Krönikor
”Vi har ett ansvar att hålla oss uppdaterade”
Fortbildning måste ses som en nödvändig del av läkares arbetsliv – det förtjänar våra patienter! Det menar Sjukhusläkarnas ordförande Elin Karlsson.
Sjukhusläkaren genomförde 2019 senast en stor granskning av fortbildningen för specialistläkare. Resultatet var nedslående. Granskningen visade på ekonomiska problem och stora skillnader, både mellan regioner och lokala verksamheter. I detta nummer visas tydligt att problemen kvarstår idag. Läkarförbundets fortbildningsenkät från i våras bekräftar också bilden. Nästan var femte specialistläkare uppgav i enkäten att man under det senaste året inte haft någon extern fortbildning alls. Sammantaget hade läkare i snitt 4,2 externa fortbildningsdagar under 2022 – att jämföra med 9,1 år 2005.
Så är fortbildning då en lyx, som vi kan unna oss vid goda tider, men avstå när de ekonomiska vindarna piskar? Ibland kan det låta så – och fortbildning behandlas som en bonus för den enskilde. Men det är en tankevurpa. Vi läkare har ett ansvar mot våra patienter att ständigt hålla oss uppdaterade genom fortbildning, och det är arbetsgivarnas ansvar att säkerställa att utrymme finns för oss att ta det ansvaret.
Regionerna har år efter år visat att de inte klarar uppdraget att säkerställa fortbildningen Elin Karlsson, ordförande Sjukhusläkarna
I Sverige finns ingen nationell reglering av läkares fortbildning, till skillnad från i de flesta av våra europeiska grannländer. Regionerna har år efter år visat att de inte klarar uppdraget att säkerställa fortbildningen. Riksdagen uppmanade ifjol regeringen att se över frågan om att införa krav på, och rätt till, kontinuerlig fortbildning för vårdanställda. Ett beslut som vi har välkomnat, och som de nuvarande regeringspartierna står bakom.
För att tydliggöra både arbetsgivarnas och arbetstagarnas ansvar krävs en nationell föreskrift från Socialstyrelsen, som reglerar en systematiserad fortbildning och ger parterna tydliga ramar och krav att förhålla sig till. Det behövs öronmärkta pengar och individuella planer. Fortbildningen ska utgå ifrån både individens och organisationens behov. Den ska redovisas i verksamhetsberättelser, vara ett krav vid upphandling och utvärderas externt.
Här handlar det om att utveckla medarbetare, att få dem att trivas och vilja stanna kvar, vilket är helt ovärderligt i tider av skriande personal- och kompetensbrist, men framför allt om att slå vakt om patienternas rätt till en jämlik, högkvalitativ och säker vård. I takt med att ny forskning och kunskap presenteras allt snabbare ökar behovet av fortbildning. Fortbildning är ingen sidosyssla som kan väljas bort – det är en central motor i kunskapsintensiva verksamheter.
Sjukhusläkaren visar i detta nummer att fem av sju universitetssjukhus har påbud om restriktivitet kring fortbildning. Ytterligare ett vittnar om svårigheter att få igenom fortbildning.
Jag vill därför hävda att fortbildningsstoppet är ett frånsteg från ALF-avtalet
Universitetssjukhusen, som ska vara navet i forskning, kunskapsspridning och i implementering av nya behandlingar, kan alltså säga nej till fortbildning. Vad har då universitetssjukhusen för uppdrag? Det tydliggörs i ALF-avtalet, en överenskommelse mellan staten och regionerna. Enligt avtalet ska universitetssjukvården följa den internationella utvecklingen inom medicinsk forskning, utbildning och hälso- och sjukvård, bidra till en evidensbaserad sjukvård genom att överföra forskningsresultat till praktisk vård och fortlöpande utvärdera metoder, samt förmedla resultatet av sin verksamhet till övriga delar av vården. Detta är endast möjligt om läkares rätt till fortbildning värnas. Jag vill därför hävda att fortbildningsstoppet är ett frånsteg från ALF-avtalet – och att universitetssjukhusen därmed inte fullgör sitt uppdrag. Här måste man fråga sig om det är rimligt att regionerna tillåts fortsätta ansvara för universitetssjukvården.
Vi i Sjukhusläkarna vill se förändring, och lyfta positiva exempel. Vi inför därför ett fortbildningsdiplom, där ansökningstiden börjar efter årsskiftet. Vi hoppas att många verksamheter kommer att kunna söka – och att diplomet kan leda till positiva förändringar med en förbättrad struktur kring fortbildning.
Fortbildning måste ses som en nödvändig del av läkares arbetsliv – det förtjänar våra patienter!
