Krönika

Tillbaka på ruta ett

Ett lång kö ringlar sig långsamt fram till registreringspersonalen utanför den stora KI-hörsalen. Det är en massa studenter överallt som jag aldrig sett förut. Första dagen på läkarprogrammet? Nej, intro till exjobbet.

Senast jag stod utanför salen Andreas Versalius på KI Solna campus var i januari för fem år sedan. Jag kände ingen. De andra hade varit på kollo, men jag kom in som reserv så det missade jag. Jag hoppade in i denna klass efter min föräldraledighet termin 4 – det var lagom till starten på den kliniska delen av utbildningen. Jag hade aldrig träffat hela klassen samtidigt tidigare. Så likheterna var slående mellan de båda dagarna när jag i går registrerade mig för termin 8 – uppsatsterminen.

Föreläsaren verkade väl medveten om den förvirring och osäkerhet som många känner inför den här terminen. Hon liknade läkarprogrammet hittills vid en charterresa där vi tilldelats sittplatser och all-inclusive-service. Nja, det har snarare varit som en tydligt utmarkerad orienteringstävling uppför Mount Everest skulle jag säga.

Nu ska vi i stället på expedition till Sydpolen enligt föreläsarens liknelse. Det gäller att vara väl förberedd för att inte frysa ihjäl, svälta ihjäl eller bli uppäten av leopardsälar. Att vi de senaste tre terminerna bara haft klinisk praktik och teori och knappt någon utbildning eller repetition som förberedelse för exjobbet känns inte som den bästa tänkbara förberedelse. Lite som att komma till Antarktis och på plats få höra att det är viktigt att noga förbereda sig för expeditionen. Men det ska visst bli ändring på detta så kommande studenter, om jag minns rätt, får en vecka av vetenskapsteori/uppsatsförberedelse på termin 5. Vi har två veckor introduktion och statistik och därefter en massa hållpunkter, seminarier och avstämningar under terminens gång. Så lite luktar det ändå charterresa till Antarktis… Hur som helst är det skönt att inte vara ständigt uppbokad med obligatoriska placeringar och en massa ny teori att ta till sig. Frihet under ansvar passar bra i mitt småbarnsförälderkaos.

Nu ska jag sätta igång med att utforma en så kallad arbetsplan för projektet. Den ska innefatta bakgrund, syfte, material, metoder, forskningsetiska överväganden och referenser. I morgon ska jag träffa min handledare och min koordinator.

Det ska bli kul att få skriva igen efter alla dessa år.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera