Krönikor
Vem vet, inte du – vem vet, inte jag
Enligt Boston Consulting Group så fick en doktor en snilleblixt för hundra år sedan.
Det kan väl i sig vara en sensation men det denne läkare kom på var att vårdens kvalitet inte avgjordes av läkarnas kunskap. Nej hans banbrytande insikt var istället att kvaliteten avgörs av hur det går för patienten. Sedan dess har vi som tur är lämnat den tanken. Nu avgörs kvaliteten av det vi kan mäta på patienten. Helst på apoteket.
Men kunskap är viktigt och skall inte på något sätt förringas. Kunskap är en undflyende färskvara i ständig förändring. Förr, exempelvis, när människor kom in på akuten med hängande mungipor så visste man att det var antingen stroke eller borrelia. Idag vet man att det är antingen botox eller en läkare.
Nä inte ska man skoja så om läkare som är så priviligierade och som i varje stund i sitt arbete får se och uppleva så mycket fantastisk utveckling skapat av kunniga människor med kunskap. Bra IT-stöd till exempel.
Men att låta hur det går för patienten avgöra vad som är rätt och riktigt och att kunskap och evidens ska styra, är något som också våra myndigheter gärna vill vara med och stötta i den föränderliga vården.
Den besvärliga läkarkåren tycker dock att det ibland vore bra om riktlinjer och föreskrifter åtminstone något sånär följer hur man egentligen gör.
Man brukar uttrycka det som att som man frågar får man svar, eller oavsett vad man frågar så blir man förvirrad. För när den kunskapstörstande vården ber myndigheterna om hjälp med att klargöra om något är enligt gällande evidens så kan Läkemedelsverket säga ja, Socialstyrelsen nej, SBU att det är en kunskapslucka och IVO fäller doktorn. (Gladast av alla blir Vidarkliniken.)
Läkarna konstaterar ändå nöjt för sig själva att ”När de lärde tvista om vad de vet och när de inte vet vad de inte vet, så vet vi som inte heller vet, förstås ännu mindre än de som inte vet” och så kan man lugnt fortsätta göra som man alltid har gjort, eller just fått höra på en konferens.
För som tur är står förstås läkarna över sådana världsliga ting som regelverk och myndigheter. Läkarna, proffsens proffs, som utövar sitt värv på den enda fria arenan för den sanna professionalismen sedan urminnes tider. Läkeriet, professionalismens professionalism, som med lekande lätthet behärskar den allra ädlaste av alla konstarter, konsternas konst, den gudabenådade Läkekonsten.
Ja den sköna Läkekonsten är förstås höjd över alla misstankar och hämmande regelverk! Läkekonsten, som innefattar lika delar fingertoppskänsla, empati och tur och som inga styrsystem i världen kan styra upp.
Och alla andra yrkesgrupper instämmer också tveklöst i denna beskrivning och förklarar i samfälld enighet att läkare besitter den största kunskapen och dessutom är besjälade med ett sjätte sinne.
Vansinnet.
