Under coronapandemin har sjukvården fått fokusera helt på kärnverksamheten. Något som, mitt i allt det svåra, har varit välgörande för många. Det menar Tina Crafoord, ordförande i Läkarförbundets chefsförening. – Nu har man insett att det går väldigt bra att gå snabbt på målet och vara beslutskraftig, säger hon.

• 23 september 2020
• 0
• AV: Stefan Bjarnefors

Inget ont som inte även för något gott med sig. Den stora omställningen till följd av coronapandemin har inneburit en stor skjuts i rätt riktning för sjukvårdens organisation. Det menar Tina Crafoord, ordförande i Läkarförbundets chefsförening.

– Ledarskapet har ställts på sin spets. Man har både fått möjlighet, och blivit tvungen till, att ändra det väldigt mycket utifrån ett tydligt medicinskt mål. Det är något som jag tror att chefer och ledare tyckte var skrämmande och frustrerande från början. Särskilt som man inte riktigt visste vad man fick göra i sin verksamhet och vilka beslut som den regionala ledningen skulle ta. Men när man väl hade släppt det så var det väldigt skönt, säger Crafoord som även är ledamot i förbundsstyrelsen, medicinskt ansvarig för den prehospitala vården samt delaktig i hälso- och sjukvårdsledningen i Region Värmland.

Med ett uttalat mål – att klara av den tuffa situationen och ta hand om patienterna på bästa sätt – tycker hon att det har varit ovanligt lätt att få med sig alla medarbetare på tåget.

– De har accepterat att rutiner kan ändras flera gånger i veckan, ibland flera gånger om dagen, då man förstår att kunskapen förändras hela tiden. Plötsligt uppstod tillitsbaserat ledarskap i sin finaste form.

Plötsligt uppstod tillitsbaserat ledarskap i sin finaste form. Tina Crafoord

Under våren kapades också mycket av det administrativa bort från det dagliga arbetet. Att slippa långa upphandlingstider och förmöten är något som de allra flesta har uppfattat som välgörande, tror Tina Crafoord.

– Det är många som har känt att det har varit tröga processer med många onödiga hinder. Nu har man insett att det går väldigt bra att gå snabbt på målet och vara beslutskraftig – justera och backa bakåt kan man göra sen. Jag tycker att vi ska ta till vara på det och ta med oss det in i framtiden, även när vi inte har en pandemi, säger hon och påpekar dock tydligt att all administration inte är av ondo.

– Det är lätt att säga, men så är det inte heller. Man måste ha ordning och reda – det får bara inte ta för mycket tid från våra chefer och medarbetare. Det administrativa ska inte vara för tungt.

Hon anser man, i alltför hög utsträckning, har fokuserat på ekonomi som huvudincitament inom sjukvården. Något som har förmedlats från politiken, via chefer, ner till medarbetarna.

– Jag tror att man i mångt och mycket har gått bort sig. Som man frågar får man svar – om man ständigt frågar om ekonomi förmedlas det också neråt i organisationen.

Hon menar att många chefer lätt fastnar i alla de påbud och krav de får till sig – något som kan ta sig uttryck i ett kontrollbehov vilket lätt stryper innovationen på arbetsplatsen.

– Alltför ofta blir vi alltför engagerade i att lösa operativa saker, som att få in extrapersonal, eller att prata om att vi har en begränsad ekonomi. Det stämmer, men det är något som chefer och ledare ska härbärgera själva och inte kommunicera med medarbetare hela tiden. Det ska inte vara incitamentet, säger hon och fortsätter:

– Om vi istället agerar smart och tydligt medicinskt så får vi mindre slöseri i vården och färre vårdskador – det är där vi ska fokusera för att få med oss all personal.

Efter pandemin ser Tina Crafoord en stor utmaning i att ta med sig de goda lärdomarna och erfarenheterna, och inte falla in i gamla rutiner.

– Vi vet alla att vi håller på med en transformation mot en god, nära vård. Under pandemin har vi sett en acceleration utan dess like i de här nya arbetssätten. Nu behöver vi fortsätta det arbete som sker över gränserna – inte gå tillbaka till att bara vara inne i vårt eget verksamhetsområde. Det gäller att tänka på hur det blir bäst för patienterna.

För att engagera all personal i det skiftet krävs, precis som under pandemin, en målbild, menar hon.

– Vi måste vara tydliga med ”what’s in it for me?”. Det är det som är nyckeln till framgång för förändringsarbete. Jag måste som individ förstå att det finns något värde för mig att förändra arbetssätt. Man måste få vara involverad och förstå vad det är vi gör så att det inte blir parallella spår där ledningen pratar om en sak medan medarbetarna har fullt upp med att sköta det dagliga arbetet.

Jag måste som individ förstå att det finns något värde för mig att förändra arbetssätt. Tina Crafoord

Tina Crafoord är övertygad om att läkare som chefer måste spela en stor roll i det arbetet. Men i takt med att antalet chefer i vården överlag har ökat, har andelen som är just läkare minskat.

– Vi ser att man mer är och mer är första linje-chef, till exempel för en läkarenhet, istället för verksamhetschef. Det är ett bekymmer att vi tappar mark och mandat för att styra verksamheterna.

Hon hänvisar till en studie från Karolinska Institutet från 2017 som kom fram till att läkare som chefer både bidrar till en bättre vårdkvalitet och en bättre arbetsmiljö.

– Man mår bra av att veta att verksamheten styrs utifrån ett medicinskt perspektiv – att vi jobbar för att ta hand om de här patienterna som vi är specialister på att hantera.

Hon tycker att det är en viktig del inför framtiden då sjukvården, i och med den demografiska utvecklingen, måste lösa ett allt större uppdrag med mindre medel.

– För att det ska vara patientsäkert måste den medicinska kompetensen finnas med och ta besluten. Och för att ha mandat till att påverka måste man ha olika chefspositioner, säger hon.

Som ordförande för chefsföreningen hoppas hon bidra till förändringen genom att anordna tydliga nätverk och utbildningar för läkare som är chefer. Men även kollegorna kan spela en viktig roll påpekar hon.

– Det är ibland en utmaning att få väldigt mycket påbud ovanifrån och samtidigt göra gott för de verksamheter som man är chef över. Men om vi vill ha läkare som chefer måste vi fortsätta att stötta dem och se att man fortfarande har de rätta perspektiven, även om man inte jobbar kliniskt längre.

Tina Crafoord är tydlig med att en stor anledning till den lyckade omställningen under våren är att många har jobbat både hårt och mycket – något som såklart inte är hållbart i längden.

– Men det här är också ett bevis på att man har klarat mycket för att man förstår varför vi har gjort det. När vi ska ta hand om all uppskjuten vård gäller det att vi fortsätter tänka på samma sätt – att vi fokuserar på den medicinska vården, att vi har kortare beslutsvägar och att vi är tydliga med vad som är vårt uppdrag. Vi kommer inte längre ha draghjälp av att hela samhället går mot samma mål, men vi kommer att kunna nyttja det som vi har lärt oss.