Läkarnas administrativa arbetsplatser – så illa är det
Nyheter
Öppna, stökiga kontorslandskap med bristande sekretess – eller små skrubbar där sex läkare trängs på en yta dimensionerad för tre. När vi kartlägger utformningen av läkarnas administrativa arbetsplatser vid de senaste om- och nybyggnationerna dyker snabbt flera skräckexempel upp.
I en enkät till de lokala fackliga ordförandena i Läkarförbundet ställde Sjukhusläkaren frågor kring hur läkarnas arbetsplatser utformats i samband med de senaste om- och nybyggnationerna i regionen. Bilden som tonar fram är till stor del dyster – endast från Visby lasarett och från sjukhuset i Lycksele kommer svar som vittnar om att läkarna där faktiskt är nöjda med sina administrativa arbetsplatser på det stora hela.
Annat är det exempelvis på Drottnings Silvias barnsjukhus i Göteborg. I de nya, fräscha lokalerna med 10-15 meters takhöjd och tjusiga designlampor i taket har läkarnas administrativa arbetsmiljö mer eller mindre blivit satt på undantag.
– Det ser nästan lite farsartat ut. De har tryckt in kontorsplatser – sex läkare delar på ett mörkt litet rum avsatt för två eller tre. De sitter mer eller mindre på varandra och det saknas dagsljusinsläpp, säger barn- och ungdomspsykiatrikern Karin Nagy som är huvudskyddsombud för kvinno- och barnsjukvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Kontrasten mellan detta utrymme och den öppna, sociala ytan utanför där det i princip aldrig sitter någon är slående, berättar hon. Och frågan från läkarna om det skulle vara möjligt att flytta ut ett skrivbord dit i stället har fått ett bestämt nej från arbetsgivarens håll.
– Man kan sammanfatta det som att det här är ett jättefint hus som är bra och välfungerande under tiden för patientkontakt. De som jobbar med operativa specialiteter har fått fantastiska förutsättningar. Men fungerande administrativa utrymmen i anslutning till avdelningarna saknas mer eller mindre helt. Och den som forskar på deltid behöver verkligen tränga ihop sig ordentligt för att få plats.
Malin Liljevall, biträdande områdeschef och utvecklingschef på Drottnings Silvias barnsjukhus, förklarar orsaken bakom de trånga administrativa utrymmena på sjukhuset i ett mejl till Sjukhusläkaren:
”På grund av ändrade förutsättningar har områdesledningen fattat beslut om en viss förtätning av de administrativa ytorna vilket innebär att verksamheterna inte kan erbjuda medarbetare enkelrum i samma utsträckning som tidigare. Detta innebär att administrativa rum delas av flera medarbetare. Vid behov av att arbeta avskilt finns också flexplatser att tillgå. I de öppna ytorna, i anslutning till de kontor som åsyftas, finns tillgång till såväl administrativa flexplatser som ytor och möblering tänkt för social interaktion.”
Att förflytta sig, hitta en plats, koppla upp sig tar säkert 20 minuter i snitt per dag. Erik Stormrud, ordförande Kalmar läns läkarförening
I Kalmar har de senaste om- och nybyggnationerna inneburit att läkarexpeditionerna har ersatts med så kallade aktivitetsbaserade arbetsplatser på några håll. Detta till läkarnas stora missnöje, berättar Erik Stomrud som är ordförande i den lokala läkarföreningen där.
– Vi är väldigt skeptiska till detta eftersom det är något som riskerar att stjäla dyrbar tid. Att förflytta sig, hitta en plats, koppla upp sig – och ibland upptäcka att det inte fungerar och tvingas börja om igen – det tar säkert 20 minuter i snitt per dag.
Får man sedan ett brådskande patientärende och behöver lämna sin plats måste man plocka undan efter sig, berättar Erik Stomrud vidare.
