Vi borde prata mer om vinklar
”Men vad är vinkeln på din forskning?” frågade en kursare från journalistutbildningen nyligen. Jag hade just berättat om mitt doktorandprojekt där jag undersöker suicid och mental ohälsa hos unga vuxna med fokus på de som studerar på högskolenivå.
Vinkeln? Jag blev ställd och visste inte vad jag skulle svara. Till slut mumlade jag något om att jag inte har någon vinkel. Än.
Journalister väljer alltid en vinkel. Det handlar om att hitta ”grejen”, det mest intressanta. Klassiska vinklar på nyhetsartiklar om forskning är ett budskap som inkluderar något av orden: Mer, fler, allt fler, färre, allt färre, bäst, sämst, ökar, minskar, farligt, skyddar, skadligt, dödligt eller förlänger livet.
Svenska Dagbladet skrev för någon månad sedan en artikel om att det finns stöd i forskningen för att välja bort p-piller (https://www.svd.se/darfor-sager-dagens-kvinnor-nej-till-p-piller). Journalisten skriver till exempel: ”En dansk studie har slagit fast att risken för att begå självmord eller göra ett självmordsförsök ökar vid användning av preventivmedel.”
Det var säkert inget fel på det framräknade sambandet i den epidemiologiska registerstudien. Men hur ska det tolkas och tillämpas? Bör unga helt undvika dessa preventivmedel? Är det mindre farligt att bli oönskat gravid än att äta p-piller?
Det hände att jag som journalist blev frustrerad när jag inte fick skildra alla sidor av ett samhällsproblem.
Nyhetsjournalistik tillåter sällan särskilt mycket problematisering. Vinkeln ska hålla hela vägen. Det hände att jag som journalist blev frustrerad när jag inte fick skildra alla sidor av ett samhällsproblem.
”Du ska inte lösa problemet”, sade en reporterkollega. ”Det räcker med att du frågar läsaren ”ska det vara såhär?”
Forskare lyfter fram vissa huvudfynd i sina artiklar och spekulerar om orsaker och möjliga tillämpningar i diskussionsdelen. Jag läser en text från SBU med rubriken ”Visar forskningen en vinklad bild?”
Där står det: ”Vetenskapliga texter är inte alltid så sakligt korrekta som man skulle kunna tro. Tvärtom läggs många undersökningar upp och avrapporteras så att de ger en snedvriden bild. Som läsare gäller det att vara uppmärksam”. Och vidare ”Att redovisa forskningsresultat är en sak, att tolka dem en annan”.
Det är inte alltid lätt ens för kliniker och forskare att tolka resultaten i vetenskapliga studier. Så hur mycket kan man begära av journalister och allmänheten?
Läkare, doktorander, forskare och studenter borde diskutera mer hur vi kan minimera risken för att forskningsresultat leder till felaktiga tolkningar. Och det utan att skuldbelägga hela journalistkåren.
Det står i lagen att högskolor ska ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”. Det kallas även för den tredje uppgiften. Jag kan inte minnas att den nämndes någon gång på läkarprogrammet. Hittills har jag inte hört mycket om den i doktorandsammanhang heller.
Läkare, doktorander, forskare och studenter borde diskutera mer hur vi kan minimera risken för att forskningsresultat leder till felaktiga tolkningar. Och det utan att skuldbelägga hela journalistkåren. Vi behöver snarare ta hjälp av varandra. Särskilt med tanke på den tilltagande faktaresistensen i samhället.
