“Rapportera allt som är fel under en månad!”
Det menar Sjukhusläkarföreningens vice ordförande Karin Båtelson och Sjukhusläkarföreningen som i höst kommer att uppmana alla läkare i Sverige att under en begränsad period, till exempel en månad, konsekvent rapportera alla händelser och företeelser i det dagliga arbetet som försämrar, försenar och fördyrar vården.
Sjukhusläkarföreningens vice ordförande Karin Båtelson, tog upp frågan i en krönika i Sjukhusläkaren (Läs hela krönikan).
I krönikan uppmanar hon läkarkåren att rapportera om alla försenade eller strukna operationer, bortkomna eller försenade provsvar, diktat som inte skrivs ut på grund av brist på sekreterare, patienter som får vänta för länge på en undersökning, läkarexpeditioner som används till överbeläggningsrum, patienter som felprioriteras på akuten, IT-system som hänger sig, behandlingar som inte sätts in på grund budgetskäl, IVA-platser som saknas.
Och hon uppmanar alla sjuka patienter, som hellre stannar kvar hemma än söker akut därför att de har upplevt att vården inte fungerar och att väntetiderna på akuten är orimliga, att kräva sin rätt för att inte mörka ett ännu större vårdbehov!
Den 9 maj beslöt Sjukhusläkarföreningens fullmäktigemöte att ge förslaget sitt stöd.
– Vi kommer nu att diskutera den exakta utformningen av aktionen, säger Karin Båtelson, som menar att läkarkåren måste ta sig ur den avtrubbning som skett efter många års besparingar och omorganisationer som lett till försämrad vård och sämre arbetsvillkor.
Jodå i den bästa av världar….Aktionen är ju tänkt för att fånga upp systemfel och brister som cementerats pga bristande resurser och felsatta budgetar. Att börja rapportera det ensam kan ju vara svårt för då är det lätt att man ses som en gnällspik. Aktion Avvikelse visar också att många stelbenta avvikelsesystem inte ses som seriösa uppfångare av de verkliga problemen, många uppger också att det helt saknas återkoppling från chefen på vad som händer med deras avvikelser och därför har man slutat rapportera. Gällande aktionen rapporteras också att enstaka chefer varit kritiska och avrått från att delta..
De flesta chefer är förstås mycket positiva precis som du, vilket var vad vi förväntade oss- vi måste ge faktiska underlag för att kunna påverka och förändra. Vi har en Socialstyrelse som visat att de kan ta tag i svåra problem och Arbetsmiljöverket har visat framfötterna med att utdöma vite för dålig arbetsmiljö pga för få vårdplatser i Falun och det ska vi utnyttja. Den starkaste påtryckningsgruppen är dock vi själva och kan vi dessutom påvisa ordentliga underlag för vår kritik så hoppas vi på förändring där det behövs.
Om beslut i sjukvården så mycket som möjligt ska fattas på faktaunderlag måste det finnas fakta. Om de högst utbildade i sjukvården inte rapporterar avvikelser blir faktaunderlaget fel. Läkare bör avvikelserapportera alla fel, inte bara en gång utan så länge de finns kvar.
Trots vårdgarantin ”o”/
Ständig värk, aldrig sova mer än nån timme i sträck, ligga vaken på nätterna och aldrig vara utvilad, aldrig fri från värken. Man vet och har vetskap om att visst det finns behandlingar men ändå neka hjälp! Åker sedan 9 år, 3 dagar, i veckan till REHAB för behandling av min skada, som mycket väl finns behandlingar men de kostar ingen vill betala. ” ej vetenskapligt beprövad enligt försäkringskassan ” Trafikskadad / skrotad.
Ringde väntat över ett år på att få hjälp från Shalgrenska men när man talar med dem. Är det bara diskuteras bar vem som skall betala, Borås eller Lund eller vem??? Men jag då, men det kvittar snart det är nog så att man får leva resten av livet märkt av värk, m.m Sedan saknar jag min läkare Dr Bengt H Johansson han var mitt ljus i mörkret.
http://www.forumjansson.com
Patienternas rätt till bra vård är grundtanken för Sjukhusläkarföreningens politik. Vi vill ha en vårdgaranti som är värd namnet, återinföra tjänstemannaansvaret, ifrågasätta ansvaret som en politiker har för de beslut som fattas, en nationell finansiering som går ut på att man begriper att det är samma kostnad för samhället oavsett kosstnadställe om en patient får vänta på vård eller får fel vård. Vi har tidigare motionerat om patienträttighetslag till Läkarförbundet.
