Lättare liv för Stanfords läkare
Hur ska man undvika att läkare bränner ut sig? Stanfords universitetssjukhus i Kalifornien har hittat en kreativ lösning för att hjälpa sina akutläkare att få vardagen att gå ihop.
Städning, barnvakt, matkassar, färdiga måltider, hantverkare och mycket annat. Allt sådant som gör vardagen lite lättare kan akutläkarna på Stanfords sjukhus numera jobba sig till. Resultatet har blivit en enklare fritid med större möjlighet till återhämtning, men också fler godkända forskningsanslag. Det skriver The Washington Post.
”Det här ger en större räckvidd på jobbet. Och eftersom jag får tid att umgås med mina barn och inte vara utmattad hela tiden, får jag möjlighet att vara den förälder jag vill vara, säger akutläkaren Greg Gilbert som deltar i programmet.
”Tidsbanken” som programmet kallas har testats i större skala, men finns nu endast på sjukhusets akutavdelning. Det hela fungerar så att läkarna loggar den tid de lägger på mindre attraktiva arbetsuppdrag, som att sitta i arbetsgrupper, vara mentor eller ta kollegors arbetspass med kort varsel. Tiden omvandlas sedan till krediter som kan användas till tjänster som underlättar hemlivet, eller för att få hjälp med att skriva ansökningar om forskningsanslag.
Idén är ett svar på de höga ohälsotalen bland läkare i USA, där varannan läkare visar på åtminstone ett symtom på utbrändhet. Statistik som publicerats i Archives of Internal Medicine visar också på att läkare är dubbelt så missnöjda med balansen mellan arbete och hemliv som andra yrkesgrupper.
Försöket har fått extern finansiering på 250 000 dollar och har hittills visat på att personalen är nöjdare både hemma och på jobbet. Dessutom har både det totala antalet ansökningar om forskningsanslag och antalet godkända anslag ökat bland de läkare som deltar i programmet, jämfört med läkare på sjukhuset som inte deltar.
Programmet siktar också på att jämna ut könsskillnaderna. Det visade sig nämligen att de kvinnliga läkarna tog större ansvar för hem och familj, och tillbringade mer tid med undervisning och mentorskap, medan de manliga läkarna i större grad sökte anslag och ägnade sig åt sin forskning.
Merritt Maduek, professor i molekylär cellfysiologi, som också är mamma, använde sin loggade tid till att få hjälp med att fylla i ansökningar och skriva bibliografier, så att hon kunde fokusera på sin forskning. Hennes avdelning, liksom ett flertal andra avdelningar, avvaktar med en fortsättning på programmet efter att ha testkört det, hon saknar de möjligheter det gav.
”Genom att inte göra det rutinarbetet fick jag möjlighet att prata med mina kollegor och att tänka” ”Resultatet blev att jag fick två forskningsanslag. Alla älskade det här programmet, och jag sörjer fortfarande förlusten”.
Det låter fantastiskt bra! Det vill vi ha här i Sverige också!
Intressant lösning! Nu jobbar amerikanska läkare överlag mer än svenska, och våra möjligheter som läkare i Sverige att skapa balans mellan arbete och privatliv större. Jag är själv skiftarbetande akutläkare och det ställer onekligen krav på logistik i livet utanför jobbet, och tyvärr väljer en del yngre läkare i nuläget bort jourtunga/skiftspecialitéer med tanke på privatlivet.