• 15 november 2015
• 1
• AV: Karin Båtelson

Den största faktorn för vårdens kostnad och effektivitet är mötet mellan patient och läkare eller annan behandlande personalkategori. Det är här besluten tas som avgör om patienten ska få en bra vård eller inte. Det är här de stora kostnaderna för vården skapas vare sig vi som profession­ gör rätt eller fel. Rätt utfört kan det innebära stora kostnader för sjukhuset, men ändå i slutändan vinster för samhället och fel utfört ännu större kostnader för samhället. För att underlätta mötet och därmed kostnaden och effektivitet är det många faktorer som spelar in.

Det handlar om en bra arbetsmiljö med tid och plats för ett vettigt samtal, en ändamålsenlig och värdig undersökning med tid för diskussion, innan beslut om ett välgrundat upplägg av fortsatt vård tas i överenskommelse med patienten och/eller anhöriga.

Det handlar också om möten mellan professioner, multidiciplinärt inom professionen, eller bara i den viktiga överrapporteringen mellan personal från en vårdnivå till en annan.

Det handlar om ansvar, arbetsrum, arbetsro, tid, kunskap och vettiga IT-stöd. Många möten kan med fördel ske digitalt, andra sämre.

Vårdens kostnad och effektivitet handlar också om kontinuitet. Det handlar om att patienten känner sig trygg och inte blir ”någon annans patient” för alla. Vi har exempel att man jobbar i ”boxar” där man bara får göra en sak eller system där en läkare beslutar om operation, en gör preoperativ bedömning, en opererar, en sköter avdelningen och återbesöket sker någon annanstans. Det handlar om att ”teamet” aldrig kan ersätta en namngiven läkare – det måste bli slut med att anonyma team tillkallar doktor Vem Som Helst när man tycker det är befogat.

Vårdens kostnad och effektivitet handlar också om att vi är tillräckligt många. Annars kan vi inte få någon kontinuitet. Är vi tillräckligt många så fungerar jourbördan. Invånare har rätt till adekvat kompetens dygnet runt vid akuta situationer, men om inget händer ska den kompetensen inte nyttjas och ersättas för fel saker. Det handlar om att all personal ska ha rätt kompetens för sitt uppdrag. Kommer jourerna för tätt och är för belastade är det helt kontraproduktivt.

Det är inte med ökad administration eller toppstyrning man sparar pengar i vården. Att ha koll på inkomster och utgifter är viktigt och bra strukturer är väsentligt, men sifferexercis och rapportering kan ses över. En diskussion bör startas om den så kallade intern­debiteringen som skapar mycket arbete men ringa värde.

Det handlar också om vad vi gör. Ska läkare diska och sopsortera, ska alla sitta i mängder av icke värdeskapande möten, ska alla ha precis samma förutsättningar? Nej, man ska utgå från verksamhetens krav. En väninna som är chef sedan många år uttrycker det som att det inte handlar om att allt ska vara rättvist – utan det ska vara rätt.

Det lokala chefsskapet kan skapa bra arbetsmiljö och ge tillräckligt många läkare. Här ingår planering för verksamhetens förutsättningar och dess utveckling och inte bara att se till att veckans schemarad är fylld eller att årets budget hålls på öret. Här är ansvaret tungt på alla toppstyrda organisationer att ge mandat till cheferna. Det finns gott om kompetenta kreativa chefer och lika kompetenta och drivande medarbetare.

Bleikelia är ett lysande exempel på den siffergnetande tjänstemannen som blev en engerande sjukhuschef som vänt förlust och personalbrist till vinst och en stadigt ökande tillgång på personal och kompetens. Han ser sig som en tillrättaläggare för att förbättra patient-läkarmötet.

På hans sjukhus vill professionella drivande människor arbeta. Nu när personal är på plats och budgeten i balans så är hans huvudfokus kvaliteten – att ta reda på resultat och redovisa. I och med det fria sjukhus­valet i Norge kommer patienter 100 mil ifrån för att bli behandlade på hans sjukhus. Specialistläkare med mångårig erfarenhet söker sig dit trots konkurrens med universitetssjukhuset i närheten.

I Läkarförbundet har vi jobbat med PAL-frågan och kommit fram till att man även utan nya lagar ska jobba för patientansvarig läkare och kontinuitet eftersom det ger kvalitet och därmed kostnadseffektivitet.

Jag sitter med i expertgruppen i regeringsutredningarna Effektivitetsutredningen och Klagomålsutredningen. Här tar man upp vikten av kontinuitet, att återföra kunskap och förtydliga verksamhetens och professionernas ansvar för att skapa kvalitet i vården. Det är bra om vi i vårdens möten ges och får möjligheter att göra rätt.

Andra saker i båda utredningarna kommer att behöva diskuteras längre fram och skapa bra diskussioner.