Vad får vår hälsa kosta?
”Jo, men det är klart vi ska behandla dem”, sa den ene läkaren. Då blir de ju friska och slipper kosta sjukvården en massa pengar i fortsättningen. Så även om medicinen är dyr så lönar det sig ekonomiskt i längden, menade han. Liknande argument har jag hört flera gånger, framför allt när det gäller primärprevention. Samhället sparar mer pengar på att få personer att sluta röka, dricka alkohol, äta dåligt etcetera i längden än om dessa fortsätter med sina vanor och får de associerade sjukdomarna.
Kollegan skakade på huvudet. Det är inte alls säkert att det lönar sig, menade han. Den som botas från sin kroniska sjukdom lär i stället bli sjuk på något annat sätt så småningom. Tänk om hen i stället blir riktigt gammal och drabbas av demenssjukdom, frakturer och andra ”dyra” åkommor. Då hade det kanske varit billigare om personen avlidit av sin kroniska sjukdom 15 år tidigare. Läkarens poäng var att det är farligt att låta ekonomiska resonemang styra hur vi prioriterar i sjukvården. Att bota en människa är inte säkert en bra ekonomisk affär för samhället i slutändan. Men däremot är det en vinst i livskvalitet för patienten och till glädje för hens nära och kära. Vad är det värt i pengar? Och vem ska betala det?
Det är en skrämmande utveckling om läkare ska börja bedöma den ekonomiska vinningen i att behandla en patient. Många av våra allra sjukaste patienter är inte en vinstaffär för samhället hur man än räknar. Inte i pengar. Men vad vinner inte samhället i trygghet och medmänsklighet på att alla vet att de får vård när de behöver det? Oavsett vilka de är eller hur mycket pengar eller kontakter de har. Det värdet måste räknas med i kalkylerna. Då är jag säker på att alla behandlingar som gynnar patienten också lönar sig för samhället.
Vi som är unga och friska måste vara villiga att bidra till att betala vård och behandling för dem som för tillfället är sjukare eller mer skadade än vi. Annars faller den solidariska grund som sjukvården står på.
