Nyhetsarkiv

”Landstinget har byggt in hinder för småföretag”

Crister Öhlund är specialist i öron-näsa-halssjukdomar och arbetar sedan 20 år som privatläkare med egen praktik på Kungsholmen.

I Stockholms läns landsting finns cirka 500 verksamma privatläkare som ansvarar för en stor del av den öppna specialistvården. Privata gynekologer samt öron-näsa-halsspecialister står för 80 respektive 75 procent av alla öppenvårdsbesök.

– Vi välkomnar utvecklingen. Jag tycker att det är bra att man satsar på en mångfald och öppnar upp för olika specialister att starta egna verksamheter i öppenvården. Dessutom är medelåldern runt 61 år bland våra privatpraktiker. Det behövs en förnyelse, säger Crister Öhlund, ordförande för Stockholms privatläkarförening samt ordförande för Stockholms privata öronläkares förening.

Kan fortsätta med nationella taxan

När Stockholm nu inför ett utvidgat vårdval för ett flertal specialistområden, påverkas inte Crister Öhlunds verksamhet särskilt mycket. Han kan fortsätta att arbeta utifrån lagen om läkarvårdsersättning (LOL), också kallad nationella taxan. Utöver LOL har privatläkarna även kunnat sluta särskilda vårdavtal med landstinget för att få utföra vissa åtgärder eller åtaganden.

– Jag har redan ett vårdavtal med landstinget och så länge som taxan finns kvar kan jag fortsätta att arbeta som vanligt. Den stora förändringen blir ju för sjukhuskollegor med anställning som vill in i det nya systemet och starta en öppenvårdsmottagning, säger Crister Öhlund.

Genom att söka auktorisation kan exempelvis en sjukhusspecialist inom ögonsjukvård få rätt att bedriva öppen specialistsjukvård från och med i höst. I princip kan alla som söker auktorisation och uppfyller fastställda krav och regler få rätten att etablera sig. Därmed går man ifrån krångliga upphandlingsförfaranden som innebär att läkare konkurrerar med varandra enligt LOU, Lagen om offentlig upphandling.

– När man väl inom vårdvalet har blivit auktoriserad sluter man ett avtal med landstinget. Och då ska man förbinda sig att följa de regler som finns i de så kallade regelböckerna. Det finns en allmän och en specifik regelbok för respektive specialistområde.

Svårt för små företag

Crister Öhlund är dock orolig för att de mindre företagen kommer att få svårt att leva upp till landstingets krav och detaljstyrning. I Stockholms läns landsting har man uttalat en vilja att i första hand sluta avtal med stora entreprenörer.

– Ett hinder för små företag är exempelvis kravet på tillgänglighet som säger att mottagningen ska vara öppen mellan 08 till 17.00 och då ska läkaren vara där varje dag och minst 30 timmar under veckan. Om man behöver gå ifrån mottagningen så finns särskilda samverkansregler. Jag kan till exempel inte be en kollega arbeta en eftermiddag åt mig för att jag behöver göra ett viktigt ärende. Den flexibiliteten tillåter inte landstinget. Vi vill att samverkan med kollegor ska vara möjlig oavsett om man behöver gå ifrån för ett tandläkarbesök eller rycka ut och hjälpa gamla föräldrar. Det enda som är intressant för patienten borde ju vara att det finns en välfungerande vård och vårdform, säger Crister Öhlund.

Vårdgarantin slår fel

Ett annat hinder som han ser, är landstingets krav på att varje vårdgivare ska uppfylla vårdgarantin. Kravet kan leda till orimliga konsekvenser, menar han.

– Låt säga att du har en populär och fulltecknad specialistläkarmottagning i öppenvården. På grund av ett högt patienttryck kan han inte ta emot alla remisser och skulle då behöva skicka dem vidare till en kollega. Men det tillåter inte regelboken som säger att du måste ta emot remisserna själv. Och kan du inte klara vårdgarantin så får du inte heller vara med i vårdvalet. Den här regeln slår väldigt fel, säger Crister Öhlund.

En annan fråga som kräver svar är varifrån alla specialister ska rekryteras? Det råder brist på specialister, inte minst inom reumatologi som är ett av de områden som ska flytta ut från sjukhus.
Det här frågan har man inte riktigt tagit på allvar, menar Crister Öhlund.

Ersättningsetablering

Det har tidigare inte varit möjligt för privatpraktiker som arbetar på nationella taxan att överlåta sin verksamhet, men från den 1 april 2010 då rätten till ersättningsetablering infördes kan man som privatpraktiker sälja sin mottagning vidare. Undantagna blev allmänläkare verksamma på den nationella taxan som förväntades övergå till vårdvalssystem. Ersättningsetablering har dock inte skett i så stor omfattning.

– Vilken kollega vill göra stora investeringar på en osäker marknad? Vad ska gälla om två eller fem år? Och kommer den nationella taxan att finnas kvar?

Många som är verksamma på den nationella taxan kommer att vilja stanna kvar på den, menar Crister Öhlund. Utformningen av ersättningen i vårdvalssystemet för specialister är fortfarande för oklar och bristfällig.

Motstånd mot LOVE

Dessutom övervägs ytterligare ett annat system LOVE, Lagen om vårdgivaretablering. Det är det fjärde och avslutande delbetänkandet i utredningen Patientens rätt i vården. LOVE handlar om ett förslag att införa ett nytt system för etablering av vårdgivare med offentlig finansiering inom den öppna specialistvården.

Lagförslaget har mött starkt motstånd och tunga remissinstanser har mer eller mindre sågat förslaget.

Om LOVE införs upphör lagen om läkarvårdsersättning. Vad som händer med de läkare som går på nationella taxan är inte klart. Det är också högst osäkert vad som händer med verksamheter som omfattas av LOV om LOVE införs.

Olika utformning i landstingen

Medan LOVE är ett nationellt system, är LOV ett landstingssystem som innebär att landstingen själva kan utforma sina modeller (vilket man också gjort inom primärvården). Det innebär att sjukvårdshuvudmännen ges stort utrymme att utforma reglerna kring etablering. Följden blir att den specialiserade öppenvården kommer att se olika ut i olika landsting och regioner. Medan patienter i Stockholm från och med i höst har ett fritt vårdval till ögonläkare, saknas den möjligheten helt i flera andra landsting.

LOV innebär att landstingen själva får välja om de vill inkludera specialister i det fria vårdvalet. Än så länge är det få som har visat en sådan vilja. I förslaget om LOVE blir det dock tvingande för landstingen och regionerna att införa en etableringsrätt för specialister i öppenvård. I LOVE föreslår man också att det ska finnas en auktorisationsmyndighet som ska bestämma minimala ersättningsnivåer för olika insatser i sjukvården.

– Om LOVE införs måste alla som auktoriserats av myndigheten erbjudas möjlighet att bedriva vård. Men i förslaget har landstingen besynnerligt nog vetorätt och kan säga nej till vård om man anser att den inte behövs.

Mångfald av samma sak

I LOV fastslår landstinget specifika regler och alla som uppfyller dem kan erbjuda vård var som helst inom landstinget. Men man kan inte vara frifräsare och komma med egna förslag om hur verksamheten ska vara upplagd för att passa den egna verksamheten, patienterna eller det geografiska området du verkar inom. Det handlar om en mångfald av samma sak, säger Crister Öhlund.

Han är högst tveksam till att man går vidare med LOVE, sannolikt försöker nog de landsting som vill satsa på en kraftig ökad öppen specialistvård att göra det inom ramen för LOV, menar han.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera