• 25 oktober 2007
• 0
• AV: Dr Snake

Inte undra på att en pappersvändare på Akademiska sjukhuset tog just en dosett som förebild när det var dags att finna arbetsplatser för kirurgens läkare.
Utan att alls ta mycket plats i anspråk kan man nu med viss möda pilla in betydligt fler än dussinet kirurger i små dörr- och taklösa bås.

Den spartanska ytan i varje bås, på ritningen av naturliga skäl angiven i längdmåttet millimeter, är ändå så pass väl tilltagen att flertalet av kirurgerna kan vända sig om i sitt bås utan att behöva hålla andan.
De något mer storväxta kan ju i alla fall backa ut och vända sig om i korridoren.

Den öppna planlösningen borgar väl för att inte enbart medarbetarna utan även alla andra som råkar passera förbi Dosetten ges möjlighet att lyssna på samtal av alla de slag vilket möjligen är motiverat av offentlighetsprincipen?

Det finns inget omklädningsrum, men med en handduk, bara den inte är för liten, kan man skyla sig något så när vid byte till den hygieniskt korrekta arbetsdräkten.

Vi ser fram emot nästa steg när administratörerna gnolandes på visan ”Ju mer vi är tillsammans” tar ett ormbo som förebild för läkares arbetsplatser.
Då blir det inte så lätt för läkare att syssla med medicinskt utvecklingsarbete, men det synes vara underordnat annat i dagens landstingsdrivna sjukvård.

Så kan det gå när makten trampar på…

”Stopp, stopp jag är bara marknadsförare” sa mannen som tryckte sig förskräckt mot sjukhusmatsalsväggen när jag ställde frågan om han hade en aning om vad Region Skånes omstrukturering av sjukvården hade haft för inverkan på bilåkandet och avgasutsläppen.

I handen höll han påkostade foldrar om hur vi anställda i regionen skulle börja cykla till jobbet av miljöskäl. En sann provokation för mig och många sjukvårdsanställda som bosatt sig vid ett sjukhus för att just kunna cykla till jobbet, men som sedan fyra år, dagligen tvingas resa runt i bil för att träffa patienter som också tvingas resa runt i bil för att träffa oss.

Under devisen Skånsk Livskraft-vård och hälsa, pendlar jag och mina kollegor 7-20 mil dagligen för att träffa patienter som åker runt Skåne på samma sätt. Även om de skånska sjukhusen ligger relativt tätt så går det inte att cykla mellan dem, i synnerhet inte för sjukhusens gamla och sjuka ”brukare” som måste skjutsas av färdtjänst eller anhöriga.

På DN-debatt den 22 oktober skriver tre regionivrare, med Skånes politiske chef Jerker Swanstein i spetsen, att regionlogiken är speciellt lämplig för infrastruktur- och kollektivavtalsfrågor. Orsaken är att regioner, bättre än stat och kommun kan överblicka lokala behov och möjligheter. Detta tack vare en helhetssyn som i tjänstemannakretsar benämns ”koncernstyrning”.

Samordnade tidtabeller kan inte vara skäl för att skriva om grundlagen och de skåningar som idag trängs på överfulla tåg och pendlar på igenkorkade vägar är inte speciellt imponerade av Region Skånes logik och funktionalitet.
För patienter och anställda i sjukvården har regionlogikens helhetsgrepp inte skapat bättre sjukvård utan tvärtom, har regionen, via politisk klåfingrighet, orsakat svåra skador i vården.

Swanstein et al nämner, klädsamt nog, inte sjukvården med ett ord i sin helsidesartikel, trots att sjukvård är Region Skåne i särklass största åtagande. De skriver förstås heller ingenting om hur sjukvården, med sin 24-timmar/dygn verksamhet, styckats utan hänsyn till vare sig infrastruktur eller kollektivtrafik.

”…basen för verksamheten finns i funktionella regioner där arbetskraften pendlar till och från jobb, boende och fritid” skriver författarna utan att fundera på överenskomna globala mål som minskade utsläpp av bilavgaser.”

Det körs mer bil än någonsin i Region Skåne men beslutsfattarna i artikeln behöver å andra sidan inga marknadsförare som tjatar om hur de skall ta sig fram i regionen. De är uppenbarligen redan ute och cyklar.