Krönika

Släpp metylfenidat fritt för förskrivning!

Idag är förskrivning av centralstimulantia mot ADHD förbehållet psykiatrer. Detta har Socialstyrelsen en gång beslutat och är tänkt att minimera felaktig diagnostik och kända risker för missbruk med läckage ut till svarta markanden. Kontroll och uppföljning är viktig även av medicinska skäl med risk för påverkan på hjärta och kärl. Men nuvarande begränsning är inte hållbart på sikt, av flera skäl.

Jag vill vara mycket tydlig med att jag här talar om just metylfenidat. Jag anser inte att amfetamin har någon plats i ADHD-behandlingen och borde inte alls tillåtas i detta sammanhang. Att amfetamin påstås vara världens mest effektiva läkemedel har kanske helt andra orsaker, vilka ni kära läsare, själva får fundera ut. Fundera samtidigt på hur eventuell undersökningen på vuxna kan ha gått till – nöjd-kund metoden? Det finns knappast några säkra objektiva markörer, möjligen den ökade koncentrationsförmågan och den är ju välkänd även hos friska personer. Sedan blir många glada av dopaminkicken, vilket kanske kan klassas som bot mot depression? Ja, det är lätt att raljera över den cyniska läkemedelstyranni vi utsätts för.

Amfetaminets stundande genombrott på svenska marknaden signalerar, alltså som jag ser det, en aningslöshet och ett ängsligt sidoblickande, att härma USA är väl alltid rätt om man vill göra en internationell forskarkarriär – men det säger inget om att amfetaminet skulle ha ett värde som seriöst och pålitligt läkemedel! Tredje man och deras anhöriga kan istället få betala priset för detta fjäskande.

Nu till argumenten: För det första så accelererar antalet patienter med ADHD-diagnos vilket i sin tur accelererar antalet ohämmade ordinationer av metylfenidat. Diagnostiken är mycket osäker, varför läkemedlet i praktiken skrivs ut till personer som inte borde ha fått det (just det, jag har sagt det förut). Läckaget till svarta marknaden är stor och är en del i ett allvarligt samhällsproblem. Vi psykiatrer har ingen kontroll. Vi tror bara på patienternas försäkran, och vi bagatelliserar allvarliga problem när vi själv bär skulden.

Här måste även noteras att psykiatrin är ovanligt illa rustad för det viktiga ansvaret att minska riskerna för allvarliga somatiska komplikationer. Jag har sett det själv; det är inte helt ovanligt att äldre, till och med hjärtsjuka och by-pass opererade patienter får påbörja behandlingar, bara för att de krävde det! Psykiatrin når därför inte alls upp till den professionella nivå på säkerhet och kontroll av metylfenidat, som samhället har rätt att kräva.

För det andra så tenderar behandlingstiderna att bli långa. När patienterna väl satts in på preparatet vill de fortsätta år efter år, och det får de. Vi är ännu bara i början av denna massförskrivning av centralstimulantia, så vi vet inte hur långa behandlingstider som faktiskt kommer att bli aktuella. Men med den lättvindiga attityd som psykiatrin har i denna fråga kan de bli mycket långa, då kommer inte att finnas resurser för alla dessa inom psykiatrin.

För det tredje så är dessa patienter sällan i behov av psykiatrisk vård och behöver alltså ingen psykiatrisk kontakt!

Slutsatsen blir att psykiatern kan, i frågor som rör förskrivning av metylfenidat och tillhörande patientkontroller, mycket väl ersättas av bättre anpassade allmänläkare och sjuksköterskor på vårdcentralerna. Allmänläkare är dessutom mer alerta och kunniga i missbruksfrågor, vilket är en viktig fördel!

Detta förslag grundar sig inte alls på vad de inblandade läkarprofessionerna eventuella har för egna åsikter i frågan, utan är enbart ett försök till kvalitetsinriktat och praktiskt förslag. En insikt om att psykiatern långtifrån utgör den kvalitetsgaranti som Socialstyrelsen nog inbillar sig.

Sist men inte minst ett gott råd: Var så snäll och stoppa amfetaminets förväntade ”segertåg” över våra apoteksdiskar!

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera