Undrar: på vilka meriter har Lars Leijonborg blivit utnämnd till ordförande för konsistoriet, KI:s styrelse? Politiska meriter borde inte värderas högre än akademiska för tillsättning i vissa ”högre” befattningar, men tyvärr det är önsketänkande i Sverige. Hela styrelsen borde också utredas inklusive honom själv. Pensionerade politiker har tidigare blivit landshövdingar i Sverige. Nu kan de bli ordförande i styrelsen för landets högst meriterande läroanstalt utan att ha varken erfarenhet eller tillräcklig akademisk utbildning. Att han fortfarande har förtoende för Rektorn är mild sagt allarmerande. Vart är ”att göra rätt och ta konsekvenserna ” mentaliteten, vart är utbildningen, etiken, forskningen …vart är Sverige på väg?