Nyhetsarkiv

Läkarkåren vann dragkampen om journalen

Efter tre års utredande avfärdar utredningen idéerna som orealistiska och onödiga och i vissa fall ett hot mot den personliga integriteten och patientsäkerheten.
Utredningens slutsatser får stöd av regeringen, Sveriges Kommuner och Landsting och Läkarförbundet. Även Socialstyrelsen och Datainspektionen står bakom utredningsförslaget.

I stället för ”en patient – en journal” föreslår patientdatautredningen i förslaget till ny patientdatalag att olika vårdgivare får direktåtkomst till varandras journaler. För att garantera patientens personliga integritet är det tänkt att patienten får rätt att spärra hela eller valda delar av journalen för andra vårdgivare.– Behoven är egentligen inte att få tillgång till alla uppgifter om en patient i alla situationer. De behov som finns är att exempelvis kunna se varför en patient fått ett visst läkemedel, eller hur labvärdena ser ut, menar Ulla Lönnqvist Endre, jurist på Sveriges Kommuner och Landsting som deltagit som expert i patientdatautredningen.

– Journalen är vårdens viktigaste arbetsinstrument. Den är tänkt som ett kunskapsunderlag för en åtgärd som vårdgivaren ska sätta in för att ge patienten säker och bra vård. Så bör man även i fortsättningen se på journalen, menar Ulla Lönnqvist Endre.

Hon tror inte att det, inom överskådlig framtid, kommer att finnas tekniska eller ekonomiska möjligheter att plocka ihop en enda journal från alla som är patienjournalföringsansvariga.

– Det är många grupper inom vården som är journalföringspliktiga, såväl doktorerna på de stora sjukhusen som den enskilde psykoterapeuten. Det skulle nog bli för dyrt att bygga upp ett sådant system för varenda liten vårdgivare. Trots den snabba utveckling som äger rum på IT-området finns inte de tekniska lösningarna.

Ulla Lönnqvist Endre menar att det finns andra sätt att säkra vårdens och patientens behov, som är lika bra.

– Man kan göra det möjligt att titta i någon annans journal. Sjuksköterskan inom äldrevården kan ges direktåtkomst elektroniskt till sjukhusets journal för att se vilka mediciner patienten fått insatt på sjukhuset.

I stället för en journal för varje patient föreslår patientdatautredningen något som kallas ”sammanhållen journalföring”, vilket innebär att olika vårdgivare får direktåtkomst till varandras journaler om patienten inte motsätter sig detta.

Med direktåtkomst menas att behörig personal hos en vårdgivare, efter patientens samtycke, får skaffa sig elektronisk tillgång till en annan vårdgivares vårddokumentation.

Om patienten kommer in akut och inte kan ge sitt samtycke föreslås personalen få direktåtkomst till den andre vårdgivarens upggifter om de inte är spärrade av patienten.

Idag hindras detta av sekretesslagen. Utredningen som letts av en av Sveriges främsta sekretesslagsexperter, lagmannen Sigurd Heuman, föreslår nu ändringar i sekretesslagen så att det ska bli möjligt att utbyta information mellan olika myndigheter och vårdgivare inom hälso- och sjukvården.

Enligt patientdatautredningen är patientens skydd av den personliga integriteten garanterad genom att patienten föreslås få rätt att spärra information om sig själv för andra vårdgivare.

Inom samma landsting föreslås det vara fritt att utbyta information mellan olika myndigheter och även med privata vårdgivare utan speciellt tillstånd av patienten.
Syftet med undantaget i sekretesslagen är att inte omöjliggöra organisationsförändringar inom sjukvården.

En osäkerhetsfaktor som utretts har varit om sammanhållen journalföring strider mot tryckfrihetsförordningen, vilket i så fall kräver en grundlagsändring. Här har patientdatautredningen gjort bedömningen att så inte är fallet.

Patientdatautredningen som tillsattes år 2003 började som en liten undanskymd utredning, men hamnade snart i hetluften.

Från början döptes utredningen till Kvalitetsregisterutredningen och hade som uppdrag att utarbeta författningsregleringar av kvalitetsregister, men det ena tilläggsdirektivet efter det andra gjorde att innan utredarna visste ordet av så satt de med några av sjukvårdens mest omstridda frågor i knät. De skulle också komma med förslag som kunde bli avgörande för nationens IT-strategi inom hälso- och sjukvården.

Frågorna var många och det fanns en uppsjö av olika intressen att ta hänsyn till.
Skulle patienterna få tillgång till sina journaler på Internet och vem avgör vad?
Vilket inflytande skulle patienten ha över sin journal?
Hur ska patientens sekretess och informationsbehov garanteras och balanseras mot sjukvårdens behov av att kunna arbeta professionellt, patientsäkert och effektivt?
Går det att införa ”en patient – en journal”?
Vem ska äga journalen?

Lösningen blev en ramlag, patientdatalagen.

Lagen ska, som namnet säger, bestämma ramarna och sätta ned foten var gränserna går, sedan får regeringen med hjälp av sina myndigheter, i dagsläget främst Socialstyrelsen och Datainspektionen, bestämma detaljregler med hjälp av föreskrifter.

Detta innebär att regeringen, Socialstyrelsen, Datainspektionen och vårdgivarna får stora möjligheter att påverka framtiden och att patienter och vårdpersonal i olika landsting kommer att få olika ”rättigheter” och ”skyldigheter”.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera