”Yttrandefriheten måste stärkas – alltför få vågar säga vad de tycker”
Föreningen har fått stöd på Läkarförbundets fullmäktigemöte att Läkarförbundet ska vidta en rad åtgärder för att stärka yttrandefriheten som föreningen tycker är hotad.
Medarbetare avfärdas av ledningen som antingen gnällspikar eller illojala, medan ledningen i sin tur beskylls för att vara inkompetent eller bara vilja förändra för egen vinning. I båda fallen försvinner sakargumenten som gör att en utomstående kan bilda sig en uppfattning om hur vi hanterar våra allmänna medel, säger Karin Båtelson.
Här har det skett en glidning om vad yttrandefrihet innebär, menar hon.
– Vi får allt oftare höra om kollegor som blivit kallade till möte med ledningen efter att ha uttalat sig kritiskt i media eller som på annat sätt utsatts för påtryckningar tex att tala om varifrån man fått information. Att man velat ha speciella regler för chefer, liknande de lojalitetsklausuler som funnits exempelvis på Karolinska, är också ett uttryck för detta.
Självklart har chefer ett uppdrag att fullfölja men hur långt det ska begränsa deras rätt som medborgare är nåt man måste diskutera.
– Att yttrandefriheten håller på att urholkas beror till stor del på att lagstiftningen inte hängt med när samhället och attityderna i samhället förändrats, menar Karin Båtelson och Sjukhusläkarföreningen.
– Vi har därför motionerat tlll Läkarförbundet om att man bör klargöra vilka rättigheter och även skyldigheter man har som anställd att påtala brister och fel i offentlig verksamhet. Det finns heller inga kännbara straffsatser om man bryter mot yttrandefriheten. Det har ju visat sig att det är inte den som begår brottet och blir fälld som blir stoppad i sin karriär.
”Allvarligt att bryta mot grundlagen”
– Att bryta mot grundlagen måste uppfattas som ett allvarligt brott, det gör det inte idag. Det är förstås inte så roligt om vi i vården ska gå runt och anmäla varandra, men det måste till en attitydförändring i den här frågan. Ett sätt är att införa ordentliga straffsatser.
– Här har Sjukhusläkarföreningen fått igenom att Läkarförbundet ska vända sig till SACO och direkt till regeringen och begära en utredning som syftar till att bestämma straffbarhet gentemot de individer/företag som förhindrar/försvårar individers rätt att yttra sig.
– Det kan handla om en helt ny demokratilag eller att praxis skärps så att JO, som är tandlöst idag, begär de lagändringar som de har rätt till.
Ni vill utvidga yttrandefriheten till all offentligt finansierad sjukvård, dvs även den som är privat?
– Det är jättebra att den privata vården ökar, men de anställda i privatvård omfattas inte av yttrandefriheten. Man utredde en lagändring år 2002, men den stötte på patrull av remissinstanserna.
Karin Båtelson och Sjukhusläkarföreningen menar att privatvård som är finansierad av statliga medel borde omfattas av samma lagstiftning som det offentliga.
– Grundlagarna, som möjliggör insyn och fri debatt borde gälla i all offentligt finansierad verksamhet.
Dessutom, regler som gäller för privata företag rörande konkurrens och spridande av företagshemligheter, är lite långsökt i sjukvården som ska präglas av öppen kvalitetsredovisning och styras efter vetenskap och beprövad erfarenhet, säger Karin Båtelson.
Står sjukvården över grundlagen?
Ofta vittnar SIEMs läsekrets om mörkläggningar, lögner och missförhållanden inom den offentliga sjukvården. Det är självklart att det inom myndigheter och stora organisationer alltid förekommer sådant. Vårt samhällsskick försöker därför på olika sätt garantera att maktmissbruk snabbt ska upptäckas och kunna åtgärdas på demokratiskt sätt, även om detta röner föga uppskattning av de skyldiga. Bland de viktigaste medlen är då den grundläggande lagstiftningen om yttrandefrihet och tryckfrihet, på olika sätt förstärkt med t ex meddelarskydd, efterforskningsförbud och Lex Maria.
Av 1 kap. 2 § andra stycket Tryckfrihetsförordningen framgår sålunda att myndighet, eller annat allmänt organ, inte på grund av skrifts innehåll får hindra dess spridning bland allmänheten. Det hör till saken att den lagstiftade yttrandefriheten i vårt samhälle inte är absolut, den får inskränkas t ex av ordningsskäl. Men begränsningar i denna spridningsrätt får således inte utan stöd i TF ställas upp på grund av skriftens innehåll. Det är också enligt lag förbjudet att särbehandla olika medborgarintressen o företag, dvs att utan objektiva skäl medge någon att sprida sin tidning, men hindra någon annan att göra det.
Utanför de flesta sjukhusentréer i Västra Götalandsregionen finns också tidningsställ för gratistidningen Metro, och i sjukhusens bibliotek och kiosker säljs böcker och tidskrifter, i patientrummen finns TV och en del tidningar, framför allt läkemedelsreklam och sk väntrumstidningar fyllda med sådan. Man kunde alltså tro att yttrandefriheten inom våra sjukhusmiljöer var väl tillgodosedd – men hur är det egentligen?
Under våren 2009 tillskrev vi ett antal sjukhus i Västra Götalandsregionen, med förfrågan om att få vid sjukhusentreerna sätta upp ett tidningställ för gratisutdelning, vid sidan av Metro:s. Redan från början krävde ett par tjänstemän att få veta vilken tidskrift det handlade om, och se prov på denna (trots att spridning av tryckt skrift alltså inte får hindras pga tidningens innehåll). Ett par andra sjukhus /Sahlgrenska och SÄS/ har helt vägrat att besvara vår förfrågan eller avbrutit dialogen.
NU-sjukvården hänvisar till ett riktlinjedokument där man anger ”När patienter vårdas på eller besöker våra sjukhus är de i en beroendeställning och ofta särskilt utsatt – sjuka, trötta och oroliga – och ska då inte utsättas för påverkan och övertalningsförsök i form av reklam, försäljning eller andra aktiviteter. ….Reklam, affischering eller annan marknadsföring inom sjukhusens lokaler är inte tillåten” I ett senare formellt beslut anger man att ”NU-sjukvården ger om så är möjligt tillstånd att sätta upp ställ för dagstidningar av nyhetskaraktär utanför sjukhusets entré….finns inget som pekar på att det är frågan om dagstidning av nyhetskaraktär som ansökan avser”
Argumentationen är närmast parodisk: Patientens beroendeställning är ju i förhållande till sjukvården självt, inte till någon annan. Att använda detta beroende som argument för att ytterligare förstärka sjukvårdens kontroll över hans liv och hans tillgång till information är ju fullt värdigt Orwells 1984 eller Kim Il Sung.
Skaraborgs sjukhus är ännu tydligare ”Vi har nu tagit beslutet att inte tillåta ett tidningsställ med ”Aktuell friskvård” eller distribution av denna i anslutning till sjukhusentrén. Främsta anledningen är att syftet med spridningen av tidsskriften också kan antas vara att påverka personal och patienter som kommer till sjukhuset att göra val som inte sjukhuset står bakom. ”
Men hur var det nu med grundlagen och tryckfriheten? ”Myndighet, eller annat allmänt organ får inte på grund av skrifts innehåll hindra dess spridning bland allmänheten”. Vi kan lätt skriva om sjukhusets formulering för allmänt bruk av svenska myndigheter som önskar bedriva censur: ”syftet …kan antas vara att påverka medborgare att göra val som inte myndigheterna står bakom.”
Nu skulle man tro att rättsvårdande myndigheter, t ex JO, raskt skulle träda till yttrandefrihetens försvar. Men inte – JO Kerstin André väljer i beslut 30/4 april att helt avskriva anmälan med motivering att ”det pågår ett arbete med att ta fram riktlinjer för vilken information som får spridas till patienter och andra sjukhusbesökare på sjukhusen och på sjukhusområdena”! Som om innehållet i den information som sprids skulle behöva regleras av sjukhuset – i öppen strid med tryckfrihetsförordningen!!!
Slutsatserna av detta blir alltså långtgående: Svensk sjukvård har i praktiken givits rätt att inskränka eller avskaffa grundlagar efter eget godtycke. Med de skäl man anger kan man nu godtyckligt spärra misshagliga tidningar, TV-kanaler, TV- och -radioprogram, internetsiter,
böcker, osv, i avvaktan på någon utredning som ska vara klar vid obestämd tidpunkt i framtiden, och som ska klarlägga exakt hur grundlagen ska nonchaleras innanför de egna väggarna.
Även andra inslag i den svenska grundlagen kan befaras vara sjukvården misshagliga, t ex i regeringsformen 2:6: ”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp ” . Man kan alltså bäva inför utsikten att sjukvården ges rätt att godtyckligt suspendera sådana lagar på obestämd tid. Det är hög tid att den allmänna debatten om våra mänskliga rättigheter och integritet, också tar sig an det medicinska monopolets diktatoriska ambitioner. De senaste årens olika skrämskott och panikungar rörande pandemier och andra hälsohot, skräckpropaganda mot naturlig läkekonst och kosttillskott visar att det medicin-industriella komplexet vässar tänderna.
JO har tidigare under åren starkt kritiserat t ex rektorer som i strid med tryckfrihetsförordning och ytttrandefrihet försökt hindra spridande av nazistpropaganda till underåriga elever på svenska skolor. Yttrandefrihetens krav har här ställts över barnens skyddsbehov. Men när det gäller svenska sjukhus passar JO inför uppenbara kränkningar av yttrandefriheten. Läsaren må gärna fundera över vad det är som myndiga patienter, besökare och personal till varje pris måste hindras från att få veta – och varför!?
Trädet maj 2009
Ulf Brånell
/Anm Tidningen ”Aktuell Friskvård” utges av SFKM, Skandinaviska Förbundet Komplementär Medicin, ett yrkesförbund för alternativterapeuter. (http://www.sfkm.org ) Den utkommer fyra ggr/år och är registrerad med ansvarig utgivare som periodisk tidskrift. Den finansieras av medlemsavgifter och annonsintäkter. /