Utan politiskt ansvar – vi är alla populister nu!
Att vi gått in i ett valår blev uppenbart häromveckan när statsminister Stefan Löfven körde upp hela huvudet i armhålan och ragglade rätt in i den fälla som SD gillrat. Att i riksdagen inte göra fullständigt glasklart att 91:an och 87:an inte ska marschera runt i förorterna utan att ansvaret för lag och ordning vilar på Kling och Klang var en skam för vår parlamentariska demokrati. Vad är det Stefan har tänkt sig att beväringarna ska göra därute? Lägga an?!
Annars var det lätt att missa upptakten när sjukvårdsministern härförleden lagade valfläsk. Lagom till löftessäsongens start hade utredningen om primärvårdens framtid ombetts inkomma med ett delrecept.
Bland andra ingredienser så vill regeringen skärpa den så kallade ”vårdgarantin”. Det är alltså samma osmakligt generösa garanti som inte ett enda landsting idag klarar av att leva upp till. Olämpligheten med ett sådant förslag har många redan påpekat och det vore nog inte fel av regeringen att spetsa öronen här då förslagets genomförande endast kan sluta på ett sätt.
Man skulle annars kunna tro att regeringen ville vara försiktig med att lova för mycket när det gäller vården. Speciellt med tanke på hur lite den har att komma med och hur högt priset faktiskt kan bli för ännu ett misslyckande.
Men varför skulle regeringen det egentligen? Ingen sådan har någonsin behövt ta ansvar för något av alla de förslag och reformer som lagts fram genom åren. Så här har det till exempel låtit:
Hälso- och sjukvårdens grundläggande struktur och inriktning skall utvecklas enligt följande:
• Landstingens primärvård utvecklas till en väl fungerande bas i hälso- och sjukvården genom förbättrad kontinuitet och tillgänglighet.
• Hälso- och sjukvårdsinsatserna för äldre förbättras genom ökad läkarmedverkan, förbättrad samverkan och i övrigt utvecklad kvalitet av medicinska insatser i den kommunala primärvården.
• Insatser till barn, ungdomar och äldre med psykisk ohälsa förbättras och stödet till personer med psykiska funktionshinder stärks.
• Mångfalden av vårdgivare inom vården och omsorgen ökar genom att fler privata, kooperativa och ideella vårdgivare ges möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen.
Känns det bekant? Det borde det göra, även om det skrevs av stopplags-Engqvist för snart 20 år sedan.
Det här kan tyckas småaktigt och att det är självklart att regeringar lägger fram förslag för att vinna val. Och att det är så vi också ska se på Löfvens löfte när han var ute och sladdade i Uppsalatrakten härom veckan om 14 000 nya vårdtjänster.
Det är möjligt, men det kan också vara så att väljarna faktiskt vill kunna utkräva ansvar och att avsaknad därav gör att en röst hellre läggs på populismen än på socialismen eller liberalismen.
Men politik är mer än bara retorik. I dess bästa utförande utgör den verkligt ledarskap och faktisk handling, också på kort sikt impopulär sådan. Tänk om Stefan Löfven istället för att komma med tomma löften hade sagt något i stil med:
”Vi ser nu att situationen inom vården är ohållbar. Alltför många patienter far illa, anhöriga tvingas samordna en vård som inte hänger samman och personalen utsätts för orimliga bördor. Även om mer personal behövs så vet vi samtidigt att vi helt enkelt inte har folk för att fylla behoven inom vården, skolan, polisen, försvaret…
Landstingen har misslyckats med sina uppdrag och vi kommer att föreslå att vi inleder diskussioner över blockgränserna för att komma fram till en långsiktigt hållbar lösning på hur vi ska kunna leverera våra välfärdstjänster. Och vi räknar med att riksdagens ledamöter också inser allvaret i situationen och är beredda att ta ansvar för omfattande förändringar i hur vi organiserar vår välfärd och var ansvaret för vården ska ligga i framtiden.
Vi ser att staten måste få ett huvudansvar för finansieringen av vården. Vi ser också att parterna själva – vårdgivarna och patienterna – behöver få utökade möjligheter och ett större ansvar för utformningen av vården, då det inte är en regionalpolitisk fråga utan en grundläggande förutsättning för att vården blir av god kvalitet och rättvis till rimliga kostnader.”
I natt jag drömde något som …
