Läsningen blev en nyckel som låste upp mentala rum
Hur kan läsning i grupp påverka unga läkares välbefinnande och yrkesidentitet? Vi ställde tre frågor till Jonatan Wistrand, läkare och forskare i medicinhistoria vid Lunds universitet.
Jonatan Wistrand är läkare och forskare i medicinhistoria vid Lunds universitet. Sedan våren 2022 är han knuten till Birgit Rausing centrum för medicinsk humaniora.
1. Berätta om bakgrunden till den här studien – varför gjordes den?
– Det här är ett tvärvetenskapligt projekt som kombinerar medicin och litteratur, genomfört tillsammans med mina forskarkollegor inom språk- och litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Vi ville se om ”shared reading” som i tidigare studier har visat sig effektivt för ökat välbefinnande hos patienter med depression – även kunde vara till hjälp för unga läkare. Vi vet sedan tidigare att många juniora läkare upplever tillvaron som tuff och känner sig stressade i sökandet efter en trygg yrkesidentitet. Återkommande kartläggningar visar bland annat att en relativt stor andel AT-läkare funderar på att byta karriär.
2. Hur gick studien till?
– Projektet omfattade nio AT-läkare som under tre månaders tid träffades regelebundet och läste en uppsättning texter i form av noveller och dikter som har visat sig fungera väl i den här typen av sammanhang. Det kunde vara allt från dikter av Tomas Tranströmer och Wislawa Szymborska till noveller av Jila Mossaed och Raymond Carver. Alla texterna hade det gemensamt att de på olika sätt skildrar möten mellan människor. En typisk session varade en timme där AT-läkarna läste högt tillsammans i 20 minuter och sedan reflekterade och diskuterade i 40 minuter. Med på varje session fanns en läsledare och alla träffar ägde rum på det sjukhus där AT-läkarna hade sin kliniska placering. Det är ett koncept som vi hoppas ska kunna passa in även i en stressig vardag.
3. Vilka resultat kunde ni se?
– Det här var endast en mindre pilotstudie så möjligheten att dra några långtgående slutsatser är begränsad. Men det vi kunde se var att när deltagarna pratade om de olika texterna så uppstod även diskussioner om den egna yrkesrollen och det egna måendet. Litteraturen blev som en nyckel som låste upp mentala rum med koppling till deras yrkesvardag. Att inte behöva tala om sig själva utan i stället relatera sin egen professionsutveckling till litteraturen verkade fungera väl på den här lilla gruppen. Det vi hoppas på nu är att vi ska kunna utöka studien med fler deltagare för att kunna se tydligare resultat. Kanske kan det här bli en modell bland flera möjliga för att göra steget från studiebänk till klinik mindre tufft i framtiden och öka läkares motståndskraft mot stressrelaterad ohälsa.
Läs hela studien här.
