”Läkarna tvingas ta ansvar för orimliga situationer”
Sju av de 13 dödsfall som redovisas i Sjukhusläkarens granskning inträffade på Skånes universitetssjukhus. Siffror som Naomi Clyne, ordförande för Sjukhusläkarna i Lund, är tudelad inför.
Nästan hälften av de lex Maria-ärenden som Sjukhusläkaren granskat kommer från IVO:s region Syd – det vill säga Skåne, Blekinge och Kronobergs län. Och av de 13 fall där vårdplatsbrist, personalbrist eller hög arbetsbelastning förekommer är nästan varannan från Skånes Universitetssjukhus. Siffror som Naomi Clyne, ordförande för Sjukhusläkarna i Lund, är tudelad inför.
– Det är utmärkt att avvikelsesystemet fungerat, att man har anmält till IVO och gjort händelseanalyser – det är ett gott betyg för patientsäkerhetsarbetet inom förvaltningen. Men det är också väldigt allvarligt och oroande att organisatoriska och arbetsmiljörelaterade faktorer verkar ha bidragit till att liv gått till spillo, säger hon och fortsätter:
– Man kan fråga sig hur det har blivit såhär. Just nu är över hundra av de fastställda vårdplatserna på SUS stängda på grund av sjuksköterskebrist. Sköterskeflykten började när de tvingades gå från att arbeta två av fem helger, till att arbeta varannan helg.
En del av förklaringen kan också finnas i Skånevård 2.0, den omorganisation av regionens och SUS organisations- och ledningsstruktur som genomfördes våren 2013, menar Naomi Clyne.
– Det är ett otydligt ledningssystem med allt för många ledningsnivåer. Från medarbetare till sjukhuschef är det fem olika chefsnivåer. Flera verksamheter, kliniker, slogs ihop till större verksamhetsområden med en verksamhetsområdeschef, som i många fall saknar specifik medicinsk ämneskompetens. Läkarna samlades i ett organisatoriskt stuprör med en sektionschef och all annan personal samlades under enhetschefer underställda en områdeschef. Denna struktur medför att ingen har samlad kunskap om eller ansvar för verksamheten. Medarbetarna gör sitt bästa, men har svårt att göra sig hörda. Information från golvet blir utspädd på vägen upp, säger Naomi Clyne.
Hon menar att läkarna, som har det yttersta medicinska ansvaret för patienten, delvis är marginaliserade och saknar formella befogenheter att styra vårdprocesserna.
– Läkarna tvingas ta ansvar för orimliga situationer. Man tvingas till beslut som kan strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Läkarnas arbetsmiljö är patienternas vårdmiljö – brister i patientsäkerheten får allvarliga konsekvenser för såväl patienten som läkarens psykosociala arbetsmiljö. Detta är säkert en viktig anledning till att sjukskrivningarna hos läkarna på SUS ökar, säger hon.