Krönika

– Släpp loss drivkrafterna, annars förlorar vi en hel generation!

 

”Jag blir så imponerad av all kompetens och kraft som man känner finns i det här rummet, så mycket vilja! Ett sådant här driv i en arbetsgrupp blir man ju avundsjuk av! Samtidigt så blir man ledsen av all er frustration…”

 

 

Ungefär så sa en av SKF:s personalchefer under ett dialogforum mellan läkare, chefer och administratörer på ett av våra universitetssjukhus dit jag var inbjuden förra veckan. Uttalandet syftade på läkargruppen.
Förvånad? Antagligen inte..?
Samma personalchef berättade sedan för oss om SKF:s personalpolitik, ett företag med  48 000 anställda.

”Vår lönepolitik går inte ut på att ge jättehöga löner utan vi jobbar istället med att skapa en bra arbetsmiljö. Vi har en SKF-anda som står för något säkert och tryggt. En anda skapas inte av visiondokument utan av hur folk tänker och agerar.
För att förbättringsarbete ska fungera så
ska alla vara delaktiga och det måste drivas ute på arbetsplatserna. Det är inte cheferna som ”ska fixa” eller ledningen som ska ”styra upp” utan förändring måste förankras och ske lokalt. Vi har heller ingen hierarkisk uppbyggnad utan alla har rätt och möjlighet att ringa alla på alla nivåer oavsett position i linjeorganisationen med åsikter och förslag. Det främjar hela företaget!
Vi jobbar alltså med vad vi kallar ”Employee Empowerment ” – alltså att alla anställda ska ge och ta ansvar! Vi har lyckats bra och får jättefina resultat på medarbetarenkäter och är jättestolta över det. Vi har snarast lite för ”lite” personalomsättning…”.

Men om värdet av erfarna och seniora medarbetare var personalchefen väldigt tydlig.

”Vi har investerat i deras kompetens lika väl som de har investerat i oss. Kunderna kräver experter med 25 års erfarenhet, så för att behålla våra experter måste vi skapa en attraktiv miljö. Vi ser till att de får ansvar för sitt kompetensområde och får möjlighet att driva det framåt.
Lönen måste öka allteftersom de växer i kostymen och skapar värde för våra kunder. De här personerna måste få känna att de är viktiga och få ökad status inom företaget.
Vi ser också vår medarbetare som våra ambassadörer. De ska föra ut varumärket på ett positivt sätt och då måste de trivas och vara kvar hos oss”.

Alltså, inte helt likt ens egen organisation.

Sjukvården har annat fokus. ”Värde för kund” är inte ett uttryck som används, istället är budgeten det primära medan verksamheten, patienter och personal kommer i andra hand. Säg gärna emot mig!
Våra experter – vingårdsarbetarna – värdesätts dåligt och det som premieras i lönekuvertet är jobbyte och chefskarriär. Istället anses en doktor vara en doktor och en lätt utbytbar kugge.

Militärorganisationer har varit förebild under många år, linjeorganisationen är stenhård och ingen får ifrågasätta fattade beslut. Alla försök att påverka från olika nivåer ses som ett problem ur ledningsfilosofisynpunkt. Hierarkin har byggs upp inom chefsorganisationen och alla övriga har varit meniga, ”bassar”, och haft lika värde.

Nu slår dock pendeln istället alltmer mot bilfabriksidealet och man byter språkbruk och synsätt inom vården till produktionsenheter och leveranstider. Läkarna är i detta synsätt i alla fall en viktig produktionsresurs, alltid något.
Att värna om våra experter är något vi borde lära av SKF för vi står inför gigantiska framtida problem. Befolkningen i Sverige är äldst i Europa och blir allt äldre, och så även läkarkåren.

Läkarförbundet har beräknat en brist på 4.400 läkare år 2015. Om vi kan förbättra rutiner och arbetsinnehåll så kan bristen bli mindre, cirka 1.650.
Vi har också ett mera akut problem redan idag. Vi tappar alllt fler av mellangenerationen, dvs 45-55 åringarna.
Anledningen är bristande möjligheter att driva sin verksamhet. Inställda operationer, platsbrist, långa väntelistor, minskad fortbildning på grund av tidsbrist eller budgetskäl, samtidigt som man lönemässigt står och stampar gör att många väljer att sluta.

Vi ser en tvåpucklig ålderskurva på många sjukhus med en stor andel yngreläkare under utbildning och en stor andel läkare med fem-tio år kvar till pension, medan mellangenerationen har minskat.
Detta innebär tyngre arbetsbörda för de äldre och mer jourer med risk för att de inte orkar arbeta kvar till 65 års ålder. Och än mindre, som förhoppningarna är, efter 65! De yngre får också tyngre arbetsbelastning med mer jourer och dessutom mindre handledning och möjlighet till utbildning. Risken för ett enormt kompetenstapp är därmed överhängande, då kompetensöverföringen från de äldre och erfarna i danandet av nya kollegor inte kommer att fungera på ett tillfredställande sätt.

Vart tar dom vägen denna mellangeneration? Ja, uppgifterna finns inte, avvecklingssamtal eller uppföljning med de som slutar eller med deras chefer är inte gjorda. Men vi inom kåren vet att dom går till öppenvård, bemanningsföretag, industrin, byter inriktning, blir chefer osv.
Men om någon styrande bryr sig om kvaliten i sjukvården så måste vikten av att bevara investerad kompetens bli primär.
Värdet för kund, dvs patient, måste värderas! Och varje förlust av investering, när någon slutar i förtid, måste analyseras och ifrågasättas på ett helt annat sätt än vad som görs idag!

PS

Att ”jobba blint” är ett nytt begrepp i sjukvården.

Det är de timmar eller dagar när datajournalens olika system inte har kontakt med varandra eller ännu värre helt ligger nere.
Enligt Socialstyrelsen har nu två personer dött till följd av bristande IT-stöd. Det är en förskräcklig utveckling som inte är värdig vår sjukvård. Tyvärr är det en naturlig följd av att det införs system som inte är förankrade kliniskt och i vissa landsändar inte ens är färdigutvecklade.
Man anser att systemen ska utvecklas i och av verksamheterna. I skarpt läge! Under tiden denna utveckling sker uppstår självklart misstag, varav flera kommer att vara förödande.

– Att tycka att personalen är ovillig till förändring, att lättvindigt bortförklara tekniska fel som ideligen uppstår som ”engångsföreteelser” är oerhört cyniskt gentemot patienter och personal. Lika cyniskt och kanske ännu värre är kommentaren att ”datajournaler är trots allt bättre än pappersjournaler”.
Ingen vill nog återgå till pappersjournal, lika lite som till hacka och stentavla, men det är arbetsgivarens ansvar att vi får arbeta med säkra och överskådliga system!

Det är dags att införa IT-ronder på alla sjukhus!

Karin Båtelson, vice ordf Sjukhusläkarföreningen

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera