Läkarpolitiker oense om det mesta-utom frågan om hyrläkare

De vill båda sätta stopp för beroendet av hyrläkare i vården. Men där tar de gemensamma nämnarna slut för de båda riksdagskandiderande läkarna Kerstin Lahi (KD) och Saima Jönsson Fahoum (V). På frågan om vad de har svårast för med varandras partier svarar de båda: brist på förankring i vårdprofessionen.
En knapp månad före valet möts nu ytterligare två riksdagskandiderande läkare i ett åsiktsutbyte i Sjukhusläkaren.
Denna gång träffas läkarna inte fysiskt i en debatt, som Marie-Helena Fjällås (MP) och Marie-Louise Hänel Sandström (M), men får via telefonintervjuer klargöra sina olika åsikter i vårdfrågor.
Förutom att de båda är läkare som kandiderar till riksdagen och vill bryta hyrläkarberoendet har Saima Jönsson Fahoum (V) och Kerstin Lahi (KD) inte många gemensamma ståndpunkter.
Saima Jönsson Fahoum kandiderar för Vänsterpartiet i riksdagen (står på plats 21 på lokal valsedel) i valkrets Skåne södra och är även ledamot av regionfullmäktige.
Kerstin Lahi är i sin tur pensionerad ögonläkare och har jobbat som läkare i 40 år och 17 år som verksamhetschef vid ögonkliniken i Västervik. Hon kandiderar till riksdagen (och är nummer 9 på valsedel) i valkrets Kalmar län.
Redan när de båda läkarna ska motivera sitt val av parti markeras skillnaden i deras ståndpunkter.
– Under 1970-talet jobbade jag i palestinska flyktingläger och såg vilka konsekvenser en privat driven sjukvård innebär för fattiga människor. Valet av parti var sedan inte svårt, berättar Saima Jönsson Fahoum.

Kerstin Lahis val av KD hade ingen förankring i någon kristen bakgrund.
– Men KD var det parti som jag tyckte bäst levde upp till hälso- och sjukvårdslagen.
På vilket sätt?
– Vår ögonklinik vid Västerviks sjukhus ville på ett tidigt stadium digitalisera ögonbottenfotograferingen hos befolkningen i vårt upptagningsområde och vi var-under alliansstyre i landstinget-bland de första som startade detta.
Varför skulle de andra partierna sämre leva upp till hälso- och sjukvårdslagen?
– Jag tyckte att de andra partierna på vänstersidan lovade väldigt mycket, men inte kunde hålla det. Om pengar en eller ett par gånger inte räcker till det man ska genomföra, så gör det kanske inget. Men blir det så vid varje val att man inte uppfyller sina löften, så är det ett problem. Man måste ha en uppriktig inställning till väljarna, säger Kerstin Lahi.
På vilket sätt skulle KD ha det?
– Jag tycker att KD är det parti som lyssnar bäst till sjukvårdspersonalens erfarenheter och som läkare kunde man föra en dialog med dem. De sätter patienten först på ett sätt som inte alltid är självklart, säger Kerstin Lahi.
Partierna på vänstersidan lovade väldigt mycket, men kunde inte hålla det. Om pengarna en eller ett par gånger inte räcker till det man ska genomföra, gör det kanske inget. Men blir det så vid varje val, att man inte uppfyller sina löften, så är det ett problem.Kerstin Lahi (KD) riksdagskandiderande läkare.
Men Saima Jönsson Fahoum ger en helt annan bild.
Det hon säger sig ha svårast för när det gäller Kristdemokraternas, eller allianspartiernas politik, är just att de inte har tillräckligt mycket dialog med professionen, som på så sätt har blivit undanträngd, menar hon.
– Kristdemokraterna har i allianssamarbetet infört system som New public management (NPM), som sedan fortsatt i system som Värdebaserad vård, som jag tycker liknar NPM.
Man har en fruktansvärd massa mål, ofta satta utan förankring inom professionen, säger hon.
Kristdemokraterna har i allianssamarbetet infört system som New public management (NPM), som sedan fortsatt Värdebaserad vård, som jag tycker liknar NPM.
Man har en fruktansvärd massa mål, ofta satta utan förankring inom professionen. Saima Jönsson Fahoum (V), riksdagskandiderande läkare.
Men enligt Kerstin Lahi är det i stället Vänsterpartiets vårdpolitik som kännetecknas av brist på förankring i professionen.
– Jag tycker inte att de har så många medlemmar som har erfarenhet av sjukvårdsfrågor, säger hon.

En annan tydlig skiljelinje mellan de båda riksdagskandiderande läkarna är att en förespråkar förstatligad sjukvård och primärvård, medan den andra vänder sig emot det.
– Jag har länge tyckt att man ska ha statliga sjukhus. Sedan det har det kommit fram att vi inte har jämlik vård i landet, när det gäller exempelvis hur man behandlar patienter med förmaksflimmer, så är jag också positiv till KD:s förslag om att förstaliga även primvården, säger Kerstin Lahi.
Nu har vi en politikerstyrd sjukvård, där alltför få har kunskap inom vården, anser hon. – Genomsnittspolitikern har inte så mycket insikt om vad det innebär att driva sjukvård, det tror jag är en svaghet i systemet, säger Kerstin Lahi.
Saima Jönsson Fahoum tror däremot inte på ett förstatligande av sjukvården.
– Det låter bra i teorin. Men besluten kommer ännu längre ifrån oss om man förstatligar vården. Nu samarbetar primärvården med kommunerna och det skulle bli konstigt med en stat som sitter långt borta och styr och ställer. Ett landsting har ännu bättre kunskap om kommunen i området, säger hon.
Även när det gäller privata vårdbolag och vinster i välfärden går de båda läkarnas åsikter isär.
Saima Jönsson Fahoum anser att all offentlig vård ska vara offentligt finansierad och att man inte ska ha några privata entreprenörer i den.
– Det är fullständigt horribelt att man via offentligt skattefinansierad vård som ska vara jämlik låter pengar rinna ut i privata fickor. Vårdvalen är taklösa, det vill säga entreprenörerna sätter själva sin agenda och bestämmer sin volym. De har i allmänhet inte ansvar för jourverksamhet, forskning och utbildning. Detta vilar i stället på den offentligt drivna vården, som också har sistahandsansvar, säger hon.
Men vissa undersökningar har ju visat att patienter vid privata vårdcentraler är nöjdare?
– Ja, de privata skattas både sämre och bättre och de offentliga vårdcentralerna någonstans mittemellan. Privata utförare har dock i vår region pådyvlat patienter diagnoser utan underlag för att tjäna pengar. Kontrollsystemen har alltså utvidgat, vilket är dyrt och borde vara onödigt, säger Saima Jönsson Fahoum.
Vill ni avskaffa vårdvalet?
– Man kan inte avskaffa det över en natt. När det gäller vårdval i primärvården får man diskutera det. Men att vi måste begränsa vinster i välfärden är en självklarhet.
Kerstin Lahi tycker däremot att man borde underlätta för privata läkare och för privata hälsocentraler.
– Jag är positiv till gamla tidens privatläkare som hade sin mottagning och sina patienter. Men det systemet har nästan försvunnit och vi har i stället fått en privatiserad vård, som innebär att hyrpersonal åker runt. Man har på så sätt förlorat kontinuitet för patienten, säger Kerstin Lahi.
I stället tycker hon att man borde underlätta för privata, fasta läkare.
– I vårt landsting har vi haft privata läkare i primvården. Men de har sämre ekonomiska förutsättningar än de landstingsanställda. Om de går på minussidan får de själva stå för det, medan man för landstingssidan lägger till mer pengar i tilläggsbudget, säger hon.
Tanken från KD är att göra förutsättningarna jämlika mellan den privata husläkaren och den landstingsdrivna vårdcentralen, framhåller Kerstin Lahi.
Har de inte redan jämlika förutsättningar?
– Nej. När de beställer material, måste de själva göra ett inköp. Förbrukningsmaterialet blir dyrare för privata läkare än det blir för en hälsocentral.
De privata hälsocentralerna borde få rekvirera förbrukningsmaterial från landstingens centralförråd och betala samma pris för det som den landstingsdrivna hälsocentralen, säger Kerstin Lahi.
Också när det gäller alliansens förslag om en reformerad kömiljard har Kerstin Lahi och Saima Jönsson Fahoumi – inte oväntat-vitt skilda åsikter.
– Jag har arbetat när det ersättningssystemet gällde och vi fick väldigt mycket pengar på detta sätt. Men man kan införa den på ett annat sätt där man strukturerar om remisshanteringen. Man måste ha tydlig hantering i remisshanteringen, säger Kerstin Lahi.
Hur undviker man att kömiljarden, som förra gången, riskerar att missgynna kroniskt sjuka patienter?
– Man får ge en morot att ta hand om kroniska patienter också. De kroniska patienterna får stå tillbaka nu också, när vi inte har kömiljard.
Saima Jönsson Fahoumi tror däremot inte att en ny kömiljard är någon bra idé.
