Så bra som möjligt
Patienterna som kommer hit till geriatriken är ofta sjuka på flera nivåer och sköra av sin höga ålder. Det finns inga snabba, enkla lösningar. Hit skickas patienterna för att andra vårdgivare inte har tid, råd eller den samlande kompetensen att ordna en bra lösning för dem. Kanske är patienterna så sjuka att de inte kan bo kvar i sina hem. Då utreder sjukgymnast, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och läkare på geriatriken hur de bäst kan hjälpa patienten vidare. Kanske anpassa hemmet? Eller söka ett annat boende? Det är kul att på så nära håll få interagera med annan vårdpersonal och se hur de arbetar. Det är fascinerande hur proffsigt de som team jobbar ihop för att få vardagen att fungera så bra som möjligt för patienterna.
En del av patienterna är vid gott mod och trivs på avdelningen. Andra vill snabbt komma därifrån. Många av dem är inte helt orienterade till tid, plats, rum och situation. En del har anhöriga som besöker och tar hand om dem, andra är ensamma. Det väcker mycket tankar och känslor att se dessa äldre människor som försvagats av ålder och sjukdomar. Politiker brukar tala om att åldras värdigt. Hur gör man det? Visst tycker jag att patienterna på avdelningen jag är på verkar ha det bra. Jag skulle gärna hamna här den dag jag behöver den här typen av vård. Men jag gillar å andra sidan sjukhus. Det finns personer som avskyr sjukhus, avskyr sprutor, hatar tabletter och som har haft som självbild att de klarar sig själva. Blir det någonsin värdigt för dem att ligga svårt sjuka, orörliga och utlämnade till sjukvården? Visst har alla rätt att vägra vård, men i det läget innebär det kanske att vägra fortsätta leva. Det är lätt att känna medlidande för dem. Men hur hjälper man dem?
Nästa vecka är det åter dags för föreläsning och teori. Det känns ganska skönt. Jag har fått så många intryck av dessa praktikveckor som jag behöver smälta och lära mig av. Nu ska jag ladda om och läsa på för nästa praktikperiod som bland annat omfattar en vecka på vårdcentral.
