Landstingspolitiker vill omvandla psykiatertjänster till psykologtjänster
Den psykiatriska kliniken i Sundsvall är på väg att skjutas i sank av en inkompetent politisk ledning. Det menar Kimmy Lindholm, specialistläkare i psykiatri vid Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand.
I över 25 år har hon varit verksam vid psykiatriska kliniken och har lång erfarenhet av den utveckling som skett inom psykiatrin i Västernorrland.
– Drygt hälften av alla psykiatertjänster är vakanta och arbetsbelastningen för oss andra blir därför extremt hög.
Denna situation är inte ny. Redan 1982 fattades det läkare inom de flesta verksamhetsområden. Men medan man inom den somatiska vården utökat antalet tjänster, så har man inom psykiatrin fortsatt med vakanser. Om landstingsledningen hade prioriterat frågan redan för 25 år sedan hade vi inte behövt hamna i denna situation, säger Kimmy Lindholm.
I slutet av mars gick den politiska ledningen i Landstinget Västernorrland ut med ett pressmeddelande om att omvandla psykiatertjänster till psykologtjänster.
Tanken med förslaget är att erfarna och specialistkompetenta kliniska psykologer kan svara för tillämpade delar inom psykiatrin. Exakt vad som menas med tillämpade delar, konkretiseras inte i förslaget.
I pressmeddelandet uttalar sig landstingsrådet Ewa Söderberg (s): ”Förslaget innebär att psykiatrins tillgänglighet ökar och att delar av personalbristen får en lösning”.
Oppositionsrådet Jacomina Berteema (m) tycker att förslaget som inte har antagits i landstingsstyrelsen, är dåligt.
– Bristen på psykiater märks framförallt på joursidan. Man kan inte besätta psykologer på jourlinjer, där behövs specialistkompetens. Jag är själv läkare och tycker att förslaget visar på den politiska ledningens bristfälliga kompetens. Vi anser att läkartjänsterna ska besättas med läkare, säger Jacomina Berteema.
Förslaget väckte också stor förvåning bland många som arbetar i psykiatrin. Men alla är inte kritiska.
– Vår divisionschef som är sjukgymnast uttalade sig i lokal-TV och var försiktigt positiv till förslaget. Det finns ju sedan länge ett önskemål från sjukgymnaster och psykologer att få utöva rätten att skriva sjukintyg. Om divisionschefen menar att den rätten ska tillämpas i psykiatrin, så vet han inte vad han talar om, säger Kimmy Lindholm.
Hon ställer sig undrande till vilka psykologer som politikerna avser i förslaget. Rekrytering av psykologer som motsvarar psykiatrins behov är i dagsläget svårt. Många med erfarenhet av psykiatri är redan anställda i landstinget, menar Kimmy Lindholm.
En annan fråga som politikerna inte velat besvara är var pengarna ska tas för att anställa fler psykologer.
– Pengarna som skulle finansiera de vakanta tjänsterna går åt till att betala kostnaderna för stafettläkare, säger Kimmy Lindholm.
Det finns inga motsättningar mellan psykologer och psykiatriker, understryker hon. Det behövs fler psykologer, framförallt utredande psykologer.
Att omvandla psykiatertjänster till psykologtjänster, innebär inte att det blir fler läkare i sjukvården. Och en viktig fråga som kommit bort i debatten, menar Kimmy Lindholm, är vad som ska hända med läkartjänsterna när de väl är omvandlade? Risken är stor att de på sikt försvinner.
– Som psykiater kan man också känna en viss oro över att ju fler psykologer man anställer vid psykiatriska kliniken, ju fler ärenden får vi som läkare att administrera. Det kan handla om exempelvis sjukintyg och receptförskrivningar. Risken är stor att det sker på lösa boliner eftersom vi inte kommer att ha tid att träffa patienterna.
Att omvandla psykiatertjänster till psykologtjänster innebär en ökad administrativ börda i en organisation som redan lider av elefantsiasis, menar hon.
Cheferna vid den psykiatriska kliniken vid Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand tillhör olika professioner. De 11 enhetscheferna är sjuksköterskor, psykologer och en socionom. Inga läkare är chefer idag.
– Vår klinikchef, Kristina Mårtensson, är psykolog och en erkänt kompetent chef. Hon har en chefsöverläkare vid sin sida, men behöver ändå delegera vidare många ärenden. Och jag är glad att hon gör det. Den stora faran är ju när man får en chef som inte gör det och som inte kan identifiera de medicinska spörsmålen, säger Kimmy Lindholm.
Eftersom en chef inom psykiatrin har en myndighetsutövning, är det en stor fördel om tjänsten innehas av en chefsöverläkare. Det underlättar också kommunikationen med vårdgrannarna, menar Kimmy Lindholm.
– Man behöver den biologiska och medicinska kunskapen när man till exempel ska argumentera med socialtjänsten varför en individ kräver vissa insatser. Vi ställer också många differentialdiagnoser. Det finns en rad somatiska åkommor som exempelvis sköldkörtelsjukdomar som ger psykiatriska symtom. Utan medicinsk kompetens är det svårt att fånga dessa patienter, säger Kimmy Lindholm.
Hon har själv varit verksam som klinikchef i några år. I samband med en organisationsförändring lämnade hon sitt uppdrag för snart två år sedan. De främsta skälen var en tung administrativ börda i kombination med bristfälliga resurser.
Psykiatriska kliniken vid Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand har under många år brottats med en dåligt fungerande organisation.
Trots att kliniken inte har något länssjukhusansvar, har kliniken tvingats ta ett övergripande ansvar för all jourverksamhet och tvångsvård i hela landstinget.
– När vi utför uppdrag åt andra förvaltningar och arbetar övertid ersätts vi antingen med pengar ur vår egen kassa eller så tar vi ut kompensationstid och blir lediga från vår ordinarie verksamhet. Systemet är djupt orättvist, säger Kimmy Lindholm.
Politisk skandal
Nyligen avslöjades en politisk skandal som väckt stor ilska bland anställda inom psykiatrin.
Frågan handlar om hur resurserna till psykiatrin fördelas. 2004 fattade landstingsfullmäktige beslut om att fördela pengar till psykiatrin efter en så kallad psyk-sverkermodell.
Tidigare fördelade man pengar utifrån modellen: ju fler äldre ju mer resurser. Men eftersom behovet av psykiatrisk vård följer en annan åldersstruktur än den somatiska vården, ville man vara säker på att psykiatrin fick de resurser de var berättigade till utifrån den vård de gav.
– Det politiska beslutet trädde aldrig i kraft. Vi har alla trott att vi haft psyk-sverkermodellen, men så visar det sig att systemet fortfarande gynnar områden med flest gamla som Kramfors och Sollefteå. Sollefteå är landstingsrådet Ewa Söderbergs hemort påpekar Kimmy Lindholm.
Lurade på 10 miljoner kronor
Psykiatrin har förlorat cirka 10 miljoner kronor i missade resurser på grund av att ett fattat politiskt beslut inte har verkställts.
– Vi känner oss både lurade och djupt besvikna, säger Kimmy Lindholm.
Liksom många andra sjukhus i Sverige lider länssjukhuset i Sundsvall av ekonomiska svårigheter. I många år har psykiatrin, på grund av en skör situation, varit förskonad från alltför drastiska neddragningar. Fram till nu. Beslut har fattats att vuxenpsykiatrin ska stänga en psykosavdelning och 14 vårdplatser flyttas över till rättspsykiatrin.
Vuxenpsykiatrin har fått direktiv om att inte minska antalet vårdplatser, istället får man tränga in fler patienter på färre antal rum, eller förtäta verksamheten som det också heter.
För att spara pengar kommer även ett behandlingshem med cirka 12 vårdplatser för unga psykotiska patienter att läggas ned. Den besparingen kommer dock inte psykiatrin till del utan hamnar i sjukhusets svarta hål. Landstinget har genom åren sparat miljoner på att läkarna blivit snålt behandlade, menar Kimmy Lindholm.
Hon känner sig idag utarbetad och överutnyttjad.
– Vi har inte fått någon kompensation för det extra ansvar vi tagit. Istället skär man ned på resurserna och försämrar vården och arbetsmiljön ytterligare. Fortsätter det så här kommer ingen att vilja arbeta som psykiater i framtiden.
Sjukhusläkaren har per telefon och via mejl bett landstingsrådet Ewa Söderberg (s) besvara frågor kring förslaget om att omvandla psykiatrikertjänster till psykologtjänster. Hon har också fått frågan om varför psyk-sverkermodellen inte används vid fördelning av resurser till psykiatrin.
Ewa Söderberg uppger att hon på grund av tidsbrist inte är tillgänglig för intervju.
