Krönika

Tala klarspråk mänska!

Man ska inte förringa de små ordens betydelse. I vissa fall kan begreppet till och med vidgas till de små ordens tyranni.

Det gamla beprövade sjukintyget bytte ett tag lite förvirrande namn till friskintyg där man skulle beskriva hur patienten var sjuk. Sen bytte man tillbaka till ordet sjukintyg där man istället ska beskriva hur patienten är frisk.

Den privata vården utvecklas alltmer, även med offentliga pengar, och för den oinvigde och hjälpsökande patienten ska detta förstås inte innebära någon som helst skillnad. Båda alternativen kan innebära brun-gröna lokaler som inte renoverats sen 70-talet.

Den skarpsynte besökaren kan dock direkt avslöja inom vilken typ av inrättning han befinner sig i genom att studera läkarnas namnskyltar utanför dörrarna. Bara att på den ena typen inleds dessa med det lilla ordet dr.

Sjukhusets mottagningar har också bytt namn till patient­mottagning istället för som tidigare läkarmottagning. Och det är ju mer logiskt.

I dagens utvecklade sjukvård ska vi verkligen inte ha några läkarmottagningar, även om läkare numera är både mer sjukskrivna och i mer behov av hjälp och stöd än förr.

I den lilla regionen i väster finns ett litet sjukhus som under många år präglades av en sedvänja, lika inskränkt som väl inarbetad.

I den ljusa och fina matsalen på det lilla sjukhuset fanns vid ena sidan längst bort, ett långbord. Vid detta bord hade det sen urminnes tider utmejslats en envis tradition. Den innebar att sjukhusets hela läkarkår, i mån av tid och möjlighet, unga som gamla, kirurger som psykiatriker, samlades runt detta bord varje dag för att i kollegial samverkan inta gemensam lunch.

Detta förlegade och odemokratiska tilltag sågs förstås inte med blida ögon av övriga ambitiösa yrkesgrupper på sjukhuset.

Nej, alldeles för många både enkla som kniviga sjukdomsfrågor fick ofta en alltför snabb lösning i muntert samspråk över gratinerad falukorv. Och en betydande del av dagens konsultationer mellan avdelningarna kunde lösas med några snabba tips, rörande patientens fortsatta handläggning, till kaffet.
Såå orättvist för de sekreterare som aldrig fick skriva några remisser. Och såå orättvist för alla de undersköterskor som behövde ta betydligt färre prover. Och inte minst upprörande för alla de sjuksköterskor som förhindrades höra om vissa patienters problem. Nej en sådan ordning var det förstås tvunget att råda bot mot.

En vilsen läkarkår möttes därför en måndagförmiddag av att hela det aktuella långbordet förpassats till de sälla jaktmarkerna där det rätteligen hörde hemma. Istället var matsalen möblerad med runda små bord, glest utspridda och med plats för max tre personer.

Hm, det är skulle ju handla om de små ordens tyranni men det blev det visst inte. Snarare de små bordens tyranni.

Men även utan tyranni är de små orden av betydelse. En äldre patient i sina bästa år blev föremål för en noggrannare medicinsk undersökning av ansvarig läkare efter larm från avdelningens personal. Man misstänkte plötslig förlust av både verklighetsuppfattning och central sensibilitet. Personalen hade hört personen i fråga inne på sitt rum, sjungandes en gammal slagdänga: Säg – är du kvar i mig ännu Klas-Göran?

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-06

Avancerad vård i hemmet-hur bra fungerar den?/Jul-läsning:Nobel- special/ Aktuella profilen: Bosse Lindquist fick en mer positiv bild av läkare efter Macchiarini-affären/Porträttet: Sjukvårdsdirektör vill riva murar mellan sjukhusvård och primärvård/Ny krönikör: Camilla Starck/

Prenumerera