Specialistbristen bör i dagsläget lösas av regionerna genom tillitsbaserad styrning
Sjukhusläkaren har nu publicerat del två i kartläggningen av specialistbristen. Staten kan inte lösa specialistsbristen – det staten kan göra i dagsläget är att styra upp antalet AT- och BT-tjänster och möjligen pressa på regionerna om ST-tjänster.
I april 2021 visar Nationella vårdkompetensrådet på allt längre ledtider till färdig specialist under de senaste tio åren, där brist på AT-platser är en stor del. Här måste åtgärder vidtas. Men vi kan utbilda oändligt många läkare helt meningslöst, om de väljer annan bana under eller efter genomförd utbildning.
Regionerna är den största arbetsgivaren och har idag det största ansvaret för att sjukvården blir en utvecklande kunskapsorganisation värd namnet. Det är regionernas uppdrag att se till att det fungerar.
Alla specialiteter har sina upp- och nedsidor, men det som gör att man väljer och sedan blir kvar är att man känner att man kan ge en bra vård, kan utvecklas och inte minst har engagerade arbetskamrater och chef.
Det är de lokala klinikerna som har kunskap om specialitetsföreningarnas krav på innehåll, målformulering och handledning för varje läkarspecialitet. Regionerna bör lyssna på professionen om vad som krävs för en bra utbildning och en bra arbetsmiljö där sjukvård, utbildning, utveckling och forskning går hand i hand.
Mer tillit till professionernas kunskap och mer tillitsbaserad styrning kommer att krävas. Karin Båtelson, ordförande Sjukhusläkarna
Det är den lokala organisationen som har ansvar att anställa chefer med medicinsk kompetens och som i sin tur har möjlighet till kreativa lösningar utifrån lokala utmaningar. Bemanningen är för tight idag med för stort fokus på den så kallade produktionen. Större vikt bör läggas på specialistkompetens och att garantera utveckling, patientkontinuitet och allt annat som behövs för en attraktiv arbetsplats. Mer tillit till professionernas kunskap och mer tillitsbaserad styrning kommer att krävas för det.
Varje läkare är en stor investering för samhället. Många fler läkare måste vara i framkant och kunna hantera frågor som ny medicinsk kunskap, etik, finansiering och prioriteringar. Vissa specialiteter kommer att behöva öka och andra sannolikt att minska, men att dagsaktuella undersökningar hela tiden visar brist inom vissa specialiteter och i vissa regioner är ett dåligt betyg och måste få en långsiktig lösning.