden genom att introducera en särskild sjukförsäkring.

Kinas ledare håller fortfarande fast vid ett-barn-politiken som infördes i slutet av 70-talet, även om det i många städer och på landsbygden blivit tillåtet med ett andra barn, särskilt om det förstfödda barnet är en flicka.

Den som bryter mot ett-barn-politiken riskerar dryga böter. Straffavgiften i städerna kan uppgå till över 150 000 kronor.

– Enbarnpolitiken har lett till att många ungdomar i Kina saknar syskon och känner sig ensamma och vilsna. De brottas med känslor av tomhet och otillräcklighet och får tillbringa mycket tid på egen hand eftersom föräldrarna har långa arbetsdagar. Kraven och förväntningarna på det enda barnet blir också stora. Det har lett till att självmorden bland unga har ökat dramatiskt, säger Ma Yantao.

Många barn och ungdomar har också blivit överbeskyddade och klarar inte riktigt av de naturliga påfrestningar som livet ställer dem inför, menar hon.

– Ensambarnen i Kina går under smeknamnet ”små kejsare”. De är vana vid att vara i fokus och omhuldade av föräldrar och mor- och farföräldrar. Minsta motstånd eller nederlag skapar därför oproportionerliga livskriser som varken ungdomarna eller föräldrarna kan hantera, menar Ma.

– Många unga lider av sömnbrist och nedstämdhet, men även andelen män som söker hjälp för psykologiska och psykiatriska problem har ökat.

– I Kina är det sönerna som ska ta hand om sina föräldrar, och även sina svärföräldrar. Pressen blir därför hård på alla de män som växt upp utan syskon och som ensam tvingas axla en tung ekonomisk börda, säger Ma.

Ma Yantao berättar också att det skett en markant ökning av antalet patienter med depressioner de senaste fem till tio åren.

– Det märks inte minst när det gäller efterfrågan på läkemedel. Under 2005 växte den kinesiska marknaden för läkemedel med 20 procent (världsindex var sju procent). Om drygt två år, 2010, beräknas Kina vara världens tredje största läkemedelsmarknad.

Utvecklingen har förstärkts av att staten skurit ner finansieringen till sjukhusen som fått svårare att överleva.

– Förskrivning av läkemedel har därför blivit en viktig inkomstkälla. I dag har vi allvarliga problem med resistenta bakterier på grund av en överförskrivning. Vi behöver rannsaka oss själva och inse att vi inte längre kan fortsätta som vi gör, säger Ma.

Ma konsulterar ofta TCM-läkare (läkare i traditionell kineisk medicin) när hon har patienter med depression, insomningsbesvär eller beroendeproblem.

Vid vårt besök tar hon med mig till en liten avdelning på sjukhuset där man erbjuder patienter TCM- behandling.

– Akupunktur i kombination med kognitiv psykoterapi har vid vissa tillstånd som till exempel depression och insomnia visat sig vara mycket effektivt, menar Ma.

– Om det inte är grava depressiva tillstånd anser jag att man bör pröva andra behandlingsmetoder framför antidepressiv behandling. Min personliga erfarenhet utifrån de studier vi gjort, är att akupunktur är väldigt effektivt vid dessa tillstånd. Men vi behöver mer data för att vetenskapligt kunna utvärdera våra resultat, säger Ma Yantao.

Skulle vilja bli mor til en son
Även om Ma inser att det kommer att bli tufft att förena familjeliv med en karriär som forskande läkare och med en man som etablerar sig som internationell konstnär vill hon bli förälder.

– Wei vill inte gärna vara hemma med barnet, så jag kommer att få ta ett stort ansvar, säger Ma.

Om hon får önska skulle hon helst vilja bli mamma till en pojke.
– Jag är medveten om att det är känsligt att säga så, men i Kina får man som förälder högre anseende bland släktingar och föräldrar, om man får en pojke, säger Ma.

Varken Ma eller Wei hade tid eller ork att arrangera ett traditionellt kinesiskt bröllop. Det skulle ha krävt en inbjudan till 100-talet släktingar. Istället gifte de sig under en kortare ceremoni på rådhuset. Bägge hoppas nu att de ska hinna med en bröllopsresa till Europa under nästa år.

– Jag har inte mycket fritid, men jag får gratis inträde till museerna i Peking, säger Ma och skrattar.

– Min man Wei har börjat tjäna bra med pengar på sin konst. Jag försöker följa med honom så ofta jag kan och då hjälper jag till som assistent vid utställningar. Det är både kul och skönt att leva tillsammans med en konstnär, det får mig att koppla av och tänka på andra saker, säger Ma.

Lägenheten som hon delar med Wei Shen, liknar en konstateljé. Förutom en säng i sovrummet, finns inte många andra möbler. Mot väggarna står meterhöga tavlor lutade och på golven samsas stafflin, målarpytsar och penslar om utrymmet.

Fängslades för sin “provokativa konst”
Wei Shen är född i Guangxi i södra Kina och började tidigt intressera sig för konst. Innan han påbörjade sin akademiska utbildning vid Central Academy of Art i Beijing, tillbringade han några år på resande fot för att lära känna sitt land bättre. Han har levt med nomader, bott i kloster, vandrat över höga berg och fördjupat sig i taoism.

Under många år ägnade han sitt konstnärskap åt att måla traditionell kinesisk konst med motiv från de olika dynastierna. I hemlighet ägnade han sig åt att uttrycka sina tankar och känslor i mer abstrakta och moderna konstuttryck.

I Kina har det länge varit förbjudet att ägna sig åt modern konst. Under kulturrevolutionen och många år framåt skulle ”borgerliga element utrotas”. Lärare, konstnärer och forskare som ville välja en annan väg än den hårda kommunistregimen, förföljdes och trakasserades. Wei Shen har själv suttit i fängelse för sin ”provokativa konst”.

– Att uttrycka sig politiskt som konstnär har varit och är fortfarande svårt, även om det blivit lättare. För bara tio år sedan tvingade säkerhetsbyrån konstnärer som ägnade sig åt modern konst, att lämna sina hem i en konstnärsby, och många sattes i fängelse. Och bara nyligen förstörde man moderna konstverk på grund av att de ansågs vara politiskt stötande, säger Wei Shen.

De meterhöga tavlor som står lutade mot vardagsrummets väggar uttrycker just politisk ironi. Framför ett stort porträtt av Mao syns barnsoldater med nakna rosa rumpor som bugar sig inför den store ledaren.

Är du inte rädd, undrar jag, att visa dessa tavlor offentligt?
– Jag har visat dem utomlands, men har valt att inte göra det i Kina. Tiden är ännu inte riktigt mogen, säger Wei Shen.
Han är kritisk till det som sker i dagens Kina. Värdesystem luckras upp och den ”marknadsstyrda socialism” som förvandlat Kina till en ekonomisk stormakt, lämnar människor i känslor av tomhet och förvirring, menar han.

– Vi ser en extrem materialism breda ut sig. Unga människor vill tjäna pengar och köpa saker, man är inte längre intresserade av att föra gamla traditioner och värderingar vidare. Det har gått så snabbt. För inte så länge sedan såg man upp till äldre människor, man respekterade och värdesatte deras visdom. Det gör man inte längre, säger Wei Shen.

Trots svårigheterna att förena en professionell karriär med barn och familj, trivs Ma med sitt yrke. Men det återstår en hel del att göra vad gäller vissa villkor, menar hon.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera