Läkares chefs- och ledarskap – någonting för IPULS
Det finns goda skäl för det. Det ger oss stora möjligheter att ha inflytande och kunna påverka sjukvårdens utveckling. Vi vill därför ha engagerade och kunniga läkare som politiker, landstingsdirektörer och sjukhusdirektörer. Men framför allt vill vi, också i framtiden, se läkare som verksamhetschefer.
Det viktigaste skälet till det är att på sjukhusens olika kliniker handlar verksamheten om ett professionellt omhändertagande i form av diagnos och behandling.
Sjukvården måste därför organiseras och systematiseras på ett sådant sätt att detta kan ske så snabbt och enkelt som möjligt både för patienten och för läkaren. All verksamhet och alla medarbetare borde vara inriktade på detta.
Vi har i Läkarförbundets visioner uttryckt det så att vårdprocesserna ska ledas av läkare, som ska ha huvudansvaret för den enskilda patienten och teamarbetet.
Då handlar det inte bara om verksamhetschefen utan också om den avdelningsansvarige eller sektionsansvarige läkaren. Det handlar också om den ansvarige läkaren på akuten.
Ur effektivitetssynpunkt borde alltså läkaren vara bäst lämpad att leda den patientnära sjukvården. Det förutsätter dock, och det är ett viktigt påpekande, att läkare vill och är intresserade av att ta på sig chefs- och ledarskapsuppgifter i framtiden.
Det krävs också att läkare har nödvändiga förutsättningar för att kunna ta på sig chefskapet, dit hör lämpliga personliga egenskaper och god förberedelse och utbildning.
De personliga egenskaperna kan vi göra mycket för att utveckla, både under grundutbildningen och vidareutbildningen. Även den färdige specialisten bör få stöd i utvecklingen, inte minst genom att vi hela tiden matchar läkare som ledare i olika vardagliga situationer.
För specialisten kan det till exempel röra sig om att ansvara för kvalitetsutveckling, schemaläggning eller utvecklings- och forskningsprojekt på kliniken innan man åtar sig ett avdelnings- eller sektionsansvar. Det är viktigt att verksamhetschefen är intresserad av att utveckla sina läkare i dessa avseenden.
Vad kan vi då göra när det gäller chefs- och ledarskapsutbildningar?
Vi vill ha hög kvalitet på utbildningarna och vi vill att de ska passa sjukvården.
Vi vill också att utbildningarna ska kännas motiverande för många läkare, d v s ha gott rykte.
I detta nummer av Sjukhusläkaren presenteras IPULS – Institutet för professionell utveckling av läkare i Sverige. En central del av IPULS arbete handlar om kvalitetsmärkning av kurser, som kan tillhandahållas och finansieras av olika aktörer.
De olika specialitetsföreningarna får viktiga uppgifter för att arbeta med det.
Institutet måste också få en central roll när det gäller att granska ledarskaps- och chefsutbildningar.
Det finns mycket kompetens i Läkarförbundet framförallt hos yrkesföreningarna, som bör kunna utnyttjas när det gäller kvalitetsgranskning av den ganska vildvuxna floran av chefs- och ledarskapsutbildningar som läkare ges möjlighet att delta i idag.
Sjukhusläkarföreningen vill bl a verka för att chefsutbildningar har ett vardagsnära innehåll. Det kan till exempel handla om att ge kunskaper om och förmåga att använda arbetslivets lagar, regler och avtal på ett klokt och riktigt sätt.
Att Landstingsförbundet är en av de tre ägarna av IPULS, tillsammans med Läkarförbundet och Läkaresällskapet hoppas vi också borgar för ett ökande intresse från landstingens sida att verka för att läkare får goda möjligheter att bli chefer och ledare i sjukvården.
Sjukhusläkarföreningen önskar ett nära samarbete med IPULS för att utveckla möjligheterna för läkares chefs- och ledarskap.
Gunnar Sandberg,
ordförande
