Sjukintyg – en viktig uppgift för oss läkare
I går hade vi en undervisningsdag inom primärvårdstemat om sjukskrivning av patienter. Intressant, tyckte jag. Men jag insåg snabbt att jag hade en annan syn på ämnet än många av mina kursare. Läkarna som höll i temadagen verkade också utgå från att många oss såg ämnet som tämligen tråkigt.
Som tidigare sjukvårdsreporter har jag träffat och pratat med många människor i svåra livssituationer som fått avslag på sina sjukintyg från Försäkringskassan. Deras sista hopp stod till att vi journalister skulle belysa deras fall och eventuellt få myndigheten att ändra sig. Jag led med många av dem. Jag tror att alla människor om de hade möjligheten skulle välja att vara pigga, friska, smärtfria, lyckliga och klara sig själva ekonomiskt. Men alla har det inte så bra. Och då måste samhället hjälpa till på något sätt. Allra helst hjälpa dem att hitta en anpassad lösning som gynnar både personen och samhället i stort.
Temadagen började med en inledande föreläsning och därefter hade vi två seminarier i mindre grupper. Bland annat spelade två av läkarna patientroller för oss och vi fick fundera på hur vi skulle bemöta och ta ställning till deras önskemål om sjukskrivning. Ett av fallen handlade om en ung patient med social fobi som fick kraftig ångest av att vara på sitt arbete. Jag minns så väl en ung kille som jag träffade för flera år sedan som hade liknande problem. Så jag såg honom i patientfallet. Jag föreslog att man i lugn och ro skulle prata med patienten om att det finns hopp om att lindra eller bota ångestsymtomen med läkemedel och/eller terapi. Jag skulle kunna sjukskriva patienten en kortare tid, men tydligt markera att det ensamt inte är en lösning på problemet.
Det visade sig att fallet var taget från verkligheten. Den patienten hade fått en kortare sjukskrivning, SSRI och terapi och snart kunnat återvända till sitt arbete. Hen mådde bättre nu efteråt än hen gjort tidigare i sitt liv. Jag tyckte att fallet tydligt visade att sjukskrivning utförd på rätt sätt med en behandlingsplan kan vara början på en förändring som innebär förbättrad hälsa och livskvalitet för en patient. Att blankt ha nekat denna patient sjukskrivning eller att ha utfärdat sjukintyget men utan en plan hade tvärtom kunnat få negativa följder. Patienten hade med stor sannolikhet gått vidare i livet med sin svåra fobi och kanske fastnat i utanförskap.
Sjukintyg är inte bara tråkigt pappersarbete. Det kan vara en del i en botande behandling. Jag hoppas att det budskapet gick fram.
Christine Takami skriver ”Jag föreslog att man i lugn och ro skulle prata med patienten om att det finns hopp om att lindra eller bota ångestsymtomen med läkemedel och/eller terapi. ”
Det är av vikt att känna till om läkemedel och läkemedelsbolagen, för alla läkare, citat;
Ordföranden för
Cochraneinstitutet i Norden: Psykiatrin är värre än maffian.
Professor Peter Gøtzsche, ordförande för
nordiska Cochraneinstitutet, hävdar att psykiatrin är rent kriminell; att en enda psykiatrisk medicin dödat över 200 000 människor; att de uppför sig långt värre än den organiserade maffian och Hells Angels. De psykiatriska
läkemedelsbolagen har fått böta långt över 100 miljarder kronor – ändå fortsätter de med sin kriminella verksamhet.
Cochraneinstitutet är ett nätverk med mer än 31 000 forskare från över 120 länder, som inte är finansierade av eller kopplade till läkemedelsbolagen och som verkar för att
värdera effektiviteten av metoder inom sjukvården. Det är ytterst respekterat.
Professor Peter Gøtzsche från Danmark är
grundare till nordiska Cochraneinstitutet, verksam på Rigshospitalet i Köpenhamn och betraktas som en av världens mest respekterade forskare. Han är skarpt kritisk till läkemedelsindustrin och i synnerhet psykiatrin. Gøtzsche har nyligen släppt sin bok ”Deadly Medicine and Organised Crime – How big pharma has corrupted healthcare”.
