"Vården är full av krav på lösryckta processmått som skapar oönskade arbetsuppgifter med ökad administration och snedvridningar. All administration att uppfostra chefer och personal, registrera, rapportera till regionledningar, SKR och myndigheter tar enorma resurser för icke värdeskapande mått", skriver Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna i ledaren.

• 23 februari 2022
• 0
• AV: Karin Båtelson

För ett år sedan skrev jag om avhandlingen som visar överdödlighet vid för hög belastning på akuten. Författaren Björn af Ugglas sammanfattar avhandlingen och den efterföljande SNS-rapporten med att ”Död är enbart den yttersta konsekvensen av hög belastning, det är rimligt att tro att risken för vårdskador ökar redan vid lägre belastningsnivåer”.

Detta är naturligtvis sant. Vi springer förstås på akutlarmen och räddar liv och dödsfallen är sällsynta, medan andra negativa effekter för akuta patienter med väntan och fördröjd vård inte noteras systematiskt.

Vittnesmålen från kollegor är dock många – inte minst från Stockholms sjukvårdsupprop som publicerar personalberättelser som förskräcker.

Orsaken till dödsfall, enligt Björn af Ugglas, är i första hand inte ett stort inflöde av patienter, utan det är bristen på rätt vårdplatser inne på sjukhuset.

Vårdplatsbristen ger inte bara åverkan på akuten, som man kan tro av kvällstidningarna, utan även vårdköer, inställda både elektiva och akuta operationer och den onda cirkeln, med allt mer pressad oetisk arbetsmiljö och ökad personalflykt, accelererar utvecklingen.

Vård efter behov enligt vår prioriteringsplattform är för närvarande satt ur spel.

Vård efter behov enligt vår prioriteringsplattform är för närvarande satt ur spel. Karin Båtelson, ordförande Sjukhusläkarna

Många möten behövs för att fördela, samordna och koordinera vård istället för att bara göra. På vissa sjukhus har man dagligt möte inte bara inom kliniker, utan för hela sjukhuset gemensamt, för att se vem eller vilka patienter som ska få de åtråvärda op-tiderna och post-op-platserna. Här pratar vi prioritering med nålsöga som förebild.

Trots detta faktum cirkulerar fortsatt argument som ”att diskutera antal är komplext” eller ”digitalisering och hemsjukvård kommer att lösa vårdplatsbristen”.

Vi ligger lägst i Europa med våra officiella siffror, som i verkligheten är ännu lägre på grund av personalflykt. Sjukhusläkarna har länge drivit frågan om 90 procents beläggning i snitt. Att ha det som idag där många kliniker har över 100 procents beläggning under långa perioder är fel.
Nu har det också lagts ett politiskt förslag om en platsmiljard. Att sträva mot 85-90 procents beläggning är riktigt – men för guds skull sätt inga pengar på det.

Vården är full av krav på lösryckta processmått som skapar oönskade arbetsuppgifter med ökad administration och snedvridningar. All administration att uppfostra chefer och personal, registrera, rapportera till regionledningar, SKR och myndigheter tar enorma resurser för icke värdeskapande mått.

Vården är full av krav på lösryckta processmått som skapar oönskade arbetsuppgifter …Karin Båtelson

Ett av dessa mål är ”max fyra timmars väntetid på akuten”, vilket kan resultera i att den lindrigt stukade fotleden måste avslutas innan man tar sig an den allvarliga senare inkomna frakturen.

Ett annat mått är så kallat ”TTA” – tid till avdelning. Ett sjukhus räknar patienter som inneliggande så fort de är inskrivna till avdelning, även om de bevisligen är kvar på akuten. Ett annat sjukhus gjorde samma för några år sedan, men satte då i alla fall upp ett draperi inne i lokalen och när man flyttades till andra sidan skynket så var man inte heller kvar på akuten.

Många sjukhus rapporterar in siffror om inneliggande och överbeläggningar den tid på eftermiddagen då det finns minst antal patienter efter utskrivningsronder och avlutade behandlingar. Hade man istället fått mer pengar för fler patienter, så hade man lagt räknetillfället en annan tid på dygnet.

Ytterligare ett annat sjukhus, som riskerade en inspektion på akuten, såg till att patienterna bara flyttades till avdelning oavsett om det fanns någon plats eller inte. Akuten tömdes och det blev kaos inne på sjukhuset.

Ytterligare ett annat sjukhus räknar inga patienter som utlokaliserade så länge en kirurgpatient ligger inom kirurgkliniken. Det vill säga; en patient med oklar buksmärta som måste läggas in på handkirurgisk avdelning syns inte i någon statistik. Om man räknar hela sjukhuset som en klinik har man ju inga överbeläggningar alls.

Om man räknar hela sjukhuset som en klinik har man ju inga överbeläggningar alls. Karin Båtelson

Ja, nu kan man ju tro att hela vårdapparaten är som Kalle Anka och personal och chefer är extremt lättstyrda och manipulativa och behandlar måtten som gummiband. Men i en ekonomisk pressad verksamhet är man angelägen om att få de extrapengar som erbjuds och man vill också följa uppsatta regler, även om det inte bedöms ändamålsenligt. Vi hör ofta med en suck,” politikerna har bestämt” eller ”ledningen kräver”…

Nu är det äntligen inne att tala om att fler vårdplatser behövs. Krav på 90 procents beläggning är mycket bra, effektivt och ekonomiskt, men det är personalpolitik och utveckling som ska prioriteras för att nå dit.

På min önskelista:

• Ta bort mått på punktmätningar för enskilda företeelser, men sätt för guds skull inga pengar på det. Det skapar administration, fria tolkningar och undanträngningseffekter.
• Mät det som är legitimerat av personalen – ha dialog med oss!
• Nationell dimensionering av sjukhuskapacitet, där Socialstyrelsen samlar in och sedan anger måltal för antalet vårdplatser på övergripande nivå utifrån vad varje enskilda sjukhus anger. Lokalt har man ofta järnkoll på vad som behövs för att klara just det egna sjukhusets uppdrag.
• Ökad grundbemanning för att skapa säkrare marginaler för vård, men också för utveckling, utbildning och arbetsmiljö.
• Bättre personalpolitik där erfarenhet, utveckling och fortbildning lönar sig.
• Mer budgetanslag och inte köpa-sälj med ökad möjlighet till kreativitet för kompetenta branschkunniga chefer.

Ge oss gärna mer tips på liknande effekter på din arbetsplats. Bra att ha i debatten, där vi nu driver att man måste vända på tanken och sluta tänka process eller enstaka mått och istället tänka resultat. En starkare rätt till vård med patienträttighetslagstiftning är en del i det.

Jag kan inte heller låta bli att påminna om att när kömiljarden var som hetast kunde man få följande svar från ett av våra universitetssjukhus: ”Tack för remissen, men remissdatumet är för långt från ankomstdatum. Var vänlig skriv en ny remiss”.