Tänk vad det är bra i vården
Den lilla gumman satt vid sitt bord och tänkte på sin framlidne make, den store fine Doktorn. Ack ja tänkte hon, han skulle vänt sig i sin grav om han fått se alla braskande rubriker om vad man riskerar att drabbas av på sjukhus nu för tiden.
Blir man inte drogad och avlivad, så blir man drogad och våldtagen eller ännu värre – odrogad och omskuren… nej det var allt bättre förr, tänkte gumman med en rysning.
Den lilla gumman hade åter varit på sjukhus och tyckte med tanke på ovanstående att hon var glad att vara hemma, men var i övrigt på det hela taget nöjd med sin vistelse. Det hade visserligen varit en del diskussion om hon verkligen skulle hem med tanke på hur hon egentligen mådde, men alternativ var det ju hur som helst dåligt med. Som dom sa, du har ju bara problem med balansen, och synen, och hjärtat, så det finns inte så mycket för dig.
Den ansvariga doktorn på den lilla gummans avdelning hade förstås inget att säga till om när det gäller fördelning av rehabplatser, så beskedet hade meddelats av de omsorgsfulla damer från kommunen som tidigare hette Handläggare eller Utredare. På senare år i takt med att det numera varken finns tid för handläggning eller utredning i egentlig mening så har de istället i ärlighetens namn kort och gott fått titeln Beslutsfattare.
Den lilla gumman var dock ihärdig och envis av naturen och knatade på bra själv efter hemkomsten. Fina dagar då hon kände sig bra och pigg kunde hon ta sig ett varv utanför höghuset där hon bodde. Sämre dagar då gumman tyckte det var blött och kallt och därför fick känningar åt hjärtat så brukade hon istället ta sin lilla promenad nere i husets kulvert. Men mamma, inte kan du gå där nere i mörkret invände dottern. Jodå, svarade den lilla gumman glatt, vi är många som går där nere när det regnar, det är alldeles fullt med folk, vi har så trevligt såå.
Synen var dock ett sorgligt kapitel, det tyckte hon också själv. Det hela hade börjat med att hon under bilkörning la märke till att alla streck på övergångsställena var böjda och att de flesta fotgängare saknade huvuden.
Du borde verkligen inte köra bil, det sa väl din ögonläkare till dig, sa den sura dottern som också var läkare och därmed visste allt.
Nej, han sa verkligen inte ett ord om mitt körkort sa gumman förnärmat och påpekade att hon minsann körde jättebra bara det inte var för mörkt eller för ljust eller regnade eller att solen sken.
Du ser, bara det är så där lite lagom mulet och sådär lite mitt på dagen så går det finfint, förkunnade hon glatt, och föresten kör jag alltid samma väg så bilen går av sig själv, tröstade hon dottern som såg ogillande ut.
En dag så bar det sig i alla fall inte bättre än, just under en av dessa små turer en lagom mulen dag, att solen oförhappandes sprack upp bakom några molnskyar.
Den lilla gumman som just då steg ut i ljuset efter att ha tankat, insåg att hon nog inte bara hade problem med synen utan faktiskt snarare var blind, stultade därför helt sonika in i butiken och sålde bilen till en förtjust Statoilkille bakom en disk. Sedan tog hon en taxi hem.
Garageplatsen behåller jag dock, den är bra att ha, mycket eftertraktad, mitt i city, sa gumman till sin granne som hade två bilar och inget garage.
Nu hade gumman istället sen länge fått både färdtjänst och orange glasögon vilket var bra och trevligt, även om hon vid beställningen alltid var noga med att påpeka att hon minsann ville åka vanlig taxi och inte likbilen, dvs den för rullstolar och andra döingar, för då kände hon sig onödigt gammal och sjuk.
Nu satt hon då hemma efter sin senaste sjukhusvistelse med sin apodoslåda och ägnade sig åt att med möda pilla ut hela högen med färgglada kvällsmediciner.
När jag har tagit alla dom här kan jag inte äta, för då är jag mätt, konstaterade hon nöjt för då kunde hon spara in kvällsmaten.
Och i glädjen över att både spara in kvällsmat och vara hemma så fnissade hon också åt det gamla skämtet ”Om du äter en linjal så blir du mätt…” för hon var ju inte bara en liten gumma utan även en lustigkurre med anor från det gamla Goa Göteborg…
Dr Snake
Jag skrattade gott även om den här berättelsen har en botten i en verklighet som många lever i. Mycket bra skrivet dr Snake.
Men tyvärr kommer den lilla gumman snart vara ännu mer sjuk av alla läkemedelsbiverkningar. Läkemedelsbolagen vill inte ha friska människor utan sjuka som ökar vinsterna. Därför krävs flera nya mediciner mot biverkningar när en skrivs ut. Så 1 ger kanske 3 och läkemedsbolagens styrelser och aktieägare hurrar.
Det var något bekant över den lilla gumman. Brorsdottern
Min mamma har också gula fläckenproblem. Hon tyckte att historien var kul!