Sagan om den lilla gumman, del 8
Den lilla gumman satt och funderade över sjukvården. Hon tyckte det var konstigt att man så ofta jämförde den med bilindustrin. En bilfabrik har verkligen inga likheter med sjukvården, tänkte hon och fnös, precis som om man snabbt skulle bli ihopmonterad på fel avdelning och utskrivningsklar innan man kom till lackeringen.
Men liknelsen med bilindustrin var trots allt allt mer och mer överspelad och en snabbt växande skara av personer, som med glödande visshet tidigare anslutit sig till de som var övertygade om bilindustrins förträfflighet och oantastliga föredöme, satt nu istället med lysande ögon i salig samstämmighet och lyssnade andäktig på konsulterna för värdebaserad vård.
Den lilla gumman kunde tycka att det var konstigt att den förändringsobenägna sjukvården kunde förändra sig så snabbt, men den lilla gummans ilskna dotter som var läkare och hade gått en ledarskapskurs, men i övrigt var begåvad hade förklarat att med smarthet och list och några enkla knep gick det så smidigt och lätt. De enda verktyg man behöver, som dottern förklarat för den lilla gumman, var:
- En hemlig plan.
- En helt hjärnbefriad linjeorganisation.
- En ordlista med orwellskt nyspråk.
- En konskevensutredning (här hade dottern fnissat).
- Snabbt genomförande.
Men hur det än var med den saken så tyckte den lilla gumman att ofta fungerade allt bra och dessutom fick man ju bestämma så mycket nu för tiden och framförallt när man blivit gammal. Det gäller både hemtjänst, vårdcentral och vem som ska få ärva. Som den lilla gumman sa, man vill ju faktiskt bestämma själv vem som ska få vilka kvarlevor.
Och man har ju faktiskt också mycket hjälp, det kunde den lilla gumman verkligen skriva under på. Till exempel trygghetslarmet på armen var fantastiskt tryggt och bra. Förra veckan hade den lilla gumman påpassligt larmat om att hon blev överfallen, när Jehovas vittnen ringde på dörren.
Då smatt dom iväg fortare än kvickt, förklarade den lilla gumman nöjt medan den ilskna dottern som efter sin ledarskapskurs ändå hade en åsikt om god resursanvändning, invände att hemtjänsten kanske inte uppskattat det hela lika mycket. Asch, svarade den lilla gumman obekymrat, jag ringde och sa att jag inte var överfallen längre.
Ja, det är också bra att man lyssnar på patienten mer, det har verkligen förändrats, tänkte den lilla gumman förtröstansfullt. Nu är det värde, respekt och patientsäkerhet som är ledord. Det gäller att ha rätt och uppdaterad kunskap om vad som skapar värde för patienten. Det är också viktigt att all värdeskapande information och kunskap följer med patienten och är korrekt och snabbt kan tas fram vid akuta situationer.
Den lilla gummans goda granne, den äldre gentlemannen i samma uppgång, hade i sin journal nyligen fått infört under rubriken Varning: Vill absolut inte till Brommageriatriken.