– Vakna SKL, det här är botten
Sverige hade redan lägst antal vårdplatser jämfört med andra OECD länder. Tyskland har mer än dubbelt så många platser med 8,3 vårdplatser per 1000 invånare. I veckan kom också ett efterlängtat utspel från Socialdepartementet där man utlovar statliga stimulanspengar för att få bukt med överbeläggningarna.
Sjukhusläkarna och Sveriges Läkarförbund har under åratal signalerat att den höga förekomsten av utlokalisering och överbeläggning av patienter utgör ett hot främst för patientsäkerheten men även för arbetsmiljön.
Vi har framgångsrikt närmat oss både Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket som bägge gjort upprepade inspektioner och utdömt flera viten. Trots detta har landstingen år efter år även under 2000-talet fortsatt att minska antalet vårdplatser.
Socialstyrelsen har i flera rapporter fastslagit att bristen på vårdplatser är ett utbrett problem inom den svenska hälso- och sjukvården med risk för allvarliga konsekvenser för patientsäkerheten.
Vart tredje landsting svarade inte Socialstyrelsen
Man ställer landsting till ansvar för situationen och avser att ha särskild uppsikt över vårdplatssituationen den närmaste tiden. Under april 2010 skickade Socialstyrelsen ut en vårdplatsenkät till samtliga landsting, men endast 14 av de 21 tillfrågade landstingen bemödade sig med att svara.
En svarsfrekvens på 67 procent är usel och visar med all sin tydlighet hur lågt landstingen tycks värdera vårdplatsfrågan ur ett medicinskt perspektiv. Bortsett från detta svarade samtliga 14 landsting att tillgången på vårdplatser var mindre än behovet för minst ett vårdområde vid minst ett tillfälle.
Misslyckade organisationsförändringar
Behovet av antalet vårdplatser skiftar över tid. Organisatoriska förändringar av sjukvården har också haft stor inverkan. Ett exempel är Ädelreformen 1992. Då flyttades ett stort antal långvårdplatser från landstingen till kommunerna.
Vid Psykiatrireformen 1995 försökte man öka integreringen av psykiskt funktionshindrade genom att stänga slutenvårdsplatser inom psykiatrin. Krisen inom psykiatrin har krävt särskilda utredningar efter detta.
Man skall även ha i åtanke att minskningen har skett trots att befolkningen ökat och trots att antalet äldre över 85 år ökat kraftigt och fortsätter att öka stadigt. Visserligen har levnadsstandarden generellt förbättrats men i Sverige har olika ohälsomått under denna period nått nya rekordnivåer.
Den medicinska utvecklingen har stor betydelse
Den faktor som framstår som den som har störst betydelse för vårdplatsantalet är den medicinska utvecklingen med nya läkemedel, metoder och tekniska upptäckter. Man brukar lyfta fram titthålskirurgin som drastiskt kortat vårdtiden för många kirurgiska åkommor.
Samtidigt ökar sjukvårdens möjligheter att behandla olika tillstånd exponentiellt och i takt med detta även befolkningens förväntningar på sjukvården. Tidigare obotbara tillstånd som gula fläcken i ögat och vissa cancersjukdomar kan visserligen till en hög kostnad numera behandlas framgångsrikt. Ett annat exempel som brett ut sig är överviktskirurgin som på senare ökat enormt med fortsatt ökningstakt.
Vad kan göras?
En översyn av patientflöden med bättre organisation såsom uppbyggnad av välfungerande primärvård eller hemtjänst skulle kunna ha stor inverkan på vårdplatsbehovet.
Begreppet Lean Healthcare har introducerats inom vården men vägen till effektiva arbetssätt tycks lång eftersom flertalet landsting är toppstyrda och präglade av hierarkiska linjeorganisationer.
Man skulle kunna tro att IT-system inom vården skulle ge effektivare arbetssätt men läkare rapporterar stadigt att man numera snarast hinner med färre patienter per mottagningspass. Administrativa arbetsuppgifter som gjordes av annan personal har överförts till läkare och datasystemen är underdimensionerade i kapacitet och inte särskilt anpassade till patient- läkarmötet.
Många risker med för få vårdplatser
Socialstyrelsen har funnit att överbeläggning och utlokalisering är en säkerhetsrisk för patienten med ökad risk för spridning av smitta, läkemedelsförväxling, feldosering, brister i informationsöverföring, fördröjd behandling, förlängd vårdtid och inte minst ett ovärdigt omhändertagande med dålig kontinuitet.