Eftersom vi är offensiva får vi ofta mothugg att vi bara pratar i egen sak, dvs för att läkarna ska få det bättre, så därför behövs det att även patienterna kräver sin rätt. Som enskild person kan det vara jättesvårt – se Sjukhusläkaren nr 4 2008- hur olika patienter har behandlats, och som enskild organisation har vi det också svårt. Med det upplägg på sjukvården vi har idag så vaktar alla sina budgetar utifrån olika aspekter och enda som kan få till en förändring är att vi inte tiger utan debatterar och syns från båda hållen.
Karin Båtelson uppmanar alla patienter att kräva sin rätt…
Patientens problem är att denne ju saknar möjligehet att kräva sin rätt. Vi har ingen rättighetslagstiftning i Sverige för patienter. Däremot en skyldighet för myndigheten att bedriva sjukvård enligt vissa principer och kriterier av gummikaraktär. Men – som sagt – det ger inte patienten någon möjlighet att kräva någon sjukvård över huvudtaget.
Försvårande för patienten är också uppdelningen mellan Försäkringskassan och Landstingen, som ju ansvarar för olika kostnadskonsekvenser inom vårdkedjan.
Ytterligare försvårande är vem som skall ställas till ansvar för utebliven adekvat/sedvanlig vård, eller om det ens finns någon som bär ett ansvar i juridisk mening för utebliven vård.
Jag antar att mina tidigare inlägg refuserats med anledning att jag gett fallbeskrivningar. Ledningen kan ju inte veta att jag ändrat m men till total oigenkännlighet är ju svårt om det ska vara meningsfullt med exempel.
Problemet med avvikelser är viktigt, varför jag med en dåres envishet kommer tillbaka. Jag är däremot kritik till att man verkar mena bara detaljer när man talar om avvikelser. Självklart är detaljer lättare att se, beskriva och åtgärda än de riktigt stora problemen.
Men nog är det en avvikelse av betydelse när en ung person i 20-30-40-årsåldern med så grava problem att han anses arbetsoförmögen resten av livet men man utreder inte för en säker diagnos. Kontakten med sjukvården inskränker sig till förnyande av recept och intyg, dvs telefonkontakt en gång om året eller liknande. Kanske är det här så vanligt att man inte, för att bli trodd av resten av läkarkåren, behöver ge exempel. Det gör det naturligtvis ännu mer besvärande på sitt sätt.
När avvikelser av det här slaget anmäls finns ingen hantering för det. Händelseanalys kan inte göras för problemet det ev felet har ju hänt för mer än 2 månader sedan. Patienten som inte förstått att han borde fått mera av vården kan inte anmäla någonstans för det är preskriberat när det gått mer än 2 år. Vid anmälan till Socialstyrelsen är man inte heller där intresserad av grundproblematiken då det rent juridiskt är preskriberat efter 2 år.
Avvikelsen får bli på avvikelserapportregelerna, för de är aktuella.
Det är som bekant många faktorer som påverkar det kliniska ställningstagandet, från platsbrist till väntelistor. Omkring 1970 gjorde jag mitt landsting uppmärksamt på att försöka planera och dimensionera äldrevården, som trots långvårdskliniker, utgjorde en större del av kvarliggande medicinskt färdigbehandlade patienter, men som inte socialt var tillfredsställande omhändertagna.
Förslaget var att gå igenom alla inom upptagningsområdet nyligen avlidna individer avseende medicinska och sociala behov under det sista levnadsåret eventuellt längre. Något beaktande fick det inte!
Har man väl utarbetat en mall för vad man vill dokumentera och då bland annat ”allt som inte fungerar” kan man organisera team, som när som helst kan starta och ganska snart avge delrapporter, korrigera och uppdatera under arbetets gång.
Överbeläggningar innebär bland annat att hygieniska rutiner måste improviseras vilket medför risker. Det är ett känt problem (aktualiserades av mig 1974) där de medicinska aspekterna fått vika för ekonomiska rationaliseringar och inte minst politisk prestige.
Ja, det är många aspekter dom medverkar till problemen inom sjukvården där vårdplatsbrist är en stor bov. Olika ekonomiskt ansvar kommun-landsting, politiska beslut olika riktningar, omorganisationer, olika intressen mellan yrkesgrupper, för att nämna några.
När det gäller att rapportera avvikelser är det på många sjukhus bra system men på andra mycket omständiga. Det måste man komma runt precis om du säger. Kanske med team, kanske med att man låter det fackliga ombudet sammanställa.
Karin Båtelson