Krönika

Visdomar från patienter

Jag har nu haft min placering hos onkologen. Det var en speciell kurs. Redan på introföreläsningen markerade kursansvariga att om någon av oss tyckte ämnet var tungt och jobbigt av personliga skäl var det bara att komma till någon av dem och prata. Ja, alla känner vi väl någon som haft och/eller gått bort på grund av cancer. Ingen sjukdom är så ödesmättad och förkrossande för patienter från första diagnostillfället. ”Bara det inte är cancer”, tänker nog många patienter som söker för långdragna, besvärande symptom. Och vad bäddar bättre för hälsoångest eller hypokondri än cancersjukdomar?

Skiljelinjen efter diagnos är grym. Kurativ eller palliativ. Krona eller klave. Rysk roulette. Inte många vet att en palliativ patient kan leva ett både långt och ganska så friskt liv efter diagnosen. Och kurativ innebär tyvärr inga garantier för ett långt och friskt liv efter behandling.

Vi fick träffa flera patienter som levde med eller blivit friska från sin cancer. Men till skillnad från vanliga avdelningsplaceringar det var här patienterna som kom och föreläste för oss. Det var patienten i centrum, hennes historia och hennes tolkning av sin sjukdom. En patient per cancerform. Vilka resor de gjort allihopa.

En av patienterna beskrev så bra hur utlämnad hen kände sig inför varje möte hos läkaren. Hen vädjade till oss att försöka förstå den sits våra patienter sitter i. De känner det bokstavligen som att vi håller deras sköra liv i våra händer. TNM-klassificering säger dem ingenting. Kommer jag överleva? Hur länge? ”Försök verka intresserade och pålästa”, bad patienten. ”Vi vill inte träffa en läkare som har oordning på sina papper och inte verkar ha koll på vår sjukdom i detalj”.

Vi fick alla träffa någon patient i palliativt skede. Det var imponerande att se med vilket lugn och mod de hanterade sin sjukdom. ”Jag råkar veta att jag inte har så långt kvar. Men ingen vet ju någonsin hur långt han eller hon har kvar att leva”, sade hen som jag träffade. Vi som inte har en palliativ cancerdiagnos över oss har ju för den skull inga garantier för att inte något hemskt händer oss den närmaste tiden. Vi borde alla ta vara på den tid vi har här och nu, var budskapet. Så sant, men så lätt att glömma bort i vardagsstressen.

Det var en vecka som gav mycket tankar om livet och döden. Jag ska försöka komma ihåg och bära med mig allt klokt dessa patienter berättade för mig.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera