Livlig debatt om politisk styrning
Anders Wihlborg vände sig till Anders Ekholm med frågan om nationellt ansvar över sjukvården:
– Landstingen driver i dag ofta linjen med stora enheter, som inte är särskilt rationella. Är det inte dags att så in det här resonemanget hos din chef?
Anders Ekholm såg den kommunala självstyrelsen som viktig för att testa nya lösningar i sjukvården:
– Jag är inte anhängare av statlig sjukvård som i Norge, produktionen ska vara så decentraliserad som möjligt. Däremot missar man ofta i dag analys och uppföljning av resultat, som gör det möjligt att lära av försöken och jämföra enheter.
– Men det kan vara skillnad mellan finansiering och produktion, statlig finansiering behöver inte betyda statlig sjukvård, replikerade Anders Wihlborg och fick medhåll av Anders Ekholm.
Karin Båtelson kommenterade resonemanget om att landstingen testar nya grepp:
– Ofta hittar de dåliga sätt, storsjukhus med jättelika administrativa överbyggnader där det är långt till besluten. Det blir väldigt ineffektivt. Vi behöver gå tillbaka till mindre enheter och till att mäta kvalitet och patientsäkerhet.
Lars Nevander underströk att det finns skäl att ifrågasätta om en effektivisering motsvarande 0,7 procent av sjukvårdskostnaderna är möjlig:
– Vi har inget tidigare exempel på sådan effektivisering. Hur kan man stimulera fram detta i systemen?
Anders Ekholm:
– Produktivitetsökning är nästan omöjligt om vården ska ske på samma sätt som i dag. Men se på hur exempelvis bankerna gjort. Verksamheten är automatiserad, vi betalar själva våra räkningar. Kömiljarden är ett exempel på incitament för sjukvården. Drivkrafterna måste bygga på att stimulera resultat, inte process, exempelvis antalet besök i sjukvården.
Per Borg betonade att det är svårt med effektivisering i politiskt styrd verksamhet:
– Jämför den process som uppstår med att lägga ner ett sjukhus med när ett privat företag lägger ner en lönsam verksamhet av skälet att det är ännu mer lönsamt att lägga den någon annan stans. Visst är det möjligt att effektivisera, men var finns programmet som gör detta möjligt? Det är bra med idéer, men det krävs också ett systematiskt och långsiktigt arbete.
Anders Dahlqvist tog upp problemet att sjukvården inte är likvärdig över hela landet:
– Jag saknar det perspektivet i era beräkningar. Hälso- och sjukvårdslagen säger att det ska vara likvärdig sjukvård över hela landet, men vi är inte där!
Anders Ekholm svarade att beräkningen av kostnadsökningarna hade tagit hänsyn till skillnader i utgångspunkterna på landstings- och kommunnivå.
– Men samtidigt har vi möjligheten att alla enheter blir lika produktiva som vårdens mest effektiva klinik? Det skulle spara 20-25 procent av sjukvårdskostnaderna.
Anna Rask-Andersen arbetar i ”Uppsalas viktigaste industri”, Akademiska sjukhuset:
– Jag tycker det ät fel att amatörer styr en så komplicerad verksamhet som vården. Nyligen har flera politiker bytts ut och de nya säger att de ”håller på och lär sig”. Men vi vill styras av proffs, inte av några som ”håller på och lär sig”. En konsekvens av amatörernas styre är att stora summor satsades på en ny lättakut sedan en politiker brutit armen och fått vänta. Samtidigt har vi svårt sjuka som inte får vård. Vi har fallfärdiga lokaler, det är mögligt, färgen faller ner och toaletterna så smutsiga att de är utlagda på YouTube. Bort med landstingen!