Upprop och framåt marsch!
Trots att det var tre månader sedan vi satt i salen Andreas Versalius på KI infann sig vardagen förvånansvärt snabbt. När jag kom till skolan i går (måndag) kändes det nästan konstigt att vara där igen. Skrivsalen där TENTAN skrevs i maj stod där tom och välkomnade till nya duggor och tentor. Jag gick in genom dörrarna och passerade ett gäng med studenter jag aldrig hade sett förr. Sedan såg jag några ur klassen som satt vid ett bord. Det var riktigt kul att se dem igen. Alla verkade så glada och man kramade om personer i klassen som man aldrig kramat förut. Vi ville prata med varann, höra hur sommaren varit. Vissa hade slappat, andra jobbat. Några hade valt hemtjänst, andra hade gått tillbaka till tidigare arbeten inom annat.
Det hade behövts mer tid att mjukstarta och prata ikapp, men vi blev snabbt inkastade i nya studietempot. Efter uppropet var det direkt dags för två föreläsningar om blod. Läraren gjorde otåligt klart för oss att vi var den sämsta klass han någonsin haft när det gäller disciplin att komma i tid, sätta sig på plats och hålla tyst efter en rast. Det kändes lite orättvist. Vi är relativt nya bekantskaper som inte setts på flera månader. Give us a break! I alla fall första dagen.
Men i dag kändes som en dag som alla andra. Föreläsningar mellan 8.30 och 15. Projektarbete som ska redovisas på fredag.
Nu är sommaren förbi och vardagen här. Vilan behövdes verkligen, men det ska bli jäkligt kul att komma igång igen.
