• 24 mars 2015
• 1
• AV: Dr Snake

Nu vill patienter träffa samma läkare i sina kontakter med vården. Ja kontinuitet är underskattat instämmer den smickrade läkarkåren, även om man också inser att fördelen med att vara stafettläkare innebär att man slipper vantrivas på samma ställe.

Men inte vantrivs man som läkare inte. Nej, den positiva läkarkåren visar alltid på att det finns något att fira. En sak är att det uppmärksammade styrsystemet New Public Management nu är helt ur modet. En snabb svängning har skett under senare tid och bara ordet orsakar numera rysningar hos både människor och politiker.

Detta efterlängtade paradigm­skifte innebär också slutet på eran om att det enda och viktigaste målet för sjukhusen är att hålla budget. Nej hu, det har man insett låter både gammalmodigt och opatient­centrerat.

Landstingen har istället triumferande kommit på hur man ska visa sina väljare hur man både tar ansvar och ser till helheten. Den nya inriktningen för sjukhusens mål och mening andas istället härlig framåtanda och handlingskraft. Sjukhusen ska numera nå budget.

Många vill också nå nya höjder och politik rockar tycker medborgarna efter vinterns friska turbulens i regering och riksdag. Alla landsting har plötsligt blivit regioner, vårdvalet har kommit för att försvinna och många politiker muttrar att de inte önskar DÖ.

Ja, för det gäller att förstå vad som händer och att nya uttryck ständigt ser dagens ljus och man måste hänga med för att överleva säsongen i alla sammanhang.

Om ett möte beskrivs av en deltagare som ”Vi hade en spänstig diskussion…” betyder det ”Ha, jag vann!”. Orden ”Vi måste prioritera” innebär ”Vi ska bara göra det jag vill”.

Och om du möts av en lätt kommentar ”Jag trodde vi hade högre i tak i den här gruppen…” ska man ta det mycket försiktigt för det betyder ”Och hur vågar du säga mot mig…” med hotfull underton.

Även journalsystemen har nått nya höjder i att tolka vad som inte sägs. Till och med autocorrect har börjat införas! En kollega som bokade in fyra patienter för palpation i narkos fick sen glatt läsa på dagsprogrammet att hon skulle ha fyra palestinier i narkos.

Nänä, inte delar vi in människor efter land inte. Inom vården delar vi in dom i kroppsdelar. På olika sjukhus över hela länet.

I resten av landet delar vi däremot in folk i svenskar och icke­svenskar. Det är en viktig fråga för oss. Medan andra länder i välvillig välvilja missriktat väljer uttryck som ”första generationens medborgare” så använder vi det mycket mer upplysande och respektfulla ”andra generationens invandrare”. Då finns det förstås de som påstår att det gör oss till hundrade generationens kork­skallar.

Men vi måste ju vårda det svenska. Inte minst den vackra intonationen och den vindlande grammatiken i vårt sorgsna språk. Ett språk som bär på vemodet av generationers svält och umbärande och stenbärande och där inte ett ord för mycket får uttalas.

Och här har vi Zlatan… Denna nationalsymbol. Som förfinat vårt vackra språk ytterligare i sparsmakad fulländning. Han pratar helt utan subjekt.

”Teog beollen, triffa krryssöt, kändes brrrau!”

Men även det som inte är svenskt kan vara bra och många ideér kan införlivas i den svenska modellen.

Se bara på hur enkelt det är att åka till Spanien och köpa vilka läkemedel som helst direkt över disk.

Det är det som är det nya vårdvalet.