Ständiga överbeläggningar ger påtagligt sämre arbetsmiljö för läkare och annan vårdpersonal, vilket i förlängningen drabbar patienterna. En särskilt utsatt grupp är nattsköterskorna som ofta ensamma bildligt talat står med patienter upp till knäna.
Trots stödpengar talar SKL tyst om antalet vårdplatser
Regeringen har avsatt 675 miljoner kronor under åren 2012-2014 för stimulansbidrag till landstingen för insatser som förbättrar patientsäkerheten.
Man har identifierat överbeläggningar som ett problem och har därför planer på att inrätta en prestationsbaserad ersättning till de landsting som får bukt med problemen.
Varje extra krona till sjukvården är givetvis välkommen, men dels är krontalet inte särskilt högt och på SKL talar man inte om att skapa fler vårdplatser annat än i undantagsfall. Dessutom talar SKL bara om begreppet överbeläggning och inte om utlokalisering.
Problemet löses inte genom att fler patienter vårdas på fel avdelning utan det kan till och med vara bättre ur medicinsk synpunkt att vara på en överbelagd avdelning än på fel avdelning.
Sjukhusläkarna ser med stor oro hur överbeläggningar och utlokalisering blivit ett normaltillstånd i stället för som tidigare ett undantagstillstånd.
När SJ får stopp i trafiken försöker man ordna med ersättningsbussar. I sjukvården kommer halkan på vintern, utbrott av vinterkräksjuka, influensa, semesterstängning med mera som en årlig bitter ”överraskning” och man tar fram skohornen och pressar in patienter på redan fulla avdelningar.
Så kan det inte fortgå. ”Enough is enough” – man har redan för flera år sedan överskridit lägsta möjliga vårdplatsantal.
Bengt von Zur-Mühlen,
vice ordförande för Sjukhusläkarna
Fakta: Förändring av antalet vårdplatser, 2001-2011
År Totalt Per 1000 invånare
2001 28813 3,3
2002 27925 3,1
2003 27332 3
2004 27088 3
2005 26478 2,9
2006 26223 2,9
2007 26196 2,8
2008 25862 2,8
2009 25653 2,7
2010 25556 2,7
Källa: SKL
Skrivelse 20120819 till Sjukhusläkaren från Ulf Bittner delges här nedan;
Sjukhusläkaren
Thomas
Zilling ansvarig utgivare
Christer
Bark redaktör
Kopia
till BENGT VON
ZUR-MÜHLEN Första vice ordförande, Sjukhusläkarföreningen Ledamot i
Arbetslivsgruppen (ALG)
2012-08-19
Ni
får del av kommentar, se bifogad fil, via er kommentars funktion av denna dag.
Ser
fram emot att ni alla sammantaget via möjligheten att avslöja hur Landstingen
och sjukhusläkarnas ansvar uppenbart icke tagits för att hjälpa patienter till
snabbare/bättre och effektivare vård via att remittera för sådan vård via
gränsöverskridande vård inom EU/EES, den finns där uppenbart det är vi många
som fått uppleva.
Landstingen
har istället valt, aktivt valt, att satsa på ”stafett pinnar”(straffet läkarna
kallas så i folkmun) som tar hutlöst betalt av Landstingen.
Den
debatt ni bör väcka om ni alls ska vara seriösa är varför Landstingen och
sjukhusläkarna icke åtföljde vad professor Ulf Bernitz skrev i Läkartidningen
redan 2004, citat;
”torde det följaktligen vara vårdpersonalens skyldighet
att informera dem om alla typer av tillgängliga behandlings- och
valmöjligheter, inklusive möjligheten att söka sig till ett
annat EU-medlemsland för snabbare och ibland kanske även effektivare
vård.”
Hela artikeln i Läkartidningen kan du läsa via denna länk http://www.lakartidningen.se/old/content_0432/2502.html
ü Det
är så att sjukhusläkarna och landstingen kan remitera för snabbare/bättre och
effektivare vård så kallad gränsöverskridande vård inom EU/EES.
v Kom ihåg att
sjukhusläkarna är de som kan remittera för vård utomlands och kom ihåg att de
då står för alla kostnader, som Lina Stode skrev;
6.4.2 Remiss från landstinget
Försäkringskassan
beslutar inte i dessa ärenden. Ansvar och kostnader ligger helt på landstinget.
Eftersom reglerna vid remiss inom Sverige utanför det egna landstinget är att
remitterande landsting även står för kost, logi och reskostnader med avdrag för
patientkostnader gäller att landstinget betalar reskostnaden även när patienten
remitterats till ett annat EU/EES-land.245 ”
Källa
till ovanstående http://www.jus.umu.se/digitalAssets/13/13640_lina-stode.pdf
ü Var finns etik
och moralt och ekonomiskt ansvar därtill sunt förnuft utifrån ansvaret att
hjälpa patienten
Hur skulle det se ut om Landstingen och
sjukhusläkarna hjälpt patienterna till snabbare och bättre/effektivare vård inom
EU/EES istället för att slösa pengarna på dyra stafettläkare? Hur hade det sett
ut idag om landstingen och sjukhusläkarna tagit sitt ansvar utifrån vad som
delgavs i Läkartidningen av Ulf Bernitz redan år 2004?
ü Patienten i
centrum och skyldighetslagstiftningen HSL vidimerar det men uppenbart har
Landstingen, sjukhusläkarna och SKL mer värnat om sina egna intressen än att
hjälpa patienten till snabbare, effektiver och bättre vård via
gränsöverskridande vård för att ”slippa den kostnaden” och i stället lägga
pengar i potten till ”stafett pinnar”(stafettläkare).
ü Är det dags att
debatten börjar handla om ansvarstagande och vilken skyldighet utifrån
patientens EU-rättighet till fri rörlighet och Landstingens skyldighet via
sjukhusläkarna att
”torde det följaktligen vara vårdpersonalens skyldighet
att informera dem om alla typer av tillgängliga behandlings- och
valmöjligheter, inklusive möjligheten att söka sig till ett
annat EU-medlemsland för snabbare och ibland kanske även effektivare
vård.”
v Där landstingen
är väl medvetna, tillsammans med intresse organisationen SKL(som har egen
representation i Bryssel) och sjukhusläkarna om att
6.4.2 Remiss från landstinget
Försäkringskassan
beslutar inte i dessa ärenden. Ansvar och kostnader ligger helt på landstinget.
Eftersom reglerna vid remiss inom Sverige utanför det egna landstinget är att
remitterande landsting även står för kost, logi och reskostnader med avdrag för
patientkostnader gäller att landstinget betalar reskostnaden även när patienten
remitterats till ett annat EU/EES-land.245 ”
Källa
till ovanstående http://www.jus.umu.se/digitalAssets/13/13640_lina-stode.pdf
Ø Bättre/effektivare
och snabbare vård via remiss av sjukhusläkare till gränsöverskridande vård
Är ni seriösa och värnar om en
demokratisk utveckling, där patienten sätts i centrum, är det då dags att
granska hur Landstingen mer eller mindre helt undanhållit möjligheten för
patienten(utifrån vad som nu tages upp i denna skrivelse) och ni har uppenbart
varit delaktiga i det. så tillvida ni icke kan påvisa i artikel som publicerats
av er att ni verkat för att upplysa sjukhusläkarskrået om vad som skrev i
Läkartidningen av professor Ulf Bernitz redan 2004; inklusive möjligheten att söka sig till ett
annat EU-medlemsland för snabbare och ibland kanske även effektivare
vård.”
Och det via att landstingen ombesörjer
detta, vilket de bevisligen har kunnat men icke gjort utan istället satsat på
dyra, mycket mycket dyra stafett läkare(det är allmänt känt).
Ø Girighet
existerar det inom läkarskrået och landstingen? Eller värnar
man om patienten och hjälper denna utifrån möjligheterna som finns till
bättre/effektivare snabbare vård inom EU/EES men utanför Sverige? Hur har man
gjort inom landstingen och sjukhusläkare skrået sedan 1995, visa på det i en
objektiv artikel som icke är vinklad, så kan ni kanske bidraga till en
demokratisk utveckling, eller hur?
Ø Sveriges riksdag
har ombesörjt så att vi är ett EU-medlemsland sedan 1995, landstingen
och sjukhusläkarna har uppenbart varit delaktiga i att förhindra utvecklingen för
patienten då utifrån EU-rättigheten till gränsöverskridande vård, kan vi
landstingsskattebetalare se det på annat sätt utifrån vad ni blivit varse om
över tid via undertecknad?
Mvh
och omtankar om alla svenska landstingsskattebetalare, för hur skall det bli om
landstingen och sjukhusläkarna får fortsätta som tidigare för våra barn och
barnbarn? Törs inte tänka tanken ens!
