Krönikor
Psykiatrins motpol?
Efter slutprovet i psykiatri förra måndagen fick vi en eftermiddag ledigt innan vi kl 8 på morgonen därpå kastades in i nästa moment denna termin. Öron-näsa-hals eller lite finare oto-rhino-laryngologi. Det blev en massiv kunskapsinhämtning första dagen med föreläsningar från tidig morgon till halv fem på eftermiddagen. Det var ett trött gäng studenter som gick hem efter den dagen. Men jag kan förstå kursanordnarna. De ska lyckas lära oss allt vi behöver veta om ÖNH-området på kort tid. De måste utnyttja varje dag maximalt.
Nästföljande dag hade vi introduktion till ögonmomentet som vi ska läsa efter ÖNH. Både ÖNH- och ögon-specialiteterna känns så konkreta och objektivt mätbara jämfört med psykiatrin. Det går att se graden av grå starr, räkna antalet polyper i näsan och klassificera graden av traumatisk ansiktsfraktur. I psykiatrin var det mer flytande, mer sammantagna bilder och bedömningar. Det var viktigt med den sociala kontexten, nätverket och att jobba långsiktigt med att skapa förtroende. En ST-läkare i ÖNH sade att andra specialister kunde skoja om att ÖNH-läkarna är de som behöver tänka minst. En pärla i näsan är en pärla i näsan. Men å andra sidan har de också hand om svåra utredningar kring maligniteter och de jobbar med avancerad kirurgi. Så särskilt lätt specialitet är det nog knappast.
Jag förstår varför många lockas att bli ÖNH-läkare. Det är en undersökningsnära specialitet och det går fort att ställa diagnoser. Det behövs ganska sällan omvägar via provsvar, fysiologlabb eller CT. Man möter dessutom patienter i alla åldrar från små bebisar till äldre och alla slags människor från alla slags bostadsområden. ÖNH-diagnoserna slår vitt och brett mot vem som helst.
Vi har fått träna undersökningsteknik på varandra. Titta i varandras näsor, halsar och tittat med fibroskop på varandras stämband. Sedan har vi haft studentmottagning med patienter som frivilligt valt att bli undersökta av oss. De får då en timmes konsultation som täcker in mer än det de söker för så det kan nog locka. Annars är läkarbesöken ganska korta och fokuserade på sökorsaken. Det var roligt att få en egen patient och att få undersöka hen med de olika verktyg som ÖNH-läkare förfogar över på en armlängds avstånd. Läkaren/läraren var med på slutet och sammanfattade och gav en bedömning och behandlingsrekommendation till patienten.
Det är som sagt ett intensivt schema nu med tre kandidatmottagningar (tre förmiddagar), ett jourpass på akuten, praktiska övningar, demonstrationer samt 8 seminarier och därutöver ett förhörsseminarium på 11 dagar. Om en vecka ska jag vara färdiglärd om detta område. Jag måste säga att jag är imponerad av hur välplanerade och strukturerade kurserna är denna termin. Inget lämnas åt slumpen. Genom seminarier och praktik ser de till att vi lär oss lärandemålen vare sig vi är halvmotiverade eller jätteintresserade. Tummen upp!
