Må bättre räcker inte – ändring krävs på jobbet
Sjukskrivna kan få terapi, sjukgymnastik och läkemedel och må bättre. Men för att de verkligen ska klara av att gå tillbaka i arbete måste arbetsplatsen förändras. Det visar en färsk sammanställning av 17 metastudier.
Syftet med sammanställningen var att granska vilket vetenskapligt stöd som finns för olika åtgärder som kan hjälpa människor tillbaka i arbetet. De sjukskrivna i de sammanlagt 350 enskilda originalstudierna led antingen av psykiska besvär eller av smärta i framför allt rygg och nacke, eller av en kombination av psykiska besvär och smärtor.
Psykologiprofessorerna Gunnar Aronsson och Ulf Lundberg vid Stockholms universitet har gjort sammanställningen som är en del av ett regeringsuppdrag till forskningsrådet Forte. Häromdagen publicerades även en sammanfattning på DN Debatt.
– I analysen ingick de bästa internationella studierna med hög evidens och resultatet är entydigt. Det räcker inte enbart med terapier, för att kunna korta sjukfrånvaron krävs det att arbetsplatsen förändras, säger Gunnar Aronsson.
Terapierna i studierna var multimodala, det vill säga en kombination av psykologiska och fysiska insatser, till exempel träning.
– Terapierna gjorde att människor mådde bättre, både fysiskt och psykiskt, och ibland var kanske målet inte högre satt och det kan ju vara gott nog. Sjukfrånvaro är väldigt komplext, sätter man för mycket press på folk när de känner sig bättre och driver dem tillbaka till samma arbetsplats och villkor för tidigt, kan risken öka för att de blir sjukskrivna igen.
Flera av studierna visade att insatser för att senare kunna återgå i arbete, bör sättas in i ett tidigt stadium. Vilka behandlingar, när de ska sättas in och när de kan tänkas ge resultat, framgår emellertid inte utan kräver mer ingående analyser av originalstudierna, enligt professorerna.
Inte i någon av de 17 metaanalyserna tittade man specifikt på läkare eller annan vårdpersonal.
För några år sedan gjorde dock Gunnar Aronsson med kolleger en undersökning om sambandet mellan förekomsten av svenska läkares illegitima (onödiga och/eller oskäliga) uppgifter och anspänning och utmattning (se Lt nr 12/48). Undersökningen visade att läkare som upplevde sig ha oskäliga uppgifter, det vill säga uppgifter som de inte ansåg ingick i läkarrollen, hade fem gånger högre risk för utmattning.