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se/
Är sjukhusläkareskrået och Landstingen
bättre än ifrågasatta och avslöjade statsförvaltningen Tillväxtverket?
Har Landstingen och sjukhusläkarna i Sverige tagit sitt ansvar för
patientens EU-rättighet till bättre/effektivare vård utifrån EU-rätten till fri
rörlighet/gränsöverskridande vård?
Vilken trovärdighet har landstingen och
sjukhusläkarna och även er tidning Sjukhusläkaren om ni har för avsikt att
”mörka” verkligheten och priset patienterna/allmänheten fått betala?
Är sjukhusläkareskrået och landstingen
bättre än statsförvaltningen, då utifrån senaste veckornas avslöjande om hur
skattebetalares pengar använts inom flera statliga myndigheter?
Redan 2004 skriver professor Ulf Bernitz i
Läkartidningen, citat;
”torde det följaktligen vara
vårdpersonalens skyldighet att informera dem om alla typer av tillgängliga behandlings- och valmöjligheter, inklusive
möjligheten att söka sig till ett annat EU-medlemsland för snabbare och
ibland kanske även effektivare vård.”
Hela
artikeln i Läkartidningen kan du läsa via denna länk http://www.lakartidningen.se/old/content_0432/2502.html
Hon frågade personalen på Sahlgrenska men
ingen visste något om operationer utomlands.
Er egen artikel om Carolina belägger att sjukhusläkare/landsting i Sverige
icke informerar och hjälper patienter/allmänheten till bättre/effektivare vård
utanför Sverige men inom EU/EES. Citat ur artikeln; Hon frågade personalen på
Sahlgrenska men ingen visste något om operationer utomlands.
Artikeln om Carolina kan du läsa via denna länk http://sjukhuslakaren.se.preview.citynetwork.se/2010/02/25/carolina-valde-operation-i-tyskland-fore-ko-i-sverige/
Skrivelsen till Sjukhusläkaren 2012-08-15 kan du läsa via denna länk http://eueeshealthcare.bloggproffs.se/files/2012/08/Till-Sjukhusl%C3%A4karen-2012-08-15.pdf
mvh
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
POLITIKEN / LEDNINGEN
Det finns en minsta gemensamma nämnare till allt detta, en medeltida fundamentalistisk syn på människan och samhället och att var och en skall klara sig själv, en devis som inte ens hundar omfattar:
Vem har inte hört talas om blindhundar men hundarna har själva tagit iden ett steg längre: – http://goo.gl/eVo1e –
Moderaternas frihetssträvanden och arbete för välfärden består i: 1904–1918: Nej till allmän rösträtt. 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet. 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag. 1919: Nej till kvinnlig rösträtt. 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige. 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag. 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige. 1927: Nej till folkskolereform. 1931: Nej till sjukkassan. 1933: Nej till beredskapsarbete. 1934: Nej till a–kassa. 1935: Nej till höjda folkpensioner. 1938: Nej till två veckors semester. 1941: Nej till sänkt rösträttsålder. 1946: Nej till fria skolmåltider. 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring. 1947: Nej till allmänna barnbidrag. 1951: Nej till tre veckors semester. 1953: Nej till fri sjukvård. 1959: Nej till ATP. 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC. 1963: Nej till fyra veckors semester. 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka. 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63. 1976: Nej till femte semesterveckan. 1983: Nej till löntagarfonderna. … 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna. 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning. 2006: Nej till gröna jobb. 2006: Nej till sex timmars arbetsdag. 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn. 2006: Nej till höjd a- kassa. 2006: Ja till sänkt a-kassa. 2006: Nej till höjd sjukersättning. 2007: Ja till sänkt sjukersättning. 2008-2012 Nej till fler vårdplatser.
Talet om ökad valfrihet är en bluff av Alliansen. Valfriheten ökar endast på andras bekostnad i en krympande ekonomi för sjukvården. Läs: – http://www.dagensmedicin.se/nyheter/vardcentral-tvingas-stanga-da-vard-till-aldre-ges-for-lag-ersattning/ – + de 50 kommentarerna. Alliansens inriktning för sjukvård och all offentlig verksamhet är att resurserna skall fortsätta krympa. Trots att sjukvården idag endast tar 7,4% av BNP i Sverige vilket är under genomsnittet i Europa. Alliansen är jättelyckliga för att riskkapitalister o. stora företag kan rädda sina vinster från beskattning i Sverige. Det går bra för Sverige säger man stolt. Man gör också ”allt” för att dessa vinster och transaktionskostnaderna inom offentlig verksamhet skall bli så stora som möjligt. Vi har en finansminister som inte klarar /=vägrar/ lagstifta mot riskkapitalisters skatteflykt. Staten har slagit följe med kapitalet under devisen att vi alla sitter i samma båt. Alliansen fixar dock lömskt att alla vinster går till ”redarna/kapitalisterna” och alla förluster till besättningen=oss. Sverige agerar bank för andra länder i kris med 100 miljarder som borde användas till bättre sjukvård, skola, omsorg, polis, …Våra politiker skryter med att det går finfint för Sverige just nu men att en åldringskris är att vänta framöver om 20-25 år! . Därför – påstår de – måste vi spara ännu mer. Det finns två orimliga antaganden i botten på katastrofteorin om åldringsexplosionen om 25 år.
Det ena är att produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor sätts till noll. Det är uppenbart orimligt för sjukvården. Vården handlar i mycket liten utsträckning om personalintensiva tjänster som inte kan effektiviseras utan om att behandla sjukdomar, eller att förebygga dem, med ständigt förbättrade metoder. Utvecklingen liknar mer mobiltelefoni- och databranschens än symfoniorkestrarnas situation.
När det gäller vägar, järnvägar samt lokaler och utrustning som används i offentlig sektor bör vi väl också utgå ifrån en positiv produktivitetsutveckling. De åldersjusterade behoven av äldreomsorg minskar i takt med både sjukvårdens resultat och bättre hushållsutrustning.
Microugnen har gjort att kommunerna i stort sett kunnat ersätta hjälp med matlagning med att dela ut färdigmat, och diverse handikapphjälpmedel och anpassade lägenheter har gjort att allt mindre andel behöver flytta till äldreboende). Losec medförde i stort sett avslut på stora magoperationer för blödande magsår. Datortomografi och magnetröntgen har inneburit stora vinster inom diagnostiken. Detta är en positiv produktivitetsutveckling. Vi har ofta banbrytande nya diagnostiska och terapeutiska metoder inom sjukvården som medför att effektiviteten ökar. Laparoskopisk kirurgi och diagnostik sparar stora resurser. I ganska nära framtid kan man ana vi får tillgång till robotar för personlig service som kan bli framtidens ”personliga assistenter”. Vi kommeratt få allt bättre läkemedel för behandling och prevention av olika sjukdomar som idag drabbar ung som gammal.
Det andra orimliga antagandet är att priser och efterfrågan ser likadan ut om 20-25 år.Faktiskt går det inte att spara sig ur men väl att uppfinna sig ur den förväntade ”krisen”.
Sjukvården i kris i onödanEndast 7,4% av BNP (2011) ges till sjukvården i Sverige, lägst i Europa, på samma nivå som i slutet av 1970 talet. USA – Alliansens ledfyr anvånder 16%. Trots detta fortsätter ständiga nedskärningar i Sverige utan ett definierat slutmål. Tekniken Alliansen använder är oroande för framtiden – olika ”reformer” som Apoteksreformen” ökar transaktionskostnaderna för de som är sjuka. Hela sjukvården inklusive primärvården, är underfinansierad. . Sedan 1980-talet har vårdkostnaderna i Sverige till och med minskat i förhållande till BNP. http://www.fokus.se/2011/05/myten-om-vardkrisen/Det är framför allt sjukvården för våra äldre – de sjukaste Alliansen vill spara in på. Artikel i Läkartidningen 2011 diskuterar SoS regler/föreskrifter: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16558 – initiativet kom från Allianspolitiker som vill ha ner vårdkostnaderna för ed äldre och andra ”kostsamma” grupper genom att nedprioritera deras sjukvård. Detta har man börjat med redan i samband med den s.k. ÄDEL reformen som i princip formar den kommunala sjukvården och omsorgen som helt läkarbefriad. Detta medför redan idag brist på medicinalpersonal 24/364 varför även svårt sjuka cancerpatienter inte kan få smärtstillande eller andra vid behovsläkemeedl på kommunens vårdboenden p.g.a. dessa under dygnets merpart endast är bemannad med undersköterskor – sjuksköterskor finns ej 24/365. Även om behovet av en morfinspruta eller annan medicin upptäcks eller begärs – – finns ingen sjuksköterska som kan ge denna till patienten.SoS föreslagna föreskrift avser att reglera två situationer i vården som är fundamentalt olika i etiskt avseende. Den första rör beslutskapla bla patienter som »inte vill ha livsuppehållande behandling«. Här föreslår Socialstyrelsen en rättslig reglering som fastslår att en beslutskapabel patient, under vissa förutsättningar, alltid har rätt att tacka nej till livsuppehållande behandling. Enda undantaget från denna huvudregel är om patienten på grund av allvarlig psykisk störning kan vårdas med stöd av lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT). (Notera att tvångsvård bara kan ske under ca 1 månad) – dvs. en vård som utgår från patientens önskan.
Den andra situationen rör patienter där läkaren bedömer att vården bör avslutas alternativt inte inledas. Här föreslår Socialstyrelsen att detta ska rubriceras som »När det inte är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att ge livsuppehållande behandling« – dvs. en vård som inte utgår från patientens önskan utan från Läkarens bedömning. Läkaren kan bedöma prognosen som extremt dålig för ett meningsfullt eller värdigt liv. Läkaren kan också bedöma situationen som utsiktslös och att det inte gagnar patienten att fortsätta en behandling där lidandet överväger ”nyttan”. Det handlar således inte alltid om antingen liv eller död, utan verkligheten är fylld av nyanser däremellan, åtmindstone utanför verkligheten som den var i Auschwitz.
Vad är en meningsfull tillvaro? I tolkningen av ”nyttan” kan lätt ske en glidning mot ”samhällsnyttan” eller ”nyttan” för en annan patient som inte kan få bra vård i Alliansens krympande budgetramar för sjukvården. Massor av patienter får idag sin canceroperation uppskjuten många månader p.g.a. den planerade vårdplatsen beläggs med en akutpatient. Det är rimligen detta Alliansen tänker sig som en lösning – läkarna skall avgöra vem som får leva en stund till och vem som får dö, precis som i Auschwitz 1939-45.I ett visat avsnitt i SVT om skolproblem i Landskrona, framgick stora problem på en skola. Barnens och lärarnas situation ansågs inte ”meningsfull och värdig”. Precis de orden användes i inslaget. Skall lärare o. Barn som lider psykiskt eller fysiskt av sin tillvaro i denna skola avlivas/tillåtas dö om de gör ett suicidförsök eller inkommer gravt trafikskadade? Vad menar våra politiker?
– Är vi överens om alla situationer däremellan och t.ex. Stephen Hawkings extremt daliga prognos?
– Om den svikna tonåringen som vill dö?
– Om mamman som förlorat sitt barn och vill dö?
Absolut inte menar jag! I en debatt för omkring ett år sedan i Dagens Medicin i ämnet angav en politiker att naturligtvis skulle tonåringen med hjärtesorg få dö om hon/han ville – men först efter 2-3 månaders karens! Det är den valfriheten Alliansen vill ge oss? Vad skall läkaren säga till föräldrarna när han avlivat deras dotter? Sonderbehandling med karens användes även i Auschwitz. Jag anser att Sverige är inne i utveckling som kommer att skapa berättigat misstroende mot vården, politiker och läkarkåren. Redan idag avgörs prognoser utan personlig undersökning i många fall och där beslutet leder till patientens död. Idag har anhöriga möjligheten att anmäla beslutet, i morgon ingen.
”Eftersom vi överskrider budget och måste dra in personal, anser vi att prioriteringar som är etiskt försvarbara är enda lösningen. Vi måste avgränsa uppdraget så att personalen (min kursivering) känner att de kan uppfylla målen. Detta blir en viktig ledningsfråga under hösten.” Skriver Läkare i Primärvården aningslöst i Enkätsvar enligt Regeringen. http://www.regeringen.se/content/1/c4/27/81/023925cd.pdf
Det är inte etiskt försvarbart att försämra skola, sjukvård, rättssäkerhet, omsorg, socialförsäkringnar, … i Sverige som har ett stort överskott i statsfinanserna, ett kraftigt ökande BNP och där de största företagen i praktiken befriats från skatt. Det handlar inte om etik när man på bred bas vill genomdriva en sådan utveckling utan om en fundamentalistisk högerpolitik som har som sitt ”yttersta goda” att samhället skall bjuda sina medborgare på så lite som möjligt.
”Svenska väljare är mentalt efterblivna som tror att samhället kan garantera välfärden” skriver vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt i sin bok. Han menar inte mentalt efterbliven i den medicinska betydelsen utan i analogi med Anders Breivik – som menar att väljarna i Norge blivit förda bakom ljuset av Socialdemokratin i Norge.
Av samtliga länder (i studien – http://www.fokus.se/2011/05/myten-om-vardkrisen/ -) är det bara Pakistan – ett av de länder som spenderar minst pengar på sjukvård i hela världen – som kan räkna med lägre kostnadsökningar än Sverige. Ser man fram till 2050 blir tendensen ännu tydligare: Sverige bedöms då ligga på 8,3 procent av BNP i vårdutgifter – bland de lägsta i Europa – medan exempelvis USA är uppe i 18,9 procent, alltså nästan en femtedel av landets samlade BNP. Att då tala om en svensk kostnads-explosion är, milt sagt, en överdrift.
Medicinsk utveckling ökar effektivitet i vården genom bättre diagnostik och behandling – sjukvårdens och forskningens andel av BNP måste därför öka (LF) – http://www.lakartidningen.se/old/content_0320/pdf/1826_1828.pdf
Äldrevården sköts inte av medicinalpersonal. Terminalt sjuka får inte smärtlindring. Tjafs om pengar gör att svårt sjuka avlider i kön till symtomlindringen. http://www.dagensmedicin.se/debatt/tjafs-om-pengar-gor-att-svart-sjuka-avlider-i-kon-till-symtomlindringen/Reinefeldt lovade i TV före första segervalet att: … ”det spelar ingen roll hur mycket (S) lovar inom socialförsäkringssystemet. Vi kommer ändå att toppa deras bud.” Ett löfte om förändrad politisk syn från de Nya Moderaterna.- Han tänkte förstås tyst på arbetslösheten (som ökat = S-budet toppat där)- Han tänkte tyst på Pensionsåldern 75 år (En rejäl toppning av S-budet)- Han tänkte tyst på lönsamheten för riskkapitalisterna … (Ingen kan motsäga att deras lönsamhet ökat)medan vi – mentalt efterblivna Svenskar enligt Reinfeldt – tänkte på att han lovade helt andra saker.Nu känner vi hans uppfattning om väljarna, att de flesta Svenskar är okunniga som det står i hans lilla bok om Politik. Alliansen lurade till sig makten anser jag. – Alliansen lånar ut 100 miljoner i inbetalda skatter till andra länder för att detta visar hur lite Svenskarna får tillbaka för sina skattepengar. De bränns på annat håll.De verkliga politiska problemen …- Hur går det med demokratin i ett 2/3-dels samhälle på väg mot ett 1% samhälle?- Är medborgarlön ett alternativ när skola och all basal utbildning sköts av datorer? Hur skall denna finansieras?- Vad skall alla de ”datorskolade” som står utan arbete efter en komplett datorisering av produktionen och arbeta med?- Hur skall omfördelning av pengar ske i framtiden, dvs hur skall skattereglerna konstrueras? Deras inverkan är förstås viktig att harmonisera inom EU och kanske ännu större befolkningsgrupper för att inte snedvrida konkurrensen mellan företag och stater. Alternativ finns. Politiskt mantra brukar ju vara utformade som att marknaden alltid har de bästa lösningarna. Dock kan man konstatera att när det gäller USA.s krigsindustriella komplex sker all utveckling stödd av amerikanska federala medel (skattepengar) och tillverkningen av gammal o. ny krigsmatriel läggs inte ut i Kina utan man lägger av ”lätt förstådda skäl” produktionen i USA enbart. Ändå har denna produktionsmiljö skapat ”världens bästa krigsmatriel” vilket enligt många inte borde kunna ske i en statligt reglerad verksamhet.Framgången kommer av att man satsar på kreativa personer. DARPA t.ex. Tyskland har skattestödda privata ingenjörsinstitut. Hur mycket har Sverige hjälpt mannen som uppfann GPS och nu ett liknande system för halvautomatisk flygledning?Hur mycket stöd får innovativa läkare, ingenjörer, lärare, jurister, … i Sverige av Alliansen?
[…] Frågan är om kombinationen av morot och piska kan lyfta vårdplatsfrågan till den nivå där de stora besluten om resurstilldelning fattas. Senast tillgängliga statistik från 2010 visade på nya bottennivåer för antalet vårdplatser i S…. […]