Tankar om tiden
"Det är svårt med tid, än värre med tidsbristen och på sjukhusen höjs alltfler röster som menar att till och med tiden lider. Andra säger att tiden rinner iväg eller påstår att den går eller rusar iväg", skriver Bertil Högström i en betraktelse över tiden.
Nu när min tid börjar ta slut finns anledning att reflektera över tiden jag har förbrukat och vart den tog vägen. Tidigt förstod jag att tiden är värdefull och var med och startade Tempus, föreningen för tidens fördröjande, men den upphörde ganska snart eftersom vi aldrig hade tid att träffas. Under devisen ”time is money” försökte jag också samla på mig tid, men upplevde inte någon ökad rikedom för det. Tid är alltså en bedräglig historia.
Man kan stå där och byta blöjor på sitt barn för att strax i fönstret se samma barn gå hand i hand med sin make och sitt barn. Hur det där gick det till? I sådana ögonblick skulle man vilja önska sig lite tillbaka och ta det lite lugnt. Hela yrkeslivet passerar snabbare än man anar. Hur ska jag hinna med förmiddagens alla patienter, har man tänkt många gånger och ändå har det blivit lunch den dagen också. Som allmänläkare har jag mött tusen och åter tusen patienter, vilkas enbart lite krummare ryggar och lite mer fårade ansikten skvallrar om att tiden trots allt tagit några steg.
Går tiden allt fortare? Einsteins relativt enkla teori var att tiden är en funktion av den hastighet man färdas/i förhållande till ljusets hastighet och av det enkla samband så reser man tillbaka i tiden om man når ljusets hastighet eller mer. Uttryckt på annat sätt och mer poetiskt:
Det var en doktor på KS vid namn Ellen
Som jobbade fortare än ljuset på himlapällen
Så hon försvann en dag
Enligt Einsteins lag
Och kom åter till jouren den föregående kvällen
Det känns som att tiden har gått så fort att man inte riktigt vet om den har funnits överhuvudtaget.
Om nu tiden går allt fortare, hur kommer detta att påverka sjukdomsförloppen? Jag har nu efter år av forskning funnit svaret. Som jag ser det kommer dessa att gå så snabbt över att man knappt hinner med inkubationstiden innan sjukdomen är över… sen är tiden ute, sen hinner man inte mer… sen är man frisk. Detta är en av de mest hälsofrämjande upptäckter som gjorts och om jag får ett Nobelpris för denna upptäckt i en avlägsen framtid, så får jag återkomma till den 10 december med en hastighet som då vida måste överstiga ljusets. Ett allt snabbare insjuknande kommer att beröra även doktorer. Det kommer inte att finnas tid kvar för besöken, dessa är redan över innan de ens har påbörjats. Det blir bara ett goddag och ett adjö och ett recept i handen. Ja, vi är ju redan en bra bit på väg.
Frågan om tiden är tidlös… men nästan värre att svara på för ortopederna är väl Hamlets problem med att ”tiden är ur led”. Hur i helsike ska man kunna fixa/fixera den. Hamlets problem är inte medicinskt löst ännu.
Det känns som att tiden har gått så fort att man inte riktigt vet om den har funnits överhuvudtaget. Men var lugn, jag hävdar att uträknad blir tiden förmodligen aldrig, urtiden har ju alltid funnits och kommer väl att fortsätta ända in i framtiden.
Då får man ta till knepet, som jag starkt rekommenderar läkarkåren och det är att dra ut på tiden.
Det är svårt med tid, än värre med tidsbristen och på sjukhusen höjs alltfler röster som menar att till och med tiden lider. Andra säger att tiden rinner iväg eller påstår att den går eller rusar iväg. Och hur ska man veta om den går eller rusar – det är viktigt att veta skillnaden mellan gå och rusa, så att man inte kommer i tidsnöd och plötsligt finner att just som man tror att tiden är inne så är den ute. Då får man ta till knepet, som jag starkt rekommenderar läkarkåren och det är att dra ut på tiden. Ja, alltså att hålla tidsandan och lugna ner sig så att man blir tidsenlig åtminstone med sig själv.
Vad jag egentligen ville säga med denna betraktelse var att ni måste utnyttja tiden medan ni har den, ni kan bara inte sitta och vänta på att ni ska få tid eller tro att ni kan gå omkring och ta er tid. ”Tids nog” kanske aldrig kommer och det kan rent av vara så att tiden redan har gått – du blir helt enkelt tidlös.