I nedanstående intervju i samband med
utgivandet av boken beskriver han hur han kom fram till att psykiatrin och
deras allierade läkemedelsbolag är värre än den organiserade maffian, och på
fullt allvar hävdar han att de stjäl mer och dödar fler människor – ostraffat:
————
”Cochrane växte fram ur frustationen hos
vissa forskare att vi inte kunde lita på den publicerade litteraturen. Den är
felaktig och en del av den är rent bedräglig … Vi ville komma närmare sanningen
än vad läkemedelsindustrin ville att vi skulle göra”, säger Gøtzsche i
intervjun. Vad läkemedelsindustrin bedrar med i sina data kan i vissa fall döda
tiotusentals patienter. Om läkemedelsindustrin manipulerar data så kan de ofta
tjäna miljardbelopp, jämfört med om de var ärliga
”Vad
jag har sett i psykiatrin är värre än någon annanstans.”
Det är helt otroligt i vilken utsträckning (den psykiatriska)
läkemedelsindustrin har bedragit med sina studier och hur de till och med har
undanhållit dödliga skador och självmord från insyn av allmänheten. Jag undersökte de tio största farmaceutiska bolagen i världen och fann
att deras affärsmodell uppfyllde kriteriet för organiserad brottslighet enligt
amerikansk lag. Och organiserad brottslighet är mycket allvarligt.
Det kan vara bedrägeri, mutor i form av ”kickbacks”, eller annan slags
korruption vilket innebär att man gör samma slags upprepade brott, även när man
blir tillsagd att inte göra det. Även när man är överens med
justitiedepartementet i USA och skriver under en överenskommelse att inte göra
det igen, men bolagen upprepar samma sak om och om igen … därför att brott
betalar sig. Böterna de får är en mycket liten del av vad det tjänar
på brotten, så man kan inte förvänta sig
att de skall upphöra vara kriminella.”
Gøtzsche hänvisar till den mängd stämningar
de tio stora läkemedelsbolagen råkat ut för bara under de sista fem åren. I så
gott som alla fall handlar det om psykiatriska mediciner, främst
antipsykotika och antidepressiva, som marknadsförts på illegalt sett, det
handlar om mutor och rena bedrägerier när det gäller studier och medlens
effektivetet; om dödsfall och självmord som undanhållits, i en enda lång rad.
Trots att de fällts en gång har brotten upprepats. Totalt har de sammanlagt fått
betala långt över 100 miljarder kronor i böter.
”Antipsykotika är extremt farliga mediciner och
Zyprexa till exempel är så populärt och används så mycket att jag har
uppskattat att med det preparatet har Eli Lilly dödat omkring 200 000
människor. Dödstalen är enorma och säger oss att vi måste vara mycket, mycket
mer konservativa med mediciner än vad vi nu är.”
Peter Gøtzsche berättar vidare att dödsfall
från mediciner vida överstiger vad dödsfallen från sjukdomar orsakar. Receptbelagda mediciner är nu den
tredje ledande dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer. Han
säger: ”Jag vill berätta för människor att mediciner är så
farliga att läkare inte kan hantera dem säkert
längre, och läkemedelsverken inte längre kan garantera säkerheten vi
behöver.”
”Jag kallar psykiatrin läkemedelsindustrins
paradis, då det är så lätt att manipulera så gott som allting där. Sätten att hitta på en diagnos
är lätt att manipulera, så om vi inte är försiktiga kommer vi
alla att sluta som psykiatriska patienter, om vi inte bekämpar detta.
Jag förstår inte hur man kan få döda så många
patienter inom psykiatrin utan att någon gör någonting. Vad som är så tragiskt med dessa mediciner är att de
kan ha en effekt på vissa patienter – på kort sikt. Men om man fortsätter använda dem så skapar de
faktiskt psykiatriska sjukdomar, vilket är förödande.
Min slutsats är att läkare inte kan hantera
denna dualitet, att de kan vara välgörande på kort sikt, men skadliga på långsikt. De kan inte hantera
det här … Det är hemskt tragiskt att se hur psykiatriker i det stora hela inte kan se hur mycket skada de orsakar. Efter
att ha studerat detta i detalj så kommer jag till slutsatsen i min bok att det vore bättre för människan om ingen av dessa mediciner fanns.”
”Vad gör man med en specialitet som till
viss grad lever på en lögn? Hur hanterar man det? Jag har hört så många
psykiatriker, också professorer, säga att det att börja ge ett antidepressivt
medel är som att ge insulin till en diabetiker. Vilket är fullständigt fel.
