Krönika

Slut på internmedicin – nu blir det kirurgi

För en vecka sedan hade jag det bävade OSCE-provet. Vi var många som var rejält nervösa inför det. Jag var mest orolig för A-HLR-stationen. Tänk om jag missade något viktigt där! Men det gick bra. Det var sex stationer/rum med olika uppgifter för oss att utföra eller lösa. Precis som min äldrekursare sade kändes det faktiskt ganska kul och spännande när man väl var mitt uppe i det. Jag insåg att jag kunde en hel del när det kom till kritan. Även inom områden som jag inte sett som de roligaste. Det var med stor lättnad som min grupp lämnade sjukhuset den dagen.

Nu är vi alla utspridda på olika studentvalda kurser. Jag fick en kurs som heter Kirurgisk, endovaskulär och medicinsk behandling av kardiovaskulär sjukdom. Jag tycker varje gång att det är svårt att välja och rangordna bland kurserna. En del kurser vill jag gå för att de verkar så himla roliga, andra för att de verkar väldigt nyttiga och åter andra för att de fått bäst omdöme av tidigare studenter. Just den här kursen kändes som att den kombinerade alla tre. Det är kul att redan nu få på prova sådant som vi ska få mer av nästa termin – kirurgterminen.

I dag fick vi lära oss operationstvätt. Jag har aldrig varit så ren i hela mitt liv. Först tvättar man ena handen finger för finger med tvål, sedan den andra. Det ska löddras in överallt i alla skråmor och vrår och upp till armbågarna. Sedan sköljer man noga. Sedan tar man ny tvål med hjälp av armbågarna och gör om proceduren. Därefter är det dags för den speciella handspriten. Fingrarna ska doppas i spriten och den ska gnidas in kring nagelbanden. Därefter ska spriten gnidas in på samma sätt som tvålen. Sedan gäller det att inte röra någonting på väg in i operationssalen.

I går fick jag höra en föreläsning om kirurgins historia. Det var hisnande att höra om hur operationerna gick till innan man kunde söva och smärtlindra patienter. Det gällde att vara så snabb som möjligt med kniven. Mortaliteten var skyhög. För att inte tala om infektionsrisken. Vilken skillnad mot i dag när många elektiva operationer har så gott om noll procents mortalitet.

I morgon ska vi få öva på pleuradrän, duplex, suturering och punktion på Kliniskt träningscentrum. Det ska bli kul!

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera