Krönika

Vem tar det medicinska ansvaret för vårdplatsbristen?

I Almedalen i år hölls ett seminarium om vårdplatsbristen och hur vi skall komma till rätta med densamma. En del förslag presenterades om effektivisering, digitalisering etc.

Grundproblemet är vilka som diskuterar och var diskussionen förs.

De som har makt att bestämma om resurserna inom vården har inte medicinsk kompetens eller legitimation. De som har medicinsk kompetens eller legitimation har inte befogenhet att planera och fördela resurserna inom vården.

I grunden har inte sjukvårdsorganisationen något ekonomiskt problem. Årliga skatteintäkter gör att alla medarbetare får lön varje år oavsett vad vi producerar eller utför. En stor kader av människor är anställda att mäta, sammanställa och leda vården utan att vara direkt involverade i vårdarbetet eller ta medicinskt ansvar för utfallet.

Men vad med vårdpersonalen som sliter under dygnets alla timmar, lågt betalda i offentlig sektor jämfört med den privata? Vad med alla läkare som letar vårdplatser till sina patienter då de inte äger sina resurser eller organisation?

Problemet för vårdpersonal och läkare är att de månar om patienterna och vårdkvalitet. Om man vill göra nytta inom vården kommer man i en automatisk intressekonflikt, då den offentliga vården de senaste decennierna kontinuerligt prioriterar besparingar vilket leder till underbetalning av vårdnära personal (och läkare) samtidigt som man tagit ifrån läkarna det medicinska ansvaret då de inte styr över den övergripande organisationen eller ekonomin. Patienterna står inte högst på dagordningen, varför man med jämna mellanrum måste betala något managementföretag att producera en slogan som ”Patienten i centrum”.

Även om man kan behöva sjukvård i livets alla skeden faller det sig naturligt att behovet ökar på ålderns höst. I hela sitt liv har människor buffrat systemet genom att betala in skatt för att få tillgång till vård och omsorg då man mest behöver det. Ändå fluktuerar denna vård i tillgänglighet och kvalitet. Som enskild patient har du inte mycket makt att styra över din vård den dagen du behöver den. Det är du som patient som får trycksår, fördröjd eller utebliven antibiotikabehandling eller till och med dör i väntan på canceroperation eller av utebliven ambulans och akutsjukvård. Är det rimligt att betala skatt för sin vård även om den är av dålig kvalitet eller uteblir?

Sjuksköterskekåren har under de senaste åren gjort ett imponerande jobb av att kasta av sig Florence Nightingaleglorian. Man hävdar sin professionalitet och påverkar aktivt sin arbetssituation med ökat företagande som leder till högre löner och bättre arbetsvillkor. Sjuksköterskor utför ett professionellt arbete och bör inte betraktas som billiga volontärarbetare, detta börjar nu allmänheten förstå.

Vi läkare borde gå samma väg och hävda vår professionella ställning för att inte motverka den positiva utveckling som finns inom sjuksköterskekåren.

Bör det inte vara läkarna som anställer administratörer eller ekonomiska rådgivare istället för som nu, att administratörer eller ekonomer anställer läkare?

Jag uppmanar till diskussion inom läkarkåren – kan vi vara medicinskt ansvariga om vi inte styr över en så enkel sak som antalet vårdplatser?

I slutändan; kan patienterna vara säkra på att de får den vård de behöver när inte ens vi läkare, patienternas medicinska företrädare, har kontroll över ekonomiska prioriteringar som påverkar medicinska beslut?

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera