Litet hopp om vaccin mot vinterkräksjuka
Ännu så länge är cirka 20 procent av befolkningen immuna på grund av en genmutation. Men det är osäkert hur länge de klarar sig. Viruset har ändrat sig tidigare och kan göra det igen. Det här gör också att det är svårt att ta fram ett vaccin mot vinterkräksjukan.
I USA pågår försök att ta fram ett vaccin, men hittills har man inte lyckats särskilt bra.
– För det första är det svåra att veta vilken variant som är aktuell i år och för det andra muterar viruset snabbt. Hittills har man testat en prototyp av Norwalk Agent i form av en spray med virusliknande partiklar och fått fram antikroppar av vaccinet. Ju högre nivå antikroppar försökspersonerna hade innan de utsattes för smitta med norovirus desto färre symtom. Hittills har man bara uppnått skyddseffekter omkring 40-60 procent berättar Lars-Magnus Andersson, överläkare i infektionssjukdomar vid Östra Sjukhuset, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Smittar genom direktkontakt
Vinterkräksjukan smittar genom direktkontakt mellan människor. Varför det ökar på vintern är inte känt, men kan bero på att vi oftare vistas i trängre utrymmen inomhus då. En person med mycket lite av det smittsamma viruset på handen kan sprida smittan vidare till många människor.
– Smittdosen är väldigt låg, 50-100 viruspartiklar, och kan med en virusbärare spridas till fem ”tagställen”, det vill säga till fem olika tag med handen på en vägg, en ledstång, eller en stolskarm. Viruspartiklarna överlever så länge som 14 dagar på torra ytor och i steril miljö och är inte känslig för alkohol. För att undvika vinterkräksjukan är det tvål och vatten som gäller och viruset måste spolas bort mekaniskt.
Vinterkräksjukan blev känd redan på 30-talet genom enstaka utbrott. På slutet av 60-talet fick viruset sitt namn efter ett utbrott i Norwalk Ohio i USA 1968. Men det handlade fortfarande om utbrott i mindre grupper.
Ny variant
På 90-talet fick viruset plötsligt större spridning och man upptäckte då en ny variant kallad GII.4 som betydligt fler visade sig vara mottagliga för. Kryssningsfartyg råkade ut för utbrott och trots utrymning och rengöring av båtarna återkom smittan.
– Man kan faktiskt utsöndra virus långt efter tillfrisknandet. Vi brukar rekommendera att man stannar hemma minst ett dygn efter att symptomen försvunnit. Jobbar man med mat gäller det dubbla, säger Lars-Magnus Andersson.
Sjukdomen är självläkande inom några dygn om man är ung och frisk, men ibland kan vätskebehandling behövas. För människor i riskgrupper, äldre och kroniskt sjuka tar det längre tid att återhämta sig och är man riktigt svag kan smittan vara dödlig.
Högre dödlighet i hemmet
– I en studie vid Sahlgrenska i Göteborgs har vi visat att personer över 80 år som insjuknar hemma har en klart ökad dödlighet jämfört med motsvarande åldersgrupp som var inlagd på sjukhus vid insjuknandet, berättar Lars-Magnus Andersson.
Av dem som låg inne på medicinkliniken när de fick infektionen var 9 procent döda efter 30 dagar medan motsvarande siffra för dem som insjuknade i hemmet var 19 procent.
Holländska studier visar att dödligheten ligger på 0,14 procent per utbrott medan studier i USA anger 800 dödsfall per år. Något som Lars-Magnus Andersson tror är en underskattning.
Flera varianter sprids
– Skyddande immunitet som andra infektioner kan ge verkar inte gälla för vinterkräksjukan. Den kan ge en viss immunitet men vi vet inte för hur länge.
– Vi hör ju hur medlemmar i en familj har smittat varandra och slutligen insjuknar den som först blev sjuk igen. Frågan är om det då är samma virus, om det ändrat sig under tiden eller om man blir smittad med en annan variant av norovirus. Det pågår nämligen spridning av flera olika varianter under vinterhalvåret, säger Lars-Magnus Andersson.
Han betonar att i sjukvården kan man hålla smittan nere genom att ha tillgång till många enkelrum med separata toaletter och hygienutrymmen och genom att undvika att flytta runt patienterna.
Fakta | Vinterkräksjukan
Vinterkräksjukan orsakas av en grupp virus, calcivirus, där noro- och sapovirus ingår. Det är ”synnerligen smittsamt” och orsakar illamående, feber, huvudvärk, kräkningar och diarréer. Inkubationstiden är 12-48 timmar.
Viruset kan spridas på många olika sätt; Direkt eller indirekt kontakt med smittade personer (även kräkningar smittar), förorenat dricksvatten, råa skaldjur, grönsaker och livsmedel som hanterats av en smittad.
