Krönika

Sena kvällar och långa dagar

I dag var det en superröd dag, helgdag. En sådan där dag när många i arbetslivet passar på att ta långhelg och antingen vila upp sig eller hitta på något skoj. En resa kanske. I det så kallade hus 75 på Karolinska institutet var det däremot upptaget i varenda klassrum. Det ritades glykolys, citonsyracykel, beta-oxidation och allt möjligt annat på whiteboardtavlorna. Ett gäng som jag lunchade med hade suttit hela dagen och kvällen i går. Även i dag hade de med sig lunch- och middagsmatlåda så att de skulle kunna plugga länge.

Det är inte lätt att prata om annat än biokemi med klasskompisarna nuförtiden. Det krävs en rejäl ansträngning.

Själv satt jag också i  ett studierum i dag och ritade på tavlan med en klasskompis. Det var kul och kändes givande ungefär mellan 9.30 och 16.30. Sen kom huvudvärken. Man försöker rita upp en reaktionssekvens, man vet egentligen vad enzymet heter, men det är som att hjärnan är överhettad och det tar en evighet att tänka ut varje steg.
Helt plötsligt känns det som att man inte kan någonting alls. Man minns inte vad man gjort hela dagen.
Dumt nog avslutade jag pluggdagen med att kolla på en gammal tenta. En fråga löd: ”Redogör för lipolysen med angivande av substrat, produkter och enzym samt hur och var de bildade produkterna processas vidare till en första intermediär i glykolysen respektive beta-oxidationen. Rita och beskriv med text var i cellen olika reaktioner sker och ange samtliga substrat, produkter och reglerade steg.”

Trots att vi hade ägnat halva dagen åt fettsyror och deras nedbrytning fick jag total blackout. Jaja, det kommer nog tillbaka i morgon. Då är det en ny pluggdag. Och på söndag ännu en. På måndag är det dugga.
Men i kväll ska jag ta ledigt och unna mig en film.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera