"Vårdplatsbristen har många huvuden – den leder till vårdköer och patientsäkerhetsrisker, diagnostiken drivs till sin spets på akuten vilket tar tid och resurser, patienter läggs inte in trots behov eller skrivs ut för tidigt, patienter hamnar på överfulla vårdavdelning där personalen inte har tid eller där rätt kompetens saknas", skriver Elin Karlsson i sin ledare.

• 17 december 2024
• 0
• AV: Elin Karlsson

I Sjukhusläkarens förra nummer släpptes en omskakande granskning av lex Maria-ärenden som visade att vårdplatsbristen orsakar dödsfall. Det är inte någon nyhet för oss, men det har tagit många år att få ett erkännande för den verklighet vi inom vården dagligen möter. Nu när krav på åtgärder lyfts av såväl regering som myndigheter är det viktigt att vi delar samma verklighetsbeskrivning för att nå förbättringar.

Vårdplatsbristen har många huvuden – den leder till vårdköer och patientsäkerhetsrisker, diagnostiken drivs till sin spets på akuten vilket tar tid och resurser, patienter läggs inte in trots behov eller skrivs ut för tidigt, patienter hamnar på överfulla vårdavdelning där personalen inte har tid eller där rätt kompetens saknas. Vårdplatsbristen skapar en usel arbetsmiljö. Vården blir ineffektivt, fylld av möten för att fördela, samordna och koordinera vård istället för att bara göra.

I de flesta regioner finns vårdplatskoordinatorer, som kan avlasta oss bakjourer i jakten på vårdplatser. De har en allt tuffare arbetsbörda med tilltagande krav på att lösa det omöjliga. Att förutsättningarna förändrats de senaste åren ses tydligt i Sjukhusläkarens enkät som presenteras i detta nummer. Nästan 75 procent av de vårdplatskoordinatorer som svarat på enkäten uppger att de dagligen utlokaliserar eller överbelägger patienter, samt att kriterierna förändrats på ett problematiskt sätt gällande var patienterna kan läggas. En kommentar som inkommit är ”jag upplever att fokus i högre grad ligger på att följa tidsramar och hantera siffror än på att tillgodose varje patients unika behov”.

Spelar det då någon roll var patienterna hamnar? Ja, enligt Socialstyrelsen ökar sannolikheten för att drabbas av en vårdskada med 60 procent för en utlokaliserad patient jämfört med om patienten vårdas på en avdelning med adekvat kompetens för dess tillstånd. Men dessvärre verkar behovet av rätt kompetens glömmas bort när fördelningsnycklar tas fram över var patienter kan vårdas.

Vi kräver nu krafttag och att en nollvision mot dödsfall på grund av vårdplatsbrist … Elin Karlsson, ordförande Sjukhusläkarna

Vi ser hur man istället för att ta tag i och erkänna grundproblemet friserar statistiken genom att öka antalet avdelningar och enhet där patienten är rätt – även om kompetensen saknas. En patient med svår bukåkomma kan i statistiken vara rätt på handkirurgisk avdelning och en patient som är kvar på akuten kan på pappret vara inskriven på rätt avdelning.

Sjukhusläkarens granskning av utlokaliseringar har avslöjat att Sahlgrenska rapporterat att man de senaste åren inte haft några utlokaliserade patienter alls – trots att det är långt ifrån sanningen. Rent krasst skulle det enklaste vara att räkna samtliga sjukhusets vårdplatser som rätt – då slipper man helt undan utlokaliseringar i statistiken – men det skulle knappast påverka riskerna för vårdskador i positiv riktning.

Vi kräver nu krafttag och att en nollvision mot dödsfall på grund av vårdplatsbrist införs såsom inom trafiken. Det skulle innebära att man måste arbeta strukturerat på myndighetsnivå och systematiskt analysera lex Maria-ärenden precis som Sjukhusläkarens journalister har. För en nollvision kan endast ge mätbara resultat och fungera om vi vet vad det är vi mäter – och om vi mäter ärligt. Här har regionerna en läxa att göra – och vi kommer följa upp att så sker.

Ifrågasätt glättiga powerpoints av mellanhänder och erkänn misstag. Elin Karlsson

Haveriet med införandet av Millennium har nått ut som en storm över sjukvårdssverige. Vi har senaste dagarna fått en mängd rapporter om hur man förminskat eller ignorerat medarbetares och de fackligas oro. Krav på delaktighet, insyn och att systemet får testas i verksamhetsliknande miljö innan införandet har negligerats.

I Sjukhusläkaren kunde man september 2023 läsa röster om Millennium. Vår 2:e vice ordförande Karin Filipsson var redan då tydlig med att svaren uteblev och att glappet mellan chefer och medarbetare var stort. Några lydiga chefer kommer få bära hundhuvudet, men de som är ansvariga på högre nivå går fria. Inför framtida liknande projekt måste vi minnas hur illa det kan gå när luftslottet spricker och förankringen i verksamheten saknas. Ta ert  ansvar som politiker och beslutsfattare och kom ut till oss – öga mot öga –  på sjukhusen. Ifrågasätt glättiga powerpoints av mellanhänder och erkänn misstag.

Det mångåriga förnekandet av vårdplatsbrist trots personalens vittnesmål och kamp  är samma fenomen som gör att  Millennium år efter år kunnat sluka enorma resurser från behövande patienter och förtvivlade medarbetare.