Läkare: Remiss till Vidarkliniken framstår som rekommendation
Nyheter
Blir en remiss till antroposofiska Vidarkliniken ett kvitto för patienten att läkaren godkänner den behandling som fås där? På läkarförbundets fullmäktigemöte förra veckan fick Sjukhusläkarna igenom sin motion angående antroposofiska och homeopatiska behandlingar. Frågan avhandlades också på Sjukhusläkarnas fullmäktige tidigare i vår.
En av de som talade för motionen ”Läkare sockrar inte sina piller” på läkarförbundets fullmäktige var Sjukhusläkarnas styrelsemedlem Shokoufeh Manouchehrpour. Som onkolog på Sahlgrenska kommer hon ofta i kontakt med patienter som vill bli remitterade till Vidarkliniken för rehabilitering.
– Det är så svårt att säga till en cancersjuk patient, att jag inte skriver någon remiss. Miljön har jag hört att är bra och så, men oftast har patienter som åker dit fått tex vitamindropp eller blivit satta på Iscador,( ett mistelextrakt). Vi vet ju att genomgång beträffande effekt av homeopatiska/antroposofiska medicin inte har kunnat bevisa någon effekt. Om en patient frågar mig om alternativ medicinering,säger jag att det inte finns dokoumentation på effekt och att jag inte rekommenderar användning av de men att det är hon själv som bestämmer.
Problemet, anser Shokoufeh Manouchehrpour, blir att att Västra Götalandsregionen och att antal andra landsting, har tecknat avtal om rehabilitering med Vidarkliniken i Järna.
– Att teckna avtal med dem ger fel signal till patienterna. Det blir som att de får godkänt av våra huvudmän och därmed läkarna. Problemet kan vara ännu värre när patienter ej accepterar/avbryter kurativa behandlingar till förmån för alternativ medicin, säger Shokoufeh Manouchehrpour.
Motionen på läkarförbundets fullmäktige, som lämnades in av Sjukhusläkarna, var formulerad med satserna ”att Sveriges läkarförbund verkar för att huvudmannen inte ska kunna kräva att läkare skriver remisser till vårdgivare där behandling med specifik terapeutisk indikation sker med substanser som inte genomgått vetenskapliga effekt- och säkerhetsstudier som annars krävs för läkemedel” samt ”att Sveriges läkarförbund verkar för att läkemedel, även homeopatiska/antroposofiska, med specifik terapeutisk indikation endast kan godkännas som läkemedel om de genomgått samma vetenskapliga effekt- och säkerhetsstudier som annars krävs för läkemedel.”
Under Sjukhusläkarnas fullmäktige bifölls en motion som var något tuffare i ordalydelsen. Där beslöts att Sjukhusläkarna ska arbeta för att landstingen avslutar sina avtal med Vidarkliniken samt att endast läkemedel som uppvisar säkerhet och effekt enligt gällande metodik och regelverk godkänns inom den svenska läkemedelsmarknaden. Den motionen var skriven av Gunnar Eckerdal, överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och regional processägare för cancervårdprocessen vid Regionalt cancercentrum Väst. Han tycker att även den motion som godkändes av läkarförbundet var bra. Han tycker också det är problematiskt med landstingens avtal med Vidarkliniken.
– Det är något vi får förhålla oss till i cancervården. Vi ska respektera patienter som söker sig till icke-vetenskaplig behandling, men inte rekommendera den, säger han och fortsätter:
– Sedan tecknar Västra götalandsregionen avtal med Vidarkliniken om att patienter kan åka dit om läkaren skriver en remiss. Det det är ju ingen logik i det, och det har jag också tagit upp med regionen. De kan inte begära att en läkare tillfälligt ska ge avkall på det läkaryrket innebär. Att skriva en remiss ska bygga på vetenskap och beprövad och beprövad erfarenhet, säger Gunnar Eckerdal.
Precis som Shokoufeh Mancherpour tycker han att en remiss blir en rekommendation.
– Det blir ett kvitto för patienten att läkaren tycker det har ett mervärde på medicinska meriter. Men vi skriver ju inte remiss till Mallorca eller ett spa, även om jag kan tycka att det vore en bra miljö. Här tror patienten att doktorn tror det blir bättre av en vistelse på Vidarkliniken.
Särskilt många cancerpatienter rör det sig sist och slutligen inte om. Avtalet med Västra Götalandsregionen täcker fem miljoner kronor, inte mycket pengar i en regionbudget. Men det blir en principaspekt på det hela, säger Gunnar Eckerdal, som också är nöjd med att bägge motionerna gick igenom både hos Sjukhusläkarnas och Läkarförbundets fullmäktige.
– Jag tycker det är bra, jag har skrivit artiklar om det i många år. Jag tror vi läkare måste stå upp för det som är vetenskap och beprövad erfarenhet.
Att det däremot kan vara uppiggande för patienter att vistas på Vidarkliniken, har han inga synpunkter på.
– De flesta patienter som varit där tycker det är väldigt trevligt, att det är snälla människor och så. Men om man frågar om det blivit bättre säger de, njae, men det var skönt att komma bort lite. Det ska man inte underskatta, men då tycker jag man ska tillåta en kurort, eller vandring i fjällen också, det finns många miljöer som är positiva.
Gunnar Eckerdal använder sig av begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” för att motivera den offentliga sjukvårdens val av behadnlignsmetoder. Begreppet är inte definierat, vare sig inom den medicinska branschen eller i lagstiftning, och fyller således ingen funktion. Det finns ingen inom sjukvården eller på berörda departement som har kunnat förtydliga vad begreppet skulle stå för. Begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” används ofta i härskartekniskt syfte eller av ren okunnighet och i tron att det verkligen skulle betyda något.
Alternativmedicin är dock definierat i ett kommittédirektiv där det uttrycks att alternativmedicin är sådana metoder som saknar ett vetenskapligt underlag/dokumentation. Så snart det finns en studie/vetenskaplig dokumentation, så är metoden inte längre alternativmedicinsk.
Mistelextraktet Iscador används och är godkänt utifrån existerande vetenskapliga studier. Medlet är av Läkemedelsverket därför godkänt i Sverige för vissa indikationer. Iscador är således inget alternativmedicinskt preparat. Många homeopatiska medel och läkemedel har dokumenterade behandlingseffekter som baseras på genomförda vetenskapliga studier. Dessa medel är således inte alternativmedicinska utan begreppet används slentrianmässigt och av hävd, alltså på ett fullständigt ovetenskapligt sätt.
När det gäller alternativmedicinsk behandling så har, enligt rättspraxis, den medicinskt legitimerade yrkesutövaren rätt att begagna sig av sådan behandling, antingen som komplement till skolmedicinska terapier, om skolmedicinska terapier är uttömda eller om patienten själv vill ha den alternativmedicinska vården. En legitimerad yrkesutövare kan då inte lastas för att ha använt sig av alternativmedicinska metoder så länge de metoderna är ofarliga/oskadliga för patienten. Argumentet att utebliven skolmedicinsk behandling skulle utgöra en fara för patientens hälsa och liv på grund av den använda alternativmedicinska behandlingen, anses av högsta förvaltningsdomstolen vara alltför hypotetiskt för att kunna vinna gehör i ett ansvarsmål. Det är alltid patienten som själv väljer och avgör vilken behandling som han eller hon skall genomgå. respekten för patientens integritet och självbestämmande måste respekteras – även av sjukvårdspersonal. Nutritionsbehandling vid cancer har visat sig vara mycket framgångsrik och det finns många läkare som begagnar sig av sådan behandling med ett genomsnittligt mycket bättre behandlingsresultat och en större femårsöverlevnad än vad som är fallet med strålterapi, cytostatika och kirurgisk behandling. De tre senare nedsätter immunförsvarets möjligheter att bekämpa cancersjukdom. Nutritionsterapi förhöjer i stället individens förmåga att på naturlig väg bekämpa olika cancersjukdomar. Med den kunskapen i bagaget finns de fog för att påstå att läkare och i synnerhet onkologer som är okunniga om nutritionsterapi och andra komplementärmedicinska metoder är inkompetenta och dåligt pålästa inom sitt specialområde. Rädsla och okunnighet gör att sådana läkare enbart använder sig av sådana metoder som deras utbildning har lärt dem. Att de ofta har indoktrinerats till att tro det som de säger till sina patienter är det få som reflekterar över. att farmakologiska studier inte alltid speglar verkligheten, är det inte heller många som tänker på i den dagliga arbetssituationen. I stället litar läkarna blint på de riktlinjer som de får ”uppifrån”.
