Krönika

Respect, man, respect!

Varför heter det mellanchef när man är lägst kan man ju undra, tänkte mellanchefen, där han gick i korridoren på sjukhuset.
Kanske för att höja statusen. För inte är det lätt att vara chef med alla negativa medarbetare som vill åt en.

Ja, man kan ju faktiskt bli paranoid för mindre, tänkte han för sig själv. Och bara för att man är paranoid så betyder det ju
inte att man inte är förföljd.

Han var på väg ut på golvet, det vill säga till en avdelning, för att leda en Risk- och Konsekvensanalys. Han suckade för det var inte uppsidan på jobbet som chef inte. Över hela sjukhuset var det klagomål på grund av neddragningar och personal avskedades högt och lågt. Eller ja kanske bara lågt, bra då att vara mellanchef, fnissade han.

Nu var det ju inte avskeda personal man ägnar sig åt, det uttrycket finns inte, framförallt inte under valår. Nej det är effektivisering som pågår och det är fint och bra tyckte chefen. Men att man vid varje effektivisering var tvungen att göra en Risk- och Konsekvensanalys var ju en språklig lapsus. Hur skulle en effektivisering kunna innebära en risk?

Nåväl, tänkte han, denna lilla procedur var väl en kvarleva från den tid fackföreningar just blivit lagliga och det gav också de fackliga ombuden en chans att slippa arbeta en stund.

Nu satte sig chefen och tog ett djupt andetag och började tålmodigt förklara för de samlade medarbeterna vad en RoK, alltså Risk och Konskevensanalys på chefsspråk, skulle innehålla.

Jo ser ni, den ska inte handla om nånting som rör patienter, personalbrist eller effektivitet, började han tålmodigt. Och absolut ingenting om, här ryste han lite, om ekonomi – hu -nej det hör verkligen inte hit.

Nej, RoKen är långt upphöjd över sådana världsliga ting och istället handlar det om, nu gjorde chefen en konstpaus och sa sedan med djup röst och betoning på varje stavelse, om

Med-arb-et-ar-per-spe-kti-vet.

Han förtydligade, alltså Kä-nslan. I Kro-ppen. Lå-ångt Hä-är I-i-inne. Här slog han sig själv upprepat i bröstet med knuten hand. Nu hade han kommit upp i varv och fortsatte i allt snabbare takt:

Ni får alltså bara skriva om ni blir ledsna eller inte. Och så ska ni gradera risken för att ni riskerar att bli ledsna. Om ingen risk så är det bäst. Om liten risk eller allvarlig risk för att ni riskerar att bli ledsna så måste ni skriva en åtgärd. Om ni inte skriver en åtgärd får ni inte skriva att det är en risk. Och om ni skriver en åtgärd så innebär det ju att ni har tagit bort risken! avslutade chefen som nu triumferande nästan hoppade runt i rummet.

Alltså, ledsna eller inte och så åtgärd på det. Kom igen nu. Nog kan ni väl trösta varann på ett APT eller så?? Det ska RoKa helt enkelt, skämtade han glatt och skojboxade SACO-ombudet i magen.

Nej hu, tänkte han när han såg på de surmulna medarbetarna. Det måste finnas roligare jobb. Som chefläkare till exempel. Det är respekt. Då heter man chef, men slipper vara chef, och ens enda uppgift är att säga ”Det är ingen fara för patientsäkerheten” in i random kameror.

Han insåg dock att det fanns hinder för att nå den åtråvärda titeln. Han var ju chef, men inte läkare utan militär. Men, det är nog bara en tidsfråga innan vi har fått ordning på den detaljen, tänkte han.

En god vän från poliskåren hade ju sökt en professur i neurologi. Han hade blivit kallad till intervjun, men föll på det gammalmodiga med sakkunnigbedömning, så tjänsten hade gått till en neurolog.

Precis som man är bättre neurolog bara för man är läkare, fnös den nu uppretade och lite utröttade chefen på väg in på sitt kontor.

Men han tröstade sig med att även höga chefer kan drabbas av bristande respekt från underlydande. Han hade hört historien om att President Obama en dag mött en liten pojke som ställt frågan: Är det sant som min pappa säger att du spionerar på folk?

President Obama hade då svarat den lille pojken: Nej då unge man. Det är verkligen inte din pappa.”

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-06

Avancerad vård i hemmet-hur bra fungerar den?/Jul-läsning:Nobel- special/ Aktuella profilen: Bosse Lindquist fick en mer positiv bild av läkare efter Macchiarini-affären/Porträttet: Sjukvårdsdirektör vill riva murar mellan sjukhusvård och primärvård/Ny krönikör: Camilla Starck/

Prenumerera