– Det är inte alltid så lätt att förutsäga hur länge du behöver vara borta, och ofta finns tidsbegränsningar inbyggda i aktivitetsbaserade arbetsformer gällande att lämna sin plats. Sedan kanske du får ett telefonsamtal som gör att du behöver gå undan och hitta ett avskilt rum. Då blir det ett letande och en tidsförlust även där. Vår verksamhet är tajt redan som den är. Det här med att man måste förflytta sig beroende på arbetsuppgift är inte hållbart i längden.
För en läkare kan det ibland handla om att arbetsuppgifterna skiftar så ofta som från minut till minut, menar Erik Stomrud. Något som dessutom kompliceras av att man hanterar sekretessbelagd information och därför har ett behov av att till exempel diktera ostört.
– Det slutar ofta med att man ockuperar ett av de tysta rummen vilket gör att det blir ännu svårare för kollegorna att hitta någonstans att dra sig undan när de behöver det.
På det stora hela skapar ett aktivitetsbaserat arbetssätt väldigt mycket onödig stress i läkarkåren, summerar Erik Stomrud utifrån sin erfarenhet från olika arbetsplatser och arbetsgivare.
– Visst, vi anpassar oss, men det tär ju i längden när man ständigt måste flänga omkring och hitta lösningar så att inte patienterna drabbas. Vi måste jobba mot att ha en så bra arbetsplats som möjligt, för en så kostnadseffektiv peng som möjligt. I en sådan här miljö tvingas vi kompensera för nackdelarna hela tiden och då uppstår ineffektiva och dåliga lösningar längs vägen.
Det har blivit en helt sjuk arbetsplats för de läkare som ska försöka administrera ostört med bibehållen sekretess här. Jan Sundling, huvudskyddsombud Norrlands universitetssjukhus
De dåliga erfarenheterna av aktivitetsbaserade kontorslandskap är något som han definitivt delar med huvudskyddsombudet på Norrlands universitetssjukhus i Umeå, Jan Sundling. Han berättar att det just nu pågår renoveringar för miljardbelopp på sjukhuset. Lokalerna är gamla och slitna och i stort behov av uppfräschning på många håll.
På onkologen i byggnad 27 har ett av de första aktivitetsbaserade kontorslandskapen tagit form – något som är tänkt att bli den nya standarden för läkarnas administrativa arbetsplatser under den fortsatta ombyggnaden, berättar Jan Sundling.
– Du får ursäkta ordvalet – men det har blivit en helt sjuk arbetsplats för de läkare som ska försöka administrera ostört med bibehållen sekretess här, säger han.
Facket har protesterat i flera omgångar mot den nya kontorslösningen, men utan gehör, berättar Jan Sundling.
– De har fattat någon form av principbeslut kring att det är så här det ska vara nu. Resultatet har blivit att läkarna flyr arbetsplatsen för att hitta andra lugnare platser att vara på – som till exempel något av de fåtal tysta rum som finns att tillgå. Det skapar en enorm oordning.
Att hitta en ostörd arbetsplats är något som läkarna har lämnats att hantera helt själva, berättar Jan Sundling.
– Det har blivit mycket kutande och stressande för att kunna hitta ett lämpligt utrymme när man till exempel får ett oförberett telefonsamtal.
Det som arbetsgivaren även verkar ha svårt att förstå är behovet av avskildhet även för att kunna dokumentera – framför allt de lite mer krävande delarna som till exempel kommer att ligga till grund för viktiga intyg till andra myndigheter.
– Det kan få långtgående konsekvenser om du missar att få med någon viktig detalj eller formulerar dig otydligt i något avseende. Alla vet ju hur fel det kan bli om du blir avbruten stup i kvarten.
Det hela har gått så långt att Jan Sundling överväger en 6:6a-begäran.
– Man får intrycket av att arbetsgivaren avfärdar oss när vi försöker föra fram synpunkter i den här frågan. Att de tycker att vi är en priviligierad grupp med hög lön som klagar och gnäller på allt. ”Ni är ju ändå aldrig där” kan vi få höra i diskussioner. Men då förstår man väldigt lite av hur en läkares vardag och arbetssituation kan se ut.