Dock fortsätter de att säga detta nonsens. Vad de menar är att dessa patienter
har en brist på serotonin i hjärnan och när de ger medicin som ökar serotonin
så borde det vara bra. Men det är fel, hypotesen om serotonin är stendöd. De
bra studier som gjorts kunde inte se att deprimerade patienter skilde sig från
normala patienter. Dessa mediciner korrigerar inte en kemisk obalans. Det är en
annan lögn som psykiatriker älskar. Man har en kemisk obalans, som en
diabetiker som saknar insulin, så nu skall vi korrigera din kemiska obalans.
Det är en lögn. De SKAPAR en kemisk obalans, och det exakt av denna anledning
det är svårt för patienter att sluta efter två-tre månader. Därför att det NU
är en obalans. Det finns även mediciner som minskar serotonin som påverkar
depression. Hur kan man säga att ’du har brist på serotonin så du behöver öka
serotonin’, samtidigt som man har mediciner som påverkar depression vilka minskar serotonin.
En diabetiker blir inte bättre om man ger honom socker.”
”Psykiatrin
har gått fel väg. Whitaker har beskrivit det underbart i sin bok ”Anatomy of an
Epidemic”, för om det verkligen var sant att psykiatriska mediciner
(antipsykotika och antidepressiva) hjälpte till att korrigera en viss obalans i
hjärnan, då borde vi se antalet personer som får förtidspension, som inte kan
arbeta, gå ner. Men vad
har vi sett – det motsatta. Antalet av dessa personer har exploderat samtidigt
som vi introducerade dessa mediciner. Hur kan det vara så att människor inte
kan se detta?
Vi gör mer eller mindre det motsatta av vad
vi borde göra. Dessa mediciner är farliga, de borde ges i så kort
tid som möjligt, och sedan slutas med. Väldigt många patienter skulle inte få
dem alls. De flesta deprimerade patienter blir bra av sig själva, så
varför inte vänta och se några veckor. Många skulle inte behöva ta
antidepressiva och då inte ha problem med att sluta med medicinen.
Vad psykiatrikerna då säger, jag har hört
det ofta, är att det är viktigt att ta dessa mediciner eftersom det minskar
risken för självmord. Vad jag kan se så har aldrig detta blivit dokumenterat. I
själva verket råder det motsatta. Vi vet att dessa mediciner ÖKAR risken för
självmord hos unga människor, upp till 40-årsåldern, enligt data från FDA. Och vi vet inte riktigt vad de gör för människor över 40 år, för
läkemedelsföretagen har lurats så enormt i deras randomiserade studier, så i
värsta fall ökas självmordsrisken i alla åldersgrupper.
När man upptäcker att affärsmodellen är
organiserad brottslighet och när man finner ut att det är långt värre än
maffiabrottslighet, därför att läkemedelsindustrin
stjäl långt mer pengar från allmänhetens börs, än maffian någonsin kan göra,
och de dödar långt, långt fler människor; och att de gör detta medvetet, så
fort de har sin inkomst, och så länge människor inte protesterar alltför
mycket, då spelar det ingen roll att folk dör.
Är det inte ganska naturligt att man känner
att denna kunskap skall komma ut till människor.”
Se intervjun med Gøtzsche på
engelska:
http://pharmagossip.blogspot.se/2013/11/please-watch-and-share-this-interview.html
http://www.cochrane.dk/about/profiles/pcg-profile.htm
Slut citat.
källa till ovan citerat
http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/ordfoeranden-foer-cochraneinstitutet-i-norden-psykiatrin-aer-vaerre-aen-maffian-935150
Särskilt skall alla läkare beakta, citat;
”Min slutsats är att läkare inte kan hantera denna dualitet, att de kan vara välgörande på kort sikt, men skadliga på långsikt. De kan inte hantera det här … Det är hemskt tragiskt att se hur psykiatriker i det stora hela inte kan se hur mycket skada de orsakar. Efter att ha studerat detta i detalj så kommer jag till slutsatsen i min bok att det vore bättre för människan om ingen av dessa mediciner fanns.”
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se
Tack Christine för ett både klokt och värdefullt inlägg!
Att sjukskrivning är en mycket större fråga än att enbart handla om att få sjukersättning eller inte från Försäkringskassan belyser du väldigt bra och insiktsfullt. Sjukskrivning som åtgärd måste ju precis som vid förskrivning av läkemedel värderas utifrån de möjligheter och risker som en sjukskrivningsperiod kan innebära för den enskilda individen. Möjligheter i form av exempelvis tid för rehabiliteringsinsatser, men samtidigt risker i form av isolering, passivisering och medikalisering.
Ditt budskap är klockrent bra!