Yr höna på SÖS
Vi skulle kunna smälta in. Med våra lånade arbetskläder och landstingsbrickor glider vi nästan obemärkt fram i korridorerna. Några misstar oss säkert för att tillhöra personalen. Några har blivit tillfrågade om väbeskrivning hit och dit av patienter. Men inte jag. Jag ser nog mest ut som en yr höna hur sjukhuspersonalmässigt jag än klär mig. Det är hiss I här, hiss F där, våning minus ett eller plus tre, någonstans ligger matsalen och vad var nu koderna till studentrummet och omklädningsrummen. Nej, få av de ordinarie skulle nog kunna missta mig för att vara något annat än en förvirrad T4:a på kursen Medicinsk diagnostik. Men det gör inte så mycket. Snart hittar jag nog lika bra som alla coola T6:or och T8:or.
Sedan i tisdags är det fullt ös. Nu är jag inte föräldralediga mamman längre utan läkarkandidaten Christine på SÖS. Min nya klass verkar bestå av en skön blandning av folk i olika åldrar och med olika bakgrund både studie- och karriärmässigt. Jag var långt ifrån den enda som har barn insåg jag snabbt, och inte ens särskilt unik med två barn.
Från första dagen har det varit fullt schema med statusföreläsningar, statusövningar, EKG-tolkning, EKG-labb, röntgendemonstrationer, venprovtagning och fikapauser. Det är skönt att man är i mindre grupper (sex eller tolv personer) för flera av momenten. Det gör det lättare att ställa frågor och att få hjälp med tekniken. I dag har vi lyssnat på varandras hjärtan, mätt blodtryck och palperat puls här och där. Äntligen både förstår jag vad det är jag hör i stetoskopet och kan koppla ihop den prekliniska kemin med den kliniska praktiken.
Vi har också fått göra EKG på våra egna hjärtan. Det var inget anmärkningsvärt märkligt med mitt, men det är lätt att bli aningen hypokondrisk när ens kurvor inte ser ut som lärobokens. Tur att vi har lärare där som kan lugna oss. I morgon ska vi få tolka resultaten från blodstatus som vi gjorde tidigare i veckan. Det ska bli kul.
