Vi måste bli av med onödan och prioritera kärnverksamheten. Det menar Elin Karlsson, ordförande i Sjukhusläkarna.

• 19 september 2023
• 2
• AV: Elin Karlsson

Jag får ofta höra att vården är för dyr, följt av frågan – vad ska vi prioritera bort i framtiden? För att kunna svara måste man analysera dagens situation. Vi har enorma köer till vård och behandling, och ligger lägst inom OECD när det gäller vårdplatser och IVA-platser. Detta inte på grund av sängbrist utan på grund av personalbrist. Trots att vi har en anorektisk slutenvård med ständig resursbrist och svåra prioriteringar är vi dessutom för ”sjukhustunga” ekonomiskt. Vissa gör det enkelt för sig och mumlar några obegripliga slagord om att allt löser sig om man satsar på omställning till nära vård och digitalisering.

Det är dags att vi vågar ifrågasätta dagens situation och dess sanningar. Det kan ju inte stämma att vi har för mycket resurser inom sjukhusvården om vi samtidigt har alldeles för lite. Jag efterfrågar därför ett arbete motsvarande Deep Throat:s uppmaning i Watergate – ”follow the money”. Var går pengaströmmarna och varför? Hur mycket går till vården och hur mycket går till den gigantiska administrativa överbyggnaden? Därefter är det dags att fundera på vad ska vi prioritera inom sjukvården. Mitt svar är – prioritera just sjukvården. Använd resurserna rätt. För sanningen är att vi har gott om sjukvårdspersonal, Sverige ligger i topp inom OECD när det gäller antal läkare, sjuksköterskor och barnmorskor.

Problemet är att personal väljer bort att arbeta i det direkta patientarbetet Elin Karlsson, ordförande i Sjukhusläkarna

Men problemet är att personal väljer bort att arbeta i det direkta patientarbetet. För många yrkeskategorier inom sjukvården är det mest lönsamma i stället att bli en pärmbärare. Det saknas incitament att återgå till den patientnära verksamheten efter avslutad roll i ett administrativt projekt eller någon form av chefsroll. Alltför många lämnar helt den kliniska verksamheten när en annan möjlighet öppnar sig. Det är alltså lönsammare att arbeta med papper än med patienter i svensk sjukvård. Sjukhusläkarna vill se att chefer upp till de högsta nivåerna åtminstone har kvar en fot i kliniken. Det är vanligare bland läkare som är chefer – men det måste bli standard även för exempelvis sjuksköterskor. Det skapar en legitimitet i chefsrollen och ökar förtroendet. Dessutom är du med och tar konsekvenserna av de beslut du fattar.

Läkartid ska inte användas till att leta vårdplatser eller försöka få verksamheten att rulla i ständiga omorganisationer ovanför. Vi ska inte heller serva skrivare, flytta data mellan system eller fylla i blanketter. Ge oss administrativt stöd, men låt inte administrationen växa mer. Se över vad någon annan kan göra, men glöm inte att skala bort det ingen borde göra. Permanenta inte nödlösningar att flytta arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier. Låt läkare vara läkare och låt medicinska behov styra verksamheten med läkare i spetsen. Skapa incitament för att sjuksköterskorna ska vara just sjuksköterskor. Inte administratörer. Inte light-läkare. Se över vem som gör vad. Task-shifting behövs ibland – men av rätt orsak.

Innan något ska skalas bort och diagnoser inte längre ska omfattas av den solidariska finansieringen måste vi granska hur resurserna används idag.  Vi måste titta på vem som gör vad inom sjukvården. Vi måste följa de etiska prioriteringsprinciperna inom vården: människovärdesprincipen, behovsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Vi måste börja prioritera efter patienternas behov – nu och imorgon. Vi måste bli av med onödan, och prioritera kärnverksamheten. Många har sagt att vi ska ta tillvara pandemins förändringskraft. Om vi blickar tillbaka så upplevde många trots den svåra situationen arbetsglädje. Man såg att det man gjorde hade direkt nytta för patienterna. Verksamheterna slimmades med fokus på kärnverksamheten och mycket av onödan struntade vi i. Det är endast möjligt att få svensk sjukvård på rätt väg om det är kul att gå till jobbet.