– Det är klart att man ska stimulera till att korta köer, och visst kan riktade insatser vara befogade. Men de måste alltid särredovisas och man vet inte om de är tillfälliga eller permanenta. Om man sätter in pengar i olika ersättningssystem, kräver varje sak en administration. Vi har fler administratörer i vården i Skåne än vi har läkare.
Vad vill ni då göra i stället, i syfte att korta köer och väntetider?
– För länge sedan hade vi anslagssystem, vilket visserligen också kunde trassla till det så att man gjorde precis det man hade anslag för. Men det är bättre med modifierade anslagssystem och generella bidrag till landstingen än ersättningssystem.
Det viktiga är däremot att göra vården till en arbetsplats som personer söker sig till och få tillbaka en syn på vårdyrket som något som personalen tycker är fint och roligt, säger Saima Jönsson Fahoumi.
Även när det gäller lösningar på vårdplatsbristen och personalbrist i vården har de båda läkarna olika lösningar.
– När en mängd studenter slutar på sjuksköterskelinjen innan studierna är klara, måste man titta på hur man kan ändra förhållandena i utbildningen. Det vore bra om man kunde införa ST-tjänst och allmän tjänstgöring på sjuksköterskeutbildningen på samma sätt som på läkarutbildningen, säger Saima Jönsson Fahoumi.
Hon framhåller kortad arbetstid till sex timmar om dagen som ett sätt att skapa en mindre pressad arbetsmiljö och på så sätt hålla vårdpersonal kvar i yrket.
Hur motiverar ni reglerad kortare arbetstid och sex timmars arbetsdag när det redan i dag råder stor brist på vårdpersonal?
– I Mölndal, där man kortat arbetstiden för vårdpersonal, har det till exempel visat sig att personal är minst lika effektiv, opererar fler i stället för färre människor och har låg sjukfrånvaro, säger Saima Jönsson Fahoumi.
Hur ska samhället/vården ha råd med sänkt arbetstid med bibehållen lön?
– I och med att du tjänar på det i andra änden, i form av färre sjukskrivningar på grund av utmattningssyndrom och är mer effektiv den tid du väl är där.
Kerstin Lahi är däremot tveksam till om reglerad förkortad arbetstid är rätt sätt att använda pengarna.
– Man gör ju detta på försök i vissa kommuner. Personal verkar nöjda med det, men det kostar. Det händer så mycket på den medicintekniska sidan och när det gäller läkemedel behövs också ganska mycket pengar, säger hon.
Även hon ser dock ett samband mellan problem med vårdplatsbrist, personalbrist i vården och arbetstider och arbetsmiljö.
– I dag går sjuksköterskor och undersköterskor treskift och jobbar ibland dag, ibland natt, det är ofysiologiskt. Tidigare valde många sköterskor att arbeta bara natt, den möjligheten finns sällan numera, säger Kerstin Lahi.
Trots att man trodde att digitalisering och datajournal skulle avlasta vårdpersonal har det blivit tvärtom; det administrativa arbetet har ökat både för sjuksköterskor och läkare, enligt Kerstin Lahi, som påpekar att exempelvis Tyskland har färre patienter per distriktsläkare i primärvården.
I Tyskland och Frankrike är läkare också mer välbetalda och det är mer ekonomiskt attraktivt att arbeta i primärvården, menar hon.
Så du menar att läkarlönerna ska höjas?
– Ja, det är ett sätt visa uppskattning, att höja löner för både sjuksköterskor och läkare.
Hur ska man ha råd med det?
– Skulle man ta hälften av de pengar landstingen i dag lägger ut på hyrbolag och i stället höja löner för sjukvårdspersonal, skulle det på sikt bli billigare än det är i dag, säger Kerstin Lahi.
Något som däremot förenar de båda riksdagskandiderande läkarna är viljan att få stopp på beroendet av hyrläkare i vården och åsikten att hyrläkarsystemet har gått för långt.
– Systemet med behovet av hyrpersonal är ett skäl till att man inte kan bemanna för att få fler vårdplatser. Hade landstingen tidigt bestämt sig för att om till exempel om sex månader anställer inget landsting hyrläkare, då hade man kanske kunnat stämma i bäcken. Nu måste man stämma i en forsande älv, säger Kerstin Lahi.
Hyrläkare har väl ändå varit till stor hjälp i vården?
– Ja, men nu blir det hyrläkarens marknad, inte patientens. Hade inget jobb funnits som hyrläkare hade man varit tvungen att söka sig dit där det finns fasta jobb. Nu kommer patienten inte i fokus och det är den stora svagheten i systemet med hyrbolag, säger Kerstin Lahi.
Saima Jönsson Fahoumi resonerar på liknande sätt.
