Vem vårdar våra äldre? Vem som helst!
Lätt tärd efter en lång dag på sjukhuset lät jag vila ögonen på en TV som visade nyhetsprogrammet Rapport. Man redogjorde för nya siffror från Kommunal som visade att stora orosmoln tungt svävar över äldreomsorgen i stort. I en enkät fann man att av Kommunals medlemmar inom äldreomsorgen så ville var femte arbeta med något annat inom tre år. Man fann ett orsakssamband mellan minskningen av antalet platser i äldreboenden utan motsvarande ökning av antalet hemtjänsttimmar.
Det är givetvis inte enbart numerären som avgör kvalitet i äldreomsorgen utan nyckeln till en kombination av bra arbetsmiljö och vårdkvalitet är att de som arbetar inom äldrevården har rätt kompetens och en organisation som kan planera med flexibilitet.
Det sades att bara var femte anställd i äldrevården har en grundläggande vårdutbildning. Tydligen har omvårdnadsprogrammet tappat status sedan början av 90-talet och många utbildningsplatser sägs gå tomma. Bristen på utbildad personal leder till att kraven för anställning sänkts vilket väl ändå inte kan tyckas vara en acceptabel lösning. Detta är en logisk följd av att man i vårt samhälle värderar mekanikerns skötsel av bilar högre än vårdare av våra medmänniskor.
Sjukhusläkarna har föreslagit att man inrättar en motsvarighet till Skolöverläkare i form av en Kommunöverläkare med ett samlat ansvar för vården av våra äldre. Denna funktion borde kunna återupprätta vårdyrkets status och värna om de anställdas kompetens.