I ansvarsmål är det tillsynsmyndigheten (numera IVO) som har bevisbördan i det enskilda patientfallet och myndigheten måste i det enskilda fallet kunna visa på skador eller uppenbara risker med behandlingen för att kunna vinna gehör för sin åsikt. I annat fall kan IVO inte vinna någon framgång i ett tillsynsmål. Det är patientsäkerheten som sätts i första rummet i ansvarsmål och det är utifrån patientsäkerheten som den medicinskt legitimerade kåren först och främst skall agera och inte på basis om en metod baseras på något vetenskapligt underlag eller inte.
Skolmedicinen använder sig av en uppsjö av metoder som är mer eller mindre verkningslösa och där det finns all anledning att fasa ut dem och introducera bra mycket mer framgångsrika metoder.
I dag är patienterna mer pålästa än tidigare. De ställer fler frågor till sina läkare och det ställer större krav på läkarnas kompetens. Många läkare, ibland hela specialistkårer, ignorerar modern forskning och nya rön – ibland i ren frustration och av ren illvilja men även av bekvämlighet och nonchalans. En del patienter vet ofta mer än specialistläkarna om olika nya behandlingsformer. Det skapar osäkerhet hos läkarna – en osäkerhet som bara kan botas genom att läsa på och skaffa sig mer och bred kunskap.
Är för mig fullständigt obegripligt att huvudmannen över huvud taget kan beordra en läkare att skriva
en remiss av vad slag det vara må.
Lika obegripligt är att läkaren finner sig i detta och inte bara vägrar utföra något som han/hon inte finner medicinskt motiverat.
Har dagens läkarkår ingen ryggrad?
Björn Bergström
Docent fd överläkare och klinikchef
Enligt hälso- och sjukvårdslagens kapitel om landstingens ansvar skall landstinget enligt PL, kap 7, § 1, remittera en patient till annan vårdgivare när landstinget inte längre har någon behandling att erbjuda en sjuk patient. Observera att ”vetenskap och beprövad erfarenhet” inte är definierat i vare sig förarbete, proposition, lagtext, vägledande dom (rättspraxis) eller annat statligt styrdokument. Landstinget skall således remittera till sådana metoder som baseras på minst en vetenskaplig studie och där det finns någon form av beprövad erfarenhet (att det tidigare har utförts i forskning eller kliniskt). Att hänvisa till att landstingen själva avgör vad som är ”vetenskap och beprövad erfarenhet” duger inte eftersom ett sådant förfarande skulle bryta mot regeringsformen i grundlagen, avsnittet om likhet inför lagen, vilket medför att godtycke icke är tillåtet i myndighetsutövning.
Varje landsting är en myndighet och alla som är anställda inom ett landsting eller en region är myndighetsutövare, i synnerhet klinik- och verksamhetschefer samt de som är medicinskt ansvariga. Det är de som, tillsammans med landstingsledningen, i första hand har ansvaret att se till att lagstiftningen efterföljs. All sjukvård i Sverige och inom EU baseras på och utgår ifrån lagstiftning.
Varje medicinskt legitimerad yrkesutövare har enligt PSL ett personligt ansvar för sina gärningar i vården. En landstingsanställd läkare skall således i första hand agera på det sätt som är bäst för patienten. Enligt PL har även patienter numera rättigheter – så, de som är medicinskt legitimerade skall således utföra sitt arbete både med avseende på de två skyldighetslagstiftningarna men lika mycket utifrån rättighetslagstiftningen som ger patienter vissa rättigheter med avseende på den sjukvård som de underkastar sig.
Det olyckliga i dagens sjukvård är att sjukvården har tappat sin förankring i naturvetenskapen. Den fysiska kroppen har gått förlorad i sjukvårdsparadigmet och kroppen beaktas enbart som biokemisk och kemisk och behandlas därefter. Sjukdomar är företrädesvis livsstilsberoende och sjukvården borde därför utveckla förmågan att korrigera brister och skador med hjälp av naturliga metoder i stället för att tillföra kroppsfrämmande substanser och i onödan utsätta patienter för skadande, joniserande strålning.