– Landstingen bör sätta ett datum och mål att om ett halvår inte längre anställa hyrläkare. Då måste läkare söka fasta tjänster. Hyrläkarstoppet måste helst sättas samtidigt i landet för att få effekt. Detta borde kunna ske via SKL, säger hon.
Läs även: https://www.sjukhuslakaren.se/ny-komiljard-vattendelare-mellan-riksdagskandiderande-lakare/
Kerstin Lahi och Saima Jönsson Fahoum om:
1. Vad är den viktigaste vårdfrågan?
Saima Jönsson Fahoum:
– Att ta bortvinster i välfärden och öka dialog med professionen.
Standardiserade vårdprogram har införts för cancer sjukvården, vilket är bra, men väntetiderna måste bli kortare, framför allt för de svårt sjuka.
Hälso- och sjukvårdslagen, som säger att de med störst behov skall ges företräde måste följas även beträffande de uppdykande e hälsobolagen. Och ojämlikheten i sjukvården skall bort.
Kerstin Lahi:
– Att alla patienter ska ha jämlik tillgång till behandling och väntetid, i synnerhet för cancersjukdomar. Men även andra kroniska sjukdomar, som till exempel lungproblematik, diabetes och hjärtsvikt. I dag är det inte självklart att alla patienter med förmaksflimmer i alla delar av landet får förebyggande profylax med Trombyl, trots att det är bassjukvård.
Det beror på att läkare inte ställer frågan om de har blodförtunnande medicin eller inte.
Man kanske har för bråttom att titta igenom medicinlistan för att upptäcka att patienten inte har profylax. Det absurda med denna ojämlikhet är att ett läkemedel som Trombyl inte kostar mycket. I stället tror jag att man har haft för bråttom i mötet med patienten. Därför måste man ha färre än 1500 patienter per läkare så att det blir lite mer tid för varje patient i primärvården.
2. En eventuell skattesänkning/skattehöjning?
Saima Jönsson Fahoumi:
– Vi behöver höja landstingsskatten och behöver höja statsbidragen i vården. Men att pytsa ut dem i öronmärkta satsningar är ingen bra lösning, pengarna ska in i löpande verksamhet, så att landstingen ska kunna korta köerna.
Kerstin Lahi:
– Nu har vi ett växande berg av problem i sjukvården, så det är inte rätt läge för sänkt skatt.
Nu bör man prioritera att få en fungerande sjukvård.
3. Inställningen till centraliseringen av vården- bör den bromsas/pådrivas?
Saima Jönsson Fahoumi:
– Självklart kan man exempelvis inte göra tre strumaoperationer om året på ett lasarett, det funkar inte. Det är klart att man undviker komplikationer ju mer man opererar. Men om man centraliserar så vilt som förespråkarna vill kan man bara ha de stora sjukhusen som akutsjukhus. Man kan inte tänka sig en för hög specialisering för då kan man inte ha mindre sjukhus som akutsjukhus. Om ett mindre sjukhus inte fungerar eller kan ta hand om en trafikolycka, blir det ju också längre resväg för patienterna, vilket innebär risker.
Man kan säga stopp ett tag, utreda och sedan bromsa och tänka efter, väga för- och nackdelar mot varandra.
Kerstin Lahi:
– Jag har suttit med i den regionala medicinska programgruppen för högspecialiserad ögonsjukvård i 15 år. Det är en sådan självklarhet att vissa sjukdomar bara ska behandlas på ett eller två sjukhus i landet. Operation av grå starr hos barn ska man exempelvis inte göra på länssjukhusen.
Allmänkirurgi är en specialitet där de flesta förväntar sig att alla som blir kirurger ska operera. Men inom min specialitet har vissa väldigt säkra fingrar när de opererar, medan andra inte har det. Vissa kirurger kan operera många, men blir inte bättre för det. Skickliga kirurger är så viktiga att man måste värna om alla, även på mindre sjukhus. Det är ingen självklarhet att bara för att man opererar många på ett större sjukhus gör det bättre än en kirurg som opererar färre på ett mindre sjukhus.
När det gäller hur centraliseringen av vård har skötts i landet är det ett politiskt övergrepp. Professionerna har inte fått vara med i detta. Jag tycker att man måste slå i bromsen och släppa in de fackliga kunskaperna så att de kan bedöma vilken vård som ska centraliseras.
4. Finns det någon vårdfråga som du anser att ditt eget parti har fel i?
Saima Jönsson Fahoumi:
– Nej.
Kerstin Lahi:
– Nej. Att vårt parti är splittrat i abortfrågan är inte sant. Vi har det i vårt partiprogram sedan länge att det är självklart att vi ska leva upp till de regler och lagar som gäller i sjukvården.