Krönika

Sagan om den lilla gumman – Kapitel 7: att fördriva tiden

Åldrandet har börjat när håret fortfarande är mörkt på sommaren. Senare när det är vitt även på vintern. Men det allra säkraste är förstås när man föredrar vitpeppar framför svartpeppar, tänkte den lilla gumman som redan gillat vitpeppar i många år.

Men att det skulle bli så här trevligt att tillhöra köttberget trodde jag aldrig brukade hon säga till dottern som var läkare och för det mesta ilsken och för övrigt satt på ett annat berg, nämligen glasberget.

När man blir gammal måste man verkligen ha något att göra tänkte hon vidare. Annars går man ju bara runt och letar efter saker man just hade i handen. Eller saker man tror man just hade i handen. Eller saker man fortfarande håller i.

Man kan till exempel gå och handla och då måste det ta tre timmar att köpa en liter mjölk.

Den lilla gumman brukade också gå och handla och leta efter lite olika varor och ibland finns de och ibland inte. Då brukar jag säga att affären leker good Coop och bad Coop, fnissade den lilla gumman som var från Göteborg.

Förr i världen var alla gamla på banken vid lunchtid när alla som jobbade hade tid att gå dit. Det var ju så trevligt att se lite folk. Idag kan man inte gå till banken längre så den lilla gumman brukade istället gå till akuten.

Där är så trevligt, fullt med liv och rörelse tyckte hon. Och sen larmrapporterna om att folk fick liggsår och svalt ihjäl har man infört saft och skorpvagn och pausgympa så bättre kan man inte ha det. Den lilla gumman brukade också hjälpa folk att läsa remisser och visa dom rätt – det är lite knöligt ibland med rollatorn men skam den som ger sig.

Och visst är det härligt att vara efterfrågad och sysselsatt, tänkte den lilla gumman som idag satt just på akuten och fyllde i sin artonde enkät denna månaden och fortsatte: Ja det är allt bra man har enkäterna, man håller sig verkligen alert.

Hon visste ju att den ilskna dottern ansåg att ett bra sparbeting för sjukvården vore att alla som hade utvecklare, projekt och strateg i sin yrkestitel skulle få sparken, men det tyckte den lilla gumman var lite hårt. Hon tyckte istället att de skulle ha något att göra så därför brukade hon fylla i lite olika på de olika frågorna. Är maten god – ja. Vad åt du – har inte fått någon mat.

Hon tyckte också om att trycka på de färgade knapparna med gladgubbar och surgubbar i entrén så hon brukade ta en sväng dit med jämna mellanrum och trycka på lite olika.

Nä, nu får det räcka för idag, sa den lilla gumman och klistrade igen dagens enkät. Jag har redan berättat mer än jag vet.

Idag hade hon fått vänta länge på sin tur och tänkte på hur man gör för att inte reta sig på folk som inte kommer… Man är inte där själv.

Så hon reste sig och tog sin rollator och gick ut till flexlinjen som just kom. Jag har säkert ont i hjärtat imorgon också tänkte hon, och eftersom hon inte fick träffa en doktor idag så kunde hon ju komma tillbaka imorgon och äta skorpor och trycka på fler gubbar.

Och man ska kanske vara lite försiktig med enkäterna trots allt och inte ska man klaga när man kan gå hem tänkte den lilla gumman och var på det hela nöjd med sin dag. Och så fnissade hon… Varför kasta ut barnet med badvattnet när man kan kväva det i sin